75 minuters promenad i väldigt bra tempo! Orken bara flödade och när jag kom till ett vägskäl, så svängde jag vänster för att förlänga sträckan nu när jag hade fått upp farten. Halvvägs uppför backen var orken borta. Hallå? Tappade jag den i början av backen eller? Törsten slog till och då vände jag helt om och fortsatte på ursprungsvägen. Jag känner mig ganska mör nu faktiskt....

Vilken härlig luft det är idag efter gårdagens låååånga åskväder! Klibbet är borta. Det är ordentligt varmt i solen, men vindarna är svala och väl tilltagna. Den nyinköpta midjeväskan fungerar alldeles utmärkt. :-)

Nu ska jag kladda på ansiktsmask och sedan ta en långdusch med kropps-skrubb och insmörjning.

Fridens.

Lyckan är total!!!!

Medan jag satt i en av maskinerna på SATS och hade en paus mellan seten, så tittade jag på en av tv-skärmarna som hänger uppe på väggen. Jag har inte en susning om vad det var för program, men jag såg barn och vuxna gå omkring i en lokal och plötsligt syntes en stor bur med flera marsvin som kilade omkring på pälsiga muminben. Jag log brett! Jag älskar djur.

Fridens.

När jag vägde mig för några veckor sedan visade vågen 96,8. Sedan dess har jag faktiskt nuddat vid 98-strecket. Nu har jag dock ÄNTLIGEN kommit på fötter vad gäller träning och det ger resultat. I morse vägde jag 97. Jag kan se det på två sätt: jag har ökat 2 hg ELLER jag har gått ned 1 helt kg. Gissa vilket sätt jag väljer att se det hela på? Det bästa är att jag har ätit som jag velat vilket innebär inget speciellt alls egentligen; ingen speciell kost alls och endast ett lagat mål mat om dagen för mer än så känner jag inte att jag behöver.

Det gick så bra på SATS idag och det var så skönt!! Endorfin-kick de luxe!! Jag kom dit en halv timme tidigare än vanligt (bara för att jag steg upp onödigt tidigt) och jag hade omklädningsrummet för mig själv och inne i tränings-lokalen var det endast en kille. En känsla av onödigt stort privat gym! Jag körde igång, tog i här, ökade på där, drack vatten, stånk & stön & njutning - aj lav it! När det var dax för cykeln, så visade det sig att den inte var igång alt. ur funktion. Den cykel jag brukar använda är seriekopplad med x antal likadana cyklar och ingen var "på". Att gå ned för trappan, genom lokalen och ut till receptionen för att be någon att starta upp dem var inget alternativ, tyckte jag, utan jag letade upp en annan cykelmodell i stället. Det tog kanske 5 minuter för mitt teknik-fientliga jag att komma underfund med hur jag skulle ställa in programmet, så att det inte blev en motsvarighet till Tour de France. Till slut blev det 2x5 minuter med 1 minuts vattenpaus. Jag hade orkat mer, men jag ökar på på fredag i stället. Jag hade omklädningsrummet och alla duschar för mig själv nästan hela tiden igen. Lyxigt! :-)            

Jag hade gott om tid innan mitt tåg skulle gå, så jag druttade in till salongen i Åhléns och köpte mitt special-schampo + serumet. Det gick fort och jag hade fortfarande gott om tid OCH pengar kvar...... Ajabaja! Jag ville ha en midjeväska till mina promenader som MP3, nycklar, och pengar kan ligga i. Det är varken bekvämt eller snyggt att ha allt i byxfickorna de gånger det är jack-fritt väder. Upp till väskavdelningen och in i det särskilda resväske-annexet. Jag hittade en. 150 kr. När jag räknade igenom de slantar jag hade kvar, så fick jag plötsligt känslan av att jag VISSTE att jag skulle ha precis så att det räckte eftersom allt annat hade flutit på otroligt bra. Jag hade 153,50! "Den tar vi!" sa polisen. Nu har jag bara 3,50. Bankkontot är ekande tomt några dagar till och de enda pengar jag har tillgång till nu sitter i Medmera-kortet. :-P

Igår lyssnade jag klart på "....och Piccadilly Circus..." och den var såååå bra!

