.....hur lång tid det tar för magsäcken att börja dra ihop sig till följd av att man äter mindre mat? När ska jag slippa dessa vidriga hungerdagar?!

......började de missprydande valaffischerna dyka upp igen, de syntes på långt håll och jag kved inombords: "Inte redan!" och då tänkte jag på riksdagsvalet. När jag kom närmare såg jag att det gällde EU-valet. "Jaså, det gäller inte mig." avgjorde jag. Sedan inleddes en diskussion hemma som gav jag mig väldigt tydliga déja vu-känslor.

"Hur tänker du rösta i EU-valet?"

"Jag tänker inte rösta alls."

"Det är klart att du ska rösta!"

"Varför det? Jag tycker ändå att EU är skit."

Ping!

Déja vu.

"Jag känner ingen den här diskussionen och förra gången slutade den med att vi kom fram till att jag naturligtvis skulle rösta på ett EU-kritiskt parti."

"Exakt!"

Så idag släpade jag min fortsatt motsträviga kropp till biografen Murgrönan i Salems centrum där jag mötte Pär och där vi poströstade. Det EU-kritiska vänsterpartiet fick min röst. Nu vilar jag mitt röstande till september och då jävlar.......

Jorun tipsade mig om att slänga in ett äpple i texten jag arbetade med för att se vad det kan leda till. Jag tog texten om Emma för att se vad hon skulle göra med äpplet. Det var roligt! Det blev en helt annan text.

Egen 5-minutersövning del 2 inklusive ett äpple

Det var när Emma upptäckte........

.........det första gråa hårstrået som hon insåg att hon hade blivit gammal. Nej, förresten inte gammal. Äldre. Hon skulle fylla 45, men kände sig som 25 och har man bara barnasinnet kvar, så klarar man sig länge. Ålder är ju ändå bara en siffra, eller hur? Det finns ju värre tecken på ålder än ett ynka grått hårstrå. Hon hade ju alla sina originaltänder kvar och behövde inte framleva sina dagar på lättuggad mat. När hon visade tänderna åt sin egen spegelbild och vinklade handspegeln så att hon kunde se varenda tand fick hon syn på fruktskålen. Högst upp på högen av bananer och apelsiner låg ett ensamt äpple. Det riktigt tronar där det ligger, tänkte hon. Helt rött, men inte blankt för Emma köpte obesprutad frukt och det var nog svenskt också om hon inte mindes helt fel. Närodlat skulle det vara. Det mörkt röda tillsammans med det banangula och apelsinens orangea mot skålens mattvita glasyr. Hon fortsatte att bara titta på äpplet och till slut kunde hon känna smaken av det. Hon sträckte ut handen för att ta det, men hejdade sig. Det vore synd att förstöra motivet. I stället tog hon fram mobilen och förevigade färgerna och formerna. Bilden blev kanonbra på det sätt som impulsbilder kan bli. ”A Kodak-moment.” Den kunde bli en väldigt bra bakgrundsbild i datorn. Uttrycket Kodak-moment fick henne alltid att tänka på en scen ur filmen ”City-slickers” där huvudpersonen har blivit stångad i rumpan under tjurrusningen i Pamplona och när han ligger på mage på britsen hos läkaren och med en ordentlig vaddering runt den stångade bakdelen, så drar hans kompis fram kameran och säger: ”A true Kodak-moment!”. Emma log för sig själv. Sedan tog hon äpplet, gick fram till hyllan med DVD-filmer och letade upp ”City-slickers” och lade den i DVD-spelaren. Sedan satte hon sig tillrätta i soffan och tog en tugga av äpplet.

Bedragarna blir allt bedrägligare i jakten på snabba pengar och de är påhittiga. För vilken gång i ordningen har Skattekontoret utnyttjats i bedrägerimäjl? Det är dax igen och min första reaktion är "Tänk efter!!". Till och med Elin vet (och då syftar jag på att hon är relativt ny här i Den Stora Läskiga Vuxenvärlden) att när man deklarerar och får tillbaka på skatten, så kan man välja mellan att få in pengarna på ett föranmält konto eller som en utbetlningsavi. Dessutom får man veta det antingen genom att gå in på Skattekontorets hemsida eller genom att titta i den blankett som följer med deklarationen. Av vilken anledning skulle Skattekontoret mäjla kreti och pleti om att det finns pengar att hämta bara de får kreditkortsnumret??! Tänk efter!! Svensken blir bara dummare och dummare.

Jag har läst ett par böcker av Marian Keyes, men det är många år sedan och när jag har läst baksidestexterna på de hon skriver nu för tiden, så tycker jag att de verkar flamsiga och fåniga. Det är ju en himla tur att man har rätt att ändra sig! Jag lyssnar på "En förtjusande man" med Rachel Mohlin som uppläsare och det är underhållning på hög nivå. Den är fyndig och vitsig, skruvad och knäpp utan att bli flamsig eller fånig och jag har lett för mig själv många gånger och jag har skrattat högt flera gånger. Ibland blir det helt rätt! Jag behövde den här sortens bok efter för många kriminalromaner på raken och jag vill att den ska vara ännu längre än de 26 timmar som den redan är (jag har bara 11 timmar kvar). Rachel Mohlin är ny för mig på uppläsarfronten och hon är skicklig. Det är till stor del hennes förtjänst att boken är rolig för jag vet inte om jag hade uppskattat den lika mycket om jag själv hade läst den. Jag har inte sett särskilt mycket med Rachel Mohlin mer än såpan "Vänner och fiender" och komediserien "Kvarteret Skatan", men på något sätt har hon gjort ett avtryck för jag har aldrig haft problem med att komma ihåg vem hon är när jag har hört hennes namn.

