Jag såg inte fram emot dagens möte med först Af-damen och sedan Psykologen och dessutom var det redan klockan 9, så jag var tvungen att stiga upp klockan 7 och ute snöade det och blåste, så tågen skulle säkert vara svin-försenade, så att jag skulle bli tvungen att använda mobilen som inte är bra att ringa med för att meddela att jag blir försenad..... Vojne, vojne! Det första jag ser när jag öppnar ytterdörren och kliver ut på trappavsatsen är 2 av våra rådjur! Ett tecken! Djur får mig alltid, alltid på bättre humör och jag tänkte att det kanske inte skulle bli så illa, trots allt.

Det blev inte så illa heller! Tåget var inte det minsta försenat och trots att motvinden nästan fick näsan att frysa ihop och trilla av, så var den korta promenaden skön för, vid det här laget vet ni ju det, jag frös inte i min ursnygga och varma, lila kappa.     Den nya, mörklila mössan fungerar den med.

Först var Af-damen inbokad. Medan jag satt och väntade på henne, så såg jag herr Regelryttare från FK. Han såg inte mig. Jag gav honom Det Onda Ögat.... I korthet pratade Af-damen och jag om mina tidigare arbetsplatser, mina intressen och det jag är bra på. Sedan nämnde hon en sorts Kurs där jag kan få stöd och hjälp med att komma på vad jag skulle kunna arbeta med; tester, pyssel och prat lät det som i mina öron. Hon frågade hur jag ställde mig till det. Jag svarade att jag skjuter det ifrån mig tills det är dax, men även att jag upplever det som att jag befinner mig i en situation där jag rimligen inte kan säga nej (JAGGÖRVADSOMHELSTFÖRPERMANENTSJUKERSÄTTNING) även om jag vill. Än så länge känns det i alla fall hanterbart. Kursen beräknas inte komma igång förrän efter nyår (februari?). Nästa gång jag ska träffa henne är den 15 december.

Efter det nästan timslånga mötet gick jag över till Psykologen. Det blev ett intressant samtal. Inte ett dugg plågsamt. Vi gick igenom mina samtalskontakter genom åren (4 st), mina arbetsplatser (2 st), min födsel-familj (2 föräldrar och 5 syskon), min Riktiga Familj (Elin och Pär), min utbildning (3-årig naturvetenskaplig), mina intressen (djur, språk, psykologi, läsning, film, teckning) och varför jag inte vill tillbaka till arbetslivet (jag vill inte tvingas umgås med oförstående nötter), fysiska sjukdomar kontra psykiska och varför KBT inte är bra (vi var rörande eniga där!). Han uppmanade mig att göra en notering (t.ex. i min blog!) om hur det kändes efter detta första dubbel-pass; om jag känner mig alltför trött, så får vi dela upp det så att det är endast Af-damen en gång och endast Psykologen en gång, men jag föredrar nog att fortsätta med dubbel-pass. Jag är inte alltför trött och det finns roligare saker än att åka fram och tillbaka med SL nu i dessa snötider.....  Nästa gång jag ska träffa honom är den 15 december dvs. ett dubbel-pass.

Jag undrar vad de kan hitta för anpassat arbete åt mig som inkluderar djur och språk? 

Fridens.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...