Inte lika bra som "Kim Novak...", men såååå bra! Nu ska jag lyssna på när Krister Henriksson lever sig in i karaktärerna som är med i "HP och fången från Azkaban".

Idag mår jag PRIMA! :-D

Förkylningen är väck, jag har inte ont någonstans, humöret är på topp, jag är fri från ångest och oro och den trötthet jag känner är normal eftersom jag har tränat. Så här vill jag må oftare. MYCKET oftare.

Fridens!

Jag har gjort en omröstning med anledning av en kommentar som jag fick till mitt "Anorexia"-inlägg. Själv tycker jag "Nja".

Ett förtydligande redan från början: jag VET att anorexia är en livshotande sjukdom. Jag kan inte, på något vis, sätta mig in i hur det är att leva med sjukdomen eller att vara närstående till någon som lider av detta. Eftersom vi lever i ett fritt land där man får tycka vad man vill, så skriver jag ned mina högst personliga tankar om denna sjukdom.

Ibland kan jag bli sittande och hoppa fram och tillbaka i registret här på "Blogga gratis" och jag har upptäckt att många bloggar om just anorexia. De bloggar som jag har läst har jag inte uppfattat som att de för en kamp mot sjukdomen utan det är endast en strävan mot att bli sjukligt smal. En anledning till att jag över huvud taget läser dessa bloggar är INTE att jag själv väger för mycket utan för att jag är intresserad av den psykologiska delen av det hela; hur de tänker. Eftersom jag är medveten om att mitt eget tankesätt blir snedvridet när jag är djupt deprimerad, så känner jag igen den snedvridningen även i detta. Deras självbild är helt åt fanders!

Förutom att de, när de betraktar sig själva i spegeln, bara kan se ett överviktigt missfoster, så är det makalöst narcissistiska och självupptagna.

Forskningen har kommit fram till att alkoholism är en ärftlig sjukdom vilket ökar riskerna när man dricker starkare saker än mjölk. Redan där finns det ju en möjlighet att stoppa förloppet om man vet att alkoholism finns inom familjen/släkten. Anorexia är även det en sjukdom, men den är inte ärftlig, så vad är den utlösande faktorn? Dr Phil brukar säga att man kan inleda något av EN anledning, men fortsätter av en helt ANNAN anledning. Börjar alla fall av anorexia med ett försök att gå ned i vikt på ett sunt sätt för att sedan barka iväg åt att bli en fixering, en besatthet?

När jag skriver att anorektiker är narcissistiska och självupptagna, så baserar jag det på att de bara skriver om sig själva (vänner och familj verkar inte ha så stor del), de är övertygade om att varenda människa bryr sig om ifall de ser feta ut eller ej, de är övertygade om att om någon tar avstånd ifrån dem, så beror det ENBART på att det är för att de är feta. De är även arroganta, så till vida att det aldrig skulle falla dem in att sätta upp samma stränga självsvälts-regler för oss vanliga dödliga.

Jag kan se sjukdomen ur två synvinklar. Dels den psykologiska eftersom de ofta lider av ångest och depression och kastas mellan hopp och förtvivlan varje gång de väger sig. Den biten måste var fruktansvärt jobbig; den måste ta så mycket av krafterna att de egentligen inte borde orka så mycket mer; den delen kan jag känna igen mig i. Den andra synvinkeln är den utseendefixering som sjukdomen yttrar sig i. Att alltid jämföra, att alltid komma till korta i dessa jämförelser, att tro att omgivningen är lika fixerad vid deras utseende som de själv är. Till den biten har jag ingen medkänsla över.

