65 minuters promenad och när jag kom hem såg jag att det är +24 grader - inte konstigt att det blev svettigt! Det var väldigt skönt och jag hade ett bra tempo hela tiden fram till de sista trapporna och backarna för då kroknade jag de luxe och ville bara sätta mig ned där och då.

Nu ska jag duscha.

Fridens.

Jag har precis ätit frukost. Grisarna har oxå ätit frukost. Nu sitter de samlade runt en hö-bunt i nedre buren. En sorts frid råder. Sorgen är inte lika stor idag, men jag känner mig dämpad. Det känns som om det har försvunnit fler grisar än bara en; de ser så få ut! En reaktion är att NU kan vi åka till Annie och köpa en av hennes rexar! :-D  En annan reaktion är att jag inte har lust att gå igenom oron, matningen och sorgen en gång till utan nu får vår lilla flock dö ut i stället. De är tröttande, de där kasten mellan olika ytterligheter.

För en stund sedan avbröts frukost-friden av ett gräl. En man och en kvinna skrek åt varandra. Det hördes även smackande ljud som av örfilar. Smällande i skåpdörrar. "Du förstör våra saker!!" skrek kvinnan efter en serie smällar i något hårt material. Det har egentligen ingen som helst betydelse VEM som grälade, men jag kom ändå på mig med att snabbt gå igenom, i huvudet, vilka som bor i lägenheterna närmast och drog sedan slutsatsen att det var från huset uppe på kullen som inte syns så här års när hasseln är så grön. OM det kom från det huset, så finns det, tyvärr, barn som kanske blev vittnen till grälet. Jag fick en knut i magen och skämdes lite för att jag satt och tjuvlyssnade, men det var ju omöjligt att undvika när allt omkring är så stilla. Stillheten fungerar som en förstärkare. Vilken tur jag har som aldrig har behövt leva i den sortens hemmiljö!

Fridens.

Titta vad jag fick av Helén!  Hon tycker om MIN blog!! *rodnar generat*

Jag ger samma utmärkelse vidare till mina blog-vänner. :-D