Min första riktiga sovmorgon på flera veckor och jag sov till halv 10! Om jag hade kunnat ignorera behovet av ett toalettbesök, så vet jag inte om jag hade gått upp alls för det stod nämligen städning på dagens schema.... Jag har lyckats förstora upp en vanlig veckostädning till rena Herkules-uppgiften och jag funderade flera gånger på om det verkligen var nödvändigt att städa just idag. Det är ju bara 4 veckor sedan sist (då räknas inte den dammsugning som är nödvändig vid varje burstädning). "Vad ska du annars göra hela långa dagen?" frågade jag mig själv i en småspydig ton. "Sitta vid datorn och bli stel i nacken, eller?" Jag tog mig faktiskt äntligen över städ-tröskeln, med hjälp av Pelle-pojken och förutom känslan av välbehag efteråt, så var det skönt att göra något fysiskt. Jag hade MP3:n och sjöng högt och hellre än bra vilket Pär och Elin påpekade.

När dammsugaren var tillbaka i städskåpet, så vattnade jag blommorna och upptäckte att HOYAN BLOMMAR!! Det är möjligt att den uppfattade när jag hotade orkidéerna för några veckor sedan och tog åt sig fast den inte behövde. Vita blommor som doftar ljuvligt! Nu vet jag varifrån pustarna med väldoft kommer.

Jag hade farten uppe och passade på att stryka lite oxå. Pär lyckades förhandla sig till att jag strök 5 skjortor åt honom mot att han gick till Konsum och köpte glass och chips till ikväll. Nu sänktes farten något eftersom knäet började säga ifrån. Resten av kvällen ska jag sitta i soffan och jäsa med gott samvete. Elin och jag ska ha en äckel-stund och titta på "Saw 2" som jag spelade in igår.

Tröskel numro 2 var matsedeln för en dryg vecka. Nu när jag tänker gå över till LKHF, så behöver jag tänka om lite (då blir det genast problem!), men nu är även den tröskeln avklarad.

Vi tog fram transportburen inför morgondagen och det utbröt en viss oro i marsvinslägret. "Va? Vem är det nu som är sjuk? JAG vill inte åka till veterinären!!" Vi försökte att förklara att det kommer en ny liten gris i morgon, men de slutade lyssna när de fick klart för sig att buren inte var till någon av dem. Annie! Det går inte att förbereda dem! >:-(

Fridens!

Nu ikväll blev det bestämt att vi ska köpa Peek-a-boos Happy Eazzter. En liten brun rex ska få bo tillsammans med våra vildingar. Lite nervöst, men mest roligt. Hon är så söt! Vi ska hämta henne redan på söndag kväll, så det blir ingen lång eller oliiiiiidlig väntan. Jag ska få träffa Annie - hon är nästan en kändis för mig!!

Fridens.

Jag känner mig som en urvriden disktrasa à la Wettex. Tung, tråkig och utan styrsel. Blä, säger jag bara! Ingen styrketräning blev det heller fast jag kom upp i god tid för medan jag for omkring och gjorde mig i ordning, så drog hostan igång och näsan började rinna.

I stället följde jag med Pär till Audis bilverkstad i Södertälje. Eftersom jag inte kan någonting om bilar eller motorer, jag har inte ens körkort, så tänker jag inte ens försöka mig på att skriva om felet på bilen mer än att det inte är allvarligt; vi är inte bil-lösa. Efter det åkte vi till "Granngården" och köpte en ny jätte-bale med spån. Jag kom och tänka på mitt minnes-inlägg häromdagen och föreslog att vi skulle åka dit där vi bodde förut. De husen är sig lika även om de börjar se slitna ut, men det byggs och grävs väldeliga runt omkring; nya vägar, rondeller och många villor och parhus. "Det är i alla fall ingen avfolkningsbygd" konstaterade jag. Sedan åkte vi Hem och handlade på Vårt Eget Konsum. Hem ljuva hem!

Nu sitter jag här, några timmar senare och hänger över bordet för att hålla mig uppe (lätt överdrift). Dagen har känts lång och jag vill helst av allt gå och lägga mig. Det blev en lätt middag igår i form av micrade piroger och sallad (det är smarrigt när matlusten inte är som den ska, men med den nya kosten, så försvinner så'nt för mig *snyftar*), men idag ska jag laga det som var planerat igår: pasta i tonfisksås och sallad (pasta kommer oxå att försvinna).

