Då var det dax! På tisdag (9 november) ska jag på det första mötet för att "....ta reda på förutsättningarna för att jag ska kunna komma tillbaka i arbete." Usch! Fy! Hä bar' å bit' ihop! Jag tänker ta med mig Pär om han kan, men samtidigt vet jag inte om det är så lyckat.... Han tror nämligen att det vore bra för mig att komma ut och arbeta igen och jag vill inte att han sitter bredvid mig och osar positivism samtidigt som jag tänker göra mitt bästa för att övertyga dem om att låta mig vara ifred och i stället ge mitt eventuella arbete till den som verkligen orkar, men framför allt vill.

Tveksamt fridens.....    

 

Marianne

4 november 2010 18:57

Jag känner igen problemet. Men det är skönt med någon som stöd vid ett sådant möte. Ibland kan det räcka med att veta att någon följer med T/R och väntar utanför. Då finns det ju en backup om det blir alltför jobbigt.
Lycka till, jag känner verkligen med dig.
Kram

http://www.ekoxenskennel.se

Ewa

4 november 2010 19:49

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...