Igår. Jag vaknade vid 8 och ångesten satte klorna i mig direkt. Jag låg kvar 1 timme innan jag gick upp tog 5 droppar Theralen. Pär och Elin gav sig iväg för att övningsköra. Jag lade mig i soffan i väntan på att ångesten skulle släppa. Jag somnade och sov en knapp timme. Det kändes lugnare när jag vaknade och då satte jag igång med att städa nedervåningen.

När klockan var 12, så hade jag bara vardagsrummet kvar och Elin och jag tog en lunch-paus. Jag kunde inte äta pga den jättelika knuten i magen. Jag tvingade i mig youghurt. Ångesten kom tillbaka med stormsteg och det kröp i kroppen och jag kunde inte sitta stilla. Till slut tog jag 5 droppar till, men utan större effekt. Jag vankade av och an och grät. Jag ringde till kliniken på Södertälje sjukhus och hade allvarliga funderingar på att lägga in mig. Jag pratdea med en vettig sköterska som tyckte att min Theralendos var för låg jämfört med hur man vanligen doserar med den. Pär pratade oxå med henne och resultatet blev att vi åkte till S:t Görans psykakut som är den enda akuta psykmottagningen i hela Stockholm.

Vi kom fram till S.t Göran klockan 14 och då var det lugnt. Vi fick ett inledande samtal med en manlig skötare. När jag berättade om Seroquel, så kunde han förklara att det är väldigt vanligt med ökad ångest i början av behandlingen och han kunde berätta att de ofta fick ta emot personer som mådde dåligt av medicineringen pga att läkaren i fråga glömt att informera om biverkningar. Jag blev arg! Jag blev förbannad på läkare AH som trots att hon visste att ångest är ett stort problem för mig inte informerade mig om detta eller såg till att jag fick en stödmedicin. Djävla kärring!! Skötaren tog pulsen och blodtrycket på mig och pulsen var 76 vilket är en hög vilopuls, men det var väntat och undertrycket var även det förhöjt, 120/90.

Efter samtalet med skötaren, så fick vi vänta en dryg timme på att får prata med en läkare vilket inte var så farligt tycker jag. Läkaren var bra och han hade flera förslag på medicinska lösningar. Jag hade väntat mig en lam ursäkt om att han inte har befogenhet att ändra i pågående medicinering, men några så'na hinder fanns inte. Jag var trött till kropp och själ och satt bara och grät och kunde inte bestämma någonting, men då tog han befälet och bestämde åt mig. Enligt honom, så fungerar inte Seroquel på mig - så'nt händer. Om det hade handlat om trötthet som biverkning, så hade jag fått rådet att härda ut, men den ångest jag hade var snarare ett tecken på att Seroquel inte fungerar, så nu ska jag trappa ned den fort och sedan börja med Lyrica och den ångestdämpande (beroendeframkallande) Oxascand som tillfällig hjälp. Jag fick en Oxascand där och då på begäran och så fick vi sitta och vänta in effekten. Det tog en halv timme och ångesten dämpades något, men inte helt. Läkaren kom in igen och frågade hur läget var och gav mig, återigen, några direkta alternativ som jag, återigen, inte klarade av att välja mellan, så då gjorde han det. (Så'na här gånger är det underbart när någon annan tar befälet!) Jag fick en till Oxascand och så fick vi vänta in effekten igen och den här gången hade den bättre effekt. Skötaren kom in och kollade läget och sa att han skulle be läkaren titta in en sista gång innan vi fick åka hem. Den här gången fick vi vänta irriterande länge. Vi hade kommit dit klockan 14 och klockan var strax efter 18 när vi slutligen gick därifrån nu med siktet inställt på det dygnet-runt-öppna Scheeleapoteket på Klarabergsgatan vid Åhléns City och det tog faktiskt ett tag för oss att hitta ut från Kungsholmen i det kompakta kvällsmörkret. Det gick ganska fort på apoteket och jag hade dessutom kommit upp i frikort, så jag behvöde inte betala något. Sedan kunde vi äntligen åka hem!

Pär hade inte ätit något sedan lunch och var hungrig och jag hade inte ätit något annat än youghurten och var helt färdig och med en dundrande huvudvärk, men jag kände mig lugn och ångestfri för första gången på en vecka. Vi köpte med oss varsin pizza från Felinos och jag skämde bort mig själv med att dricka mjölk till  - ibland är mjölk det godaste som finns! Sedan bytte jag om till pyjamas, gjorde en kanna te (när jag har mått så här dåligt, så har jag inte ens kunnat dricka te - fruktansvärt!) och såg på "Horton" igen som är en himla mysig film. Jag kände fullständigt avslappnad och det var riktigt gott med te!

Idag. Jag vaknade vid 8 igen och ångesten satte klorna i mig direkt. Jag gick upp och tog mina mediciner plus 1 Oxascand. Efter 45 minuter hade den inte den minsta effekt, så jag tog en till, men det hjälpte inte heller och då började jag få panik för jag trodde att jag skulle få samma bra effekt som igår. Pär ringde till kliniken på Södertälje sjukhus igen för en sorts uppföljning och sköterskan som svarade sa att jag kan ta Theralendroppar tillsammans med Oxascand, så det gjorde jag och jag tog motsvarande 20 droppar och nu, nästan 1 timme senare, så har lugnet lagt sig.

Vardagsrummet blev ju aldrig städat igår, så det fixade jag idag och så har jag duschat och bloggat. Nu känner jag mig drogad och ganska trött, så det blir väl inte så mycket roligare än så här idag. 

O-fridens.

 

Gröngöling

20 november 2011 14:04

Kära vän, så urjobbigt!
Jag blev också jätteförbannad för att hon inte informerat! Då får man ju bara ännu mer ångest när man inte vet varför det blir så. Det är så läskigt tycker jag, att medicin mot ångest kan ge ångest. Skönt att det känns bättre nu. Låter härligt att kunna njuta av te.
Många kramar och tankar och ett litet ljus som brinner i mörkret.

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

21 november 2011 11:33

Kramar tillbaks!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...