Igår lyssnade jag klart på "HP och fången från Azkaban". Suck. :-(

Nästa ljudbok blir "En geishas memoarer" av Arthur Golden med Mirja Turestedt som uppläsare.

Min lilla gubbe har namnsdag idag: Fredrik. Först ut i fruntimmersveckan vilket jag tycker passar eftersom han trivs så bra i dam-sällskap (han har sju damer bara här hemma!).

Fridens.

Ett kost-beslut har fattats.

Vi, i synnerhet knubbiga jag, ska styra in oss på lågkolhydrat + högre fett -kosten (jag föredrar den svenska förkortningen).

Någonting i kroppen börjar protestera mot denna fett-hets och lätt-produkts-noja som hittills har regerat.

Det är ALLTID lika skönt att fatta beslut oavsett beslutet!

Fridens.

Jag hade lyckats publicera samma inlägg två gånger.

Jag hade fått en kommentar om hur man lagar middag från sus (?).

Jag godkände kommentaren.

Sedan tog jag bort det överflödiga inlägget och naturligtvis följde kommentaren med. :-(

Förlåt....

Fridens.

Gick upp vid halv 8 och frukosterade grisarna.

Mådde inte alls bra. En timme senare lade jag mig i soffan och läste för att sedan sova ett par timmar till. Jag är fortfarande trött och seg. Ingen träning idag, men det säger sig självt. Jag VILL verkligen orka iväg till SATS i morgon. Fick ett sms från Pär om att han och Elin snart är hemma. Då ska jag laga middag. Det känns som eeeeevigheter sedan sist! Hur gör man?

Fridens.

När jag flyttade ihop med Pär 1990, så var det till hans stora trea i Södertälje. Där bodde vi kvar till 1998 då vi behövde en större lägenhet och fick höra att en fyra i samma område var ledig. Den låg på gården bredvid och vi flyttade dit i november det året. Vilket misstag. Vår kommande vantrivsel berodde till största delen på grannarna ovanför.

En kväll satt vi och såg "Titanic". Elin var "utlånad" över helgen (tror jag). Grannarna lyssnade på musik på HÖG volym. Till slut blev den så hög att vi hade svårt att höra filmen. Vi gick upp och ringde på. När vi hade framfört vårt klagomål svarade herr Granne: "Vi fick aldrig några klagomål från de som bodde i lägenheten före er." Intelligent. Varför tror han att de flyttade?

Hög musik kan vara störande, men något som är värre är att vara tvungen att lyssna till gräl och höra hur herr Granne skriker "Håll käften!" till sina döttrar. Allt för ofta lät det som att han inte nöjde sig med att bara skrika.... Fru Granne var inte mycket bättre hon. Framåt våren 1999 stod jag inte ut längre utan ringde BRIS, men blev hänvisad till ansvarig skolsköterska. Jag ringde anonymt, men namngav Grannarna. Tyvärr, minns jag inte om det blev bättre, men jag TROR att det lugnade ner sig.

En gång kom jag hem och mötte Fru Granne med barnen vid hissen. Eftersom jag alltid har trott på vanligt hyfs, så hälsade jag. Fru Granne hälsade tillbaka. Precis innan hissdörren gick igen hörde jag hur en av döttrarna sa: "Men mamma, du sa ju att vi inte skulle prata med dem!".

Det är alltså den lägenheten inklusive grannar som jag fortfarande har mardrömmar om att vi har flyttat tillbaka till. Vissa upplevelser sätter djupare spår än andra....

Till dessa minnen hör musik av Desree. Vi köpte hennes CD "Supernatural" på hösten och jag lyssnade ofta på den. Däremot har jag aldrig lyssnat på den sedan vi flyttade hit av just den anledningen att den är så starkt förknippad med vantrivsel och olustkänslor. För några dagar sedan fyllde jag MP3:n med ny musik och då hittade jag Desree i vårt musikbibliotek (som Pär har lagt in på vår egen server). "Det vore väl själva f-n om några fisiga minnen ska göra att jag går miste om bra musik!" tänkte jag och flyttade över bl.a denna låt med Desree som heter "Life"

Idag mår jag inte alls bra....

Trött på ett matt och orkeslöst sätt.

Förkylningen är tillbaka med däsdäbba och hals-kli.

Ingen träning, men en sväng till Konsum var nödvändigt. I morgon kommer Pär och Elin hem igen och den slappa mathållningens period är över. Eftersom det är onsdag, så ska jag städa buren, men allra först måste jag nog ta mig en tupplur i soffan.

Fridens.