Pär skjutsade mig till Södertälje psyk och läkarbesöket gick som väntat. Hon sa att hon inte längre är orolig för mig eftersom jag verkar må bättre och verkar kunna hantera alltihop med FK och Af. När jag berättade om min teknik att blockera allt tills det är dax för nästa möte (på onsdag), så sa hon att det är en bra metod eftersom det tyder på att jag inte slösar energi på att gå och oroa mig i onödan (för det jag inte kan påverka förrän det är dax). Så kan man väl oxå se på det. Den nuvarande doseringen av Cymbalta, 90 mg/dag, tycker hon att jag ska fortsätta med åtminstone ett år till. En ny tid i februari och jag hoppas att hon är kvar då för annars blir det en ny stjärna, men jag valde det framför att ta uppföljningen med min Husläkare (som inte heller är lika tillgänglig längre).

Jag promenerade till Södertälje Central, ca 15 minuter och det var svinkallt! Torrt och isande vindar, meeeeen med min ursnygga lila kappa (jag är medveten om att jag börjar bli plågsamt tjatig om kappan   ) och goa polotröja, så frös jag inte om mer än ansiktet.    Jag handlade lite på Konsum på vägen hem och såg då ett litet område med tända ljus och kom ihåg att i förrgår, så tog en 15-årig pojke livet av sig genom att kasta sig framför tåget. Det stod flera ungdomar runt ljusen. När så många har gjort något för att minnas honom, varför kan jag då inte låta bli att undra varför ingen pratade med honom? Varför gick det så långt att han faktiskt begick självmord? Obs! Det här är de allra första tankarna som dök upp! Jag har naturligtvis ingen som helst aning om hans situation och jag är oxå medveten om att det är svårt att stoppa någon som verkligen har bestämt sig för att dö.

När jag kom hem, så gjorde jag en kanna te. Elin åt frunch. Nu har hon precis gett sig iväg för att träffa sin prins (hon har studiedagsledigt). Elin och prinsen ska faktiskt hem till hennes farmor & farfar (dvs. mina svärisar) för att fika samt presentera prinsen. Det slog mig att för 20 år sedan vid just den här tiden på året, så träffade jag mina svärisar för första gången dvs. Pär presenterade sin flickvän för dem och idag presenterar deras sondotter sin pojkvän för dem. Coolt!    

Här är mitt senaste dille: polkagrisar!

Fredax-frys-fridens!     

 

Gröngöling

21 november 2010 10:08

Tycker också det är bra att du kan blockera istället för att oroa dig.
Det hjälper ju faktiskt inte att oroa sig! Fast det är ju lätt att säga.

När det är så kallt att man fryser om ansiktet, då är det vinter. Brrrr.

Kram, önskar skön dag och hoppas ni löste den stora godishandlingsfrågan!

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

21 november 2010 15:59

Det blev faktiskt inge godis.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...