Igår satt jag och läste till strax efter 23 och var lite förvånad över att jag orkade för den senaste tiden har jag suttit och somnat med boken i handen före klockan 22. Tack vare det kunde jag sova lite längre imorse och tog inte mina mediciner "förrän" strax efter 8. Sedan lade jag mig i soffan. Bara låg. Grät lite. Kände mig eländig. Pär och Elin var pigga och nytra, åt frukost tillsammans och gav sig sedan av på övningskörning och en sväng till Skärholmen.

När klockan var halv 10, så gick jag ut i köket. Plockade in disken. Åt lite youghurt. Sedan klädde jag på mig och gick ut. Det var strålande sol och bara ett par plusgrader och det blåste svinkallt, så bitvis fick jag dra upp huvan över kepsen för att skydda öronen. Jag gick min 7 kilometersrunda, men mot slutet blev jag övertrött. Jag upplevde det inte som att jag hade hållit något speciellt tempo, det var snarare en känsla av brist på stuns i benen och ingen ork i kroppen över huvud taget, men promenaden tog de vanliga 90 minuterna, så jag antar att benen gick av sig själva.

Jag blev väldigt trött och när jag satt i soffan med min lunch och mitt te, så satt jag faktiskt och sov, men det fungerade som en energi-lur (undviker medvetet ordet powernap) och jag klarar nog resten av eftermiddagen utan att sova mer.

Jag har, på datorn, fyllt i den blankett som har med den sk. arbetslivsintroduktionen hos Af att göra. Den ska signeras och skickas in för att jag ska få ersättning - 178 kr/dag. Suck. Mer än ingenting i alla fall.

O-fridens.