"Varning för marsvin!" betyder rubriken. Elin köpte den nysläppta "G-force", så ikväll ska vi se vad marsvins-agenterna kan hitta på. Jag ser fram emot att få se min favorit som påminner lite om Kit, eller vad säger du, Budda?

Gnagar-fridens.

Agent Hurley.

Elin (Plutten) och jag (Slösa) kom iväg strax före 10. Tågresan var ganska jobbig för jag kunde inte luta mig tillbaka mot ryggstödet utan fick sitta rak i ryggen som en Riktigt Fin Dam. Det blev en bra shoppingrunda med några nya pocket och lite nya kläder och påfyllning hos Body Shop. Ingen av oss ville äta på sta'n den här gången, så vi avslutade hos Sergelbageriet där vi köpte med oss busfärskt bröd som vi åt till te när vi kommit hem.

Det var jobbigt att gå så mycket, men jag är förvånad över att jag inte har speciellt ont så här efteråt och det ger mig hopp om en promenad i morgon! Det var förmodligen inte enbart av ondo att jag rörde på mig en längre stund, att jag fick möjlighet att räta ut ryggen vilket MBT-skorna tvingar mig till.

Elin och Pär åkte längdskidor på Öland. För Elin var det nog första gången och dessutom i för stora, lånade pjäxor. Hon stod på örona några gånger, men det gjorde Pär med. Han lyckades med konststycket att ramla medan han stod stilla.    Elin berättade om diverse knepiga situationer (glidande baklänges med skidorna i kors över varandra medan Pär skrek instruktioner) och gjorde det på ett sätt som fick mig att skratta så tårarna rann! Tack för det, gumman! Här är 2 klickbara bilder på vår nya skiddrottning.

Fridens.

Här står hon upp.

Här står hon INTE upp, men hon skrattar. 

Idag kom det. Läkarutlåtandet. Med tanke på fredagens mardrömsbesök, så får hon 1/4 guldstjärna för snabbhet och 1/4 stjärna för slutklämmen i utlåtandet som kan tolkas enbart som att jag bör få permanent ersättning. När jag läser utlåtandet, så framgår det att hon inte hittade/orkade leta fram äldre anteckningar än de från i höstas när jag träffade den där Braiga Överläkaren som var påläst. Jag frågade Sköterskan i fredags hur det blir OM jag inte tycker att utlåtandet är bra och hon svarade att jag blir tvungen att ta det på telefon med Överläkaren från i fredags. Det jag inte gillar med utlåtandet som jag fick idag är att hon har fokuserat på mina psykiska besvär. Jag försökte att få med att min hand är trasig, men det viftade hon otåligt undan som om det inte hör till sjukdoms-bilden fast det i allra högsta grad gör det. Tanken på att, per telefon, försöka få henne att förstå detta.....      Jag skickar med en kopia av det förra utlåtandet som tar upp alla sjukdomar & besvär som gör att jag inte fixar att arbeta som vanligt, friskt folk.

Hon skriver att jag "...ger god kontakt." Även om jag är "...lite nedstämt och ansträngd." Anledningen till att jag min nedstämdhet var så tydlig och påtaglig var för att jag inte hade sett fram emot läkarbesöket och att hennes knackiga svenska visade sig vara riktig. Ansträngningen kom sig av att jag gav mig 17 på att göra mig förstådd. Jag var fullt medveten om att jag talade långsammare och valde orden på ett sätt som jag inte gör i vanliga fall.

Jag minns en av mina humörsvängningar à la Jekyll & Hyde i höstas och som jag berättade om för den Braiga Överläkaren. Hon tog med det i sina anteckningar och Överläkaren från i fredags tog med det i utlåtandet. "...hon noterar även att hon kan känna sig mycket irriterad och arg när hon mår sämre." DUH! Allt från tandvärk till cancer gör väl att man kan bli irriterad och arg!

Det känns inte bra att allt hänger på hennes utlåtande. Det känns INTE bra. Frågan är om jag kan nöja mig med detta och känna att jag har gjort vad jag kan.... 

Fridens.

-8 grader igen och strrrrrrålande solsken och så är det nere vid Öland oxå nu när Elin och Pär är på väg hem.   De har haft ganska regnigt och blött och deras skidturer var väl på gränsen till vattenskidturer, eller? Förutom att dessa väderomslag gör mig knäpp, så blir jag trött och jag vaknade med huvudvärk idag och det gillar jag INTE.

O-fridens.

Sista marsvinsnattningen för mig (i morgon är Elin Lillmatte tillbaka).

Jag fick äntligen rumpen ur vagnen och snodde ihop LKHF-godiset som Tant Grön tipsade om.

Det hjälper med sidläge i soffan.

Stor rea på Pilgrim hos Jewel - liten tröstbeställning.

Det går, trots allt, lättare och lättare att röra mig.

Fridens.

Blötsnön vräkte ned medan jag med försiktiga myrsteg tog mig till Konsum och hem igen. Det var blött. Det var slirigt. Jag spände mig som en fiolsträng och glömde nästan att andas bara för att jag var livrädd för att ramla. Om jag skulle ha halkat igen, så hade jag blivit liggande. När jag kom hem var jag genomsvettig och hade djävligt ONT i ryggen och svanskotan. Jag plockade in maten och intog sidläge i soffan. Ingen Ipren, bara vila. Smärtan avtog efter ett tag och det hjälpte nog att jag somnade oxå och slappnade av ordentligt.     Det har gått en vecka nu och visserligen kan jag röra mig ordentligt, men någon träning lär det inte bli. Inte ens promenader. Jag känner mig gråtfärdig av besvikelse; jag som hade kommit igång så bra!   

O-fridens.

"Hesa Fredrik" ylar. Jag är så van att höra den där mistluren några gånger varje år och alltid i ett lika fredligt sammanhang. Tänk om "Hesa Fredrik" skulle yla pga flyganfall? Tänk om. Jag är tacksam över att få bo i lilla, fredliga Sverige!

Fridens.

DET ÄR INTE KLOKT VAD JAG LÄNGTAR EFTER TORR BARMARK!!!!

O-fridens.