Medan jag har varit sjukskriven, så har jag blivit känsligare för stress. Mycket känsligare. Samtidigt har jag lärt mig mycket mer om vad jag orkar och inte orkar, var gränsen för alltför mycket stress går.

När jag säger att jag har blivit känsligare för stress under sjukskrivningen, så reagerar de flesta med "Tacka tusan för det!!" och det rör sig oftast om civila. Sedan finns det yrkesmänniskor (motsatsen till civila) som tolkar det som att sjukrivningen inte fungerar.

Medan jag har varit sjukskriven, så har jag blivit mer ovilligt inställd till Folk. Folk i allmänhet. Folk i stora mängder. Nästan Folkskygg, men absolut inte socialt fobisk.

De civila har egentligen ingen åsikt om detta (vad man tycker om Folk varierar nämligen)  medan yrkesmänniskorna ser även detta som ett tecken på att jag bör komma ut i verksamhet å det snaraste.

Vems problem är min stress-känslighet? Inte mitt! Faktiskt. Jag tycker inte att min känslighet för stress är något hinder i det stora hela även om jag tycker att det suger big tajm att jag blir stressad/trött av kuliga saker. Jag utnyttjar känsligheten för att hålla koll på mig själv, för att hålla koll på att jag inte går över gränsen eftersom jag vet att priset är för högt.

Vems problem är min avoga inställning till Folk? Inte mitt det heller! Faktiskt. Att jag inte har behov av eller tycker om att vistas bland Folk någon längre stund är inget sjukdomstecken! Det är ett friskhetstecken och en sund reaktion på att jag inte går med på att uppfylla alla outtalade och oskrivna regler som finns i Umgänget Med Folk. Det sociala samspelet som är en stor del av att vara yrkesverksam har jag inte mycket till över för och jag tycker att det glorifieras å det grövsta.

Jag är, för tusan 45 år och halvvägs i mitt liv och jag har lärt mig massor om mig själv! Ingen i hela världen känner mig så bra som jag själv! Så pass väl känner jag mig själv att jag anser mig ha rätten att säga nej även om jag inte har provat på. När det gäller mitt förhållningssätt till Prövningen, så måste jag nu hitta balansen mellan tjurighet och samarbetsvilja.

Fridens. *kampnäven viftar*

 

Nannis

17 november 2010 17:28

Du är unik vännen, på många vis! Men i avseendet att man blir mer stresskänslig när man sjukskriven/arbetslös etc (inte ute i sysselsättning på arbetsmarknad/skola) så blir man mer känslig för stress! Varit där också.. efter många års sjukskrivning.. för mig har det blivit bättre, men det tog tid.

KRAM

http://nannis.blogg.se

Ewa

17 november 2010 18:17

Just det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...