Om du visste hur lite folk lägger märke till dig och ditt utseende. De är fullt upptagna med att oroa sig för sitt eget utseende.

Här på "Blogga gratis" hittade jag en blog med titeln "Superslim me!!". Hon hade en engelsk lista med tips för hur man ska lyckas att nå målet. Här är några av tipsen och jag har översatt de till svenska. De visar tydligt hur snedvridet deras tänkande är.

* Ät iskuber. Du får känslan av att du faktiskt äter samtidigt som kroppen bränner fett när den försöker få upp kroppstemperaturen igen.

* Om du har hunger-smärtor så kan du krypa ihop till en boll för att dämpa dem.

* Ät vitaminer dagligen. De dämpar hungerkänslorna och gör dig snygg.

* Drick ISKALLT vatten eller ta en ISKALL dusch av just den anledningen att kroppen måste arbeta för att få upp värmen igen.

* Sov minst 6 timmar - då minskar hungern med 15%.

* Du gör av med minst 10% fler kalorier om du sitter rak i ryggen än om du kutar med ryggen.

* Tag 2 msk vinäger före varje måltid. Den suger upp fettet i maten. Försiktigt - du kan bränna dig i munnen....

* Väg dig före och efter varje måltid. Det minskar onödigt ätande, men verkar även avskräckande och du vill hellre äta ännu mindre.

I en annan, liknande, lista fanns två tips till.

* Tugga alltid sockerfritt tuggummi. Det dämpar hungerkänslorna, du kan inte äta eftersom munnen redan är full och du bränner kalorier när du tuggar.

* Ta en klunk vatten mellan varje tugga, så känner du dig mätt fortare.

Vad är det som gör att denna sjukdom verkar ha samma spridningshastighet som förkylningar eller vinterkräksjukan? Hur stor del i detta har media med alla undernärda modeller och filmstjärnor? Det kan väl inte vara möjligt att varenda en med anorexia har det tufft hemma eller med kompisar?

Fridens.

Steg upp 8.20

Gav grisarna frukost.

Åt själv frukost.

Lyssnade på "...och Picadilly Circus ligger inte i Kumla" av Håkan Nesser medan jag spelade mah-jong.

Bytte kläder.

Langade upp tränings-ryggan på ryggen för ännu en tung handling på Konsum.

Hämtade ut ett Apoteks-paket med piller och annat.

Mer CD-bok och mah-jong.

Lunch med DDD och ett inspelat avsnitt av "Carnivàle" som jag inte begriper mycket av, men jag ger den chansen i ett avsnitt till.

Dusch.

Kör en tvätt med svart som inte får tumlas.

Blogga.

Så småningom ska jag äta middag och även städa buren.

Jag sov inte alls bra i natt och är väldigt trött idag med, men jag har lyckats undvika tupplurar. Roligare än så här blir det inte idag, men jag har inte tråkigt. Jag höll på att fastna framför VH1 igen med deras "Ladies weekend all weekend". Jag tänker inte läsa färdigt "I ondskans spår" - det är inte kul att veta slutet. I stället ska jag läsa "Fri" av Natsuo Kirino. Omslaget har lite av "The Grudge" över sig och det var väl därför jag över huvud taget lade märke till den. :-P

Fridens.

PS: Igår kom jag in i slutet av ett franskt program om choklad och hann snappa upp att det inte är kakao-halten som avgör kvalitén på chokladen utan jordmånen för kakao-bönorna. Det kunde jag ta till mig eftersom jag har svårt för mörk choklad. Det har ju varit ett väldigt tjat om att ju högre kakao-halt desto finare och NYTTIGARE choklad och att jag som faktiskt tycker om Marabous mjölkchoklad inte har någon smak över huvud taget!

"Ifrågasätt inte din frus omdöme. Se vem hon gifte sig med!"

Jag hittade det här citatet hos Kaela.

Det kan även tolkas som något mindre bra.... ;-)

Älskar min gubbe!