Jag kom att tänka på en övning jag gjorde på en annan skrivkurs där vi fick dra lott om de 5 sinnena och jag fick skriva om känseln. Jag skrev om persikor den gången och nu har jag gjort det igen.

En perfekt persika

Jag går in i Konsumbutiken och hälsar på personalen. När jag har passerat lök och potatis på min högra sida, så kommer jag fram till frukten. Idag har jag bestämt mig för att hitta den perfekta persikan. Jag tar loss en påse från rullen på ställningen och för att kunna öppna den utan att få ett nervsammanbrott, så andas jag ut på fingertopparna för att ge dem den friktion som behövs och så tar jag ett djupt, lugnande andetag. Påsen öppnar sig på första försöket! Jag häpnar och tar det som ett tecken på att det blir en lyckad jakt.

En perfekt persika är lagom mjuk. När jag klämmer på den ska den ge efter lite grann. Det ska inte bli en grop i frukten, men det ska heller inte kännas som att klämma på en sten. Färgen ska skifta mellan apelsinorange och tomatrött. Skalet ska vara dunigt och lent och inte blankt och hårt som det är hos den förvillande lika nektarinen.

Själva jakten går till som så att jag sluter ögonen och sträcker fram handen mot persikorna. Med fingertopparna känner jag om någon av frukterna är så dunig och slät som jag vill ha den. När jag har hittat rätt persika, så lyfter jag den och klämmer mycket försiktigt. Om den ger efter precis lagom mycket, så lyfter jag upp den för att känna tyngden. Om den känns alltför fast och tung, så lägger jag ned den igen. Den ska kännas fast utan att vara kompakt för om den är kompakt är den garanterat torr. Jag fortsätter på samma sätt tills jag har hittat fem perfekta persikor som jag stoppar ned i påsen. Fem är ett bra antal som jag hinner äta innan de blir förstörda.

Väl hemma sköljer jag av dem i ljummet vatten och torkar dem med papper. De får ligga på ett fat, så att de inte hamnar ovanpå varandra. Persikan är en känslig frukt och bör behandlas där efter. När jag ska äta en persika, så gör jag det med slutna ögon efter att först ha avnjutit färgen. Än en gång känner jag värmen och tyngden. Den runda formen med den ganska djupa gropen där stjälken har suttit. Det duniga skalet som känns så sagolikt lent mot läpparna när jag långsamt gnider dem mot persikan. Jag drar in den söta doften i näsan. Till slut är det dags att smaka. Jag trycker tänderna mot skalet som bjuder lagom mycket motstånd innan det ger efter med ett knappt hörbart knäpp. Tänderna glider genom fruktköttet och jag biter loss en bit. Den smakar ljuvligt. Den är perfekt. Sedan upptäcker jag att fruktsaften har runnit längs hakan och droppat ned på tröjan, men det är ännu ett bevis på att persikan var perfekt. 

Egen 5-minutersövning del 2

Det var när Emma upptäckte......

.........det första gråa hårstrået som hon insåg att hon hade blivit gammal. Nej, förresten inte gammal. Äldre. Hon skulle fylla 45, men kände sig som 25 och har man bara barnasinnet kvar, så klarar man sig länge. Ålder är ju ändå bara en siffra, eller hur? Det finns ju värre tecken på ålder än ett ynka grått hårstrå. Hon hade ju alla sina originaltänder kvar och behövde inte framleva sina dagar på lättuggad mat. Hon kunde fortfarande sova en hel natt utan störande toalettbesök. Hennes minne var det minsann inget fel på för hon kom alltid ihåg var hon lade sina prylar. Hon behövde sällan konsultera handlingslistan eftersom hon kom ihåg vad hon hade skrivit ned. Det var hela finessen med kom ihåg-lappar: att hon mindes vad hon skrivit just för att hon hade skrivit det. Inte såg hon tantig ut heller, inte när hon jämförde med hur hennes mamma hade sett ut i samma ålder. Hennes byxor hade än så länge inte resår i linningen. När hon satte sig på en stol eller reste sig, så stönade hon inte av ansträngning som hennes gubbe gjorde. Visserligen hade hon läsglasögon, men det var väl inget ålderstecken? Emma drog i det gråa hårstrået, men hon ryckte inte loss det. Hon hade aldrig varit fåfäng av sig och tänkte inte börja nu och förresten tyckte hon att grått hår var snyggt.

Jag har inte skrivit på flera dagar och det känns INTE bra, så jag hittade på en egen 5-minutersövning där jag spånade på vad jag skulle göra om jag var statsminister.

Om jag var statsminister........

.........och inte behövde ta så mycket hänsyn till vad övriga regeringen tyckte, så skulle jag vända upp och ned på det mesta. Pensionärer och sjuka och arbetslösa skulle få så mycket pengar att de kan klara sig utan att förnedras eller behöva be socialen om hjälp. Om man som gammal inte klarade sig själv, så skulle det inte finnas några problem med att få hjälp hemma. Det skulle inte vara möjligt att spekulera i bostäder. Ordet hjälte skulle få en helt ny definition och omfatta alla som arbetar inom sjukvård och skola, förskola och polis. Ensamstående föräldrar skulle få mer stöd och hjälp och en extra hjältemedalj. Finanshajar och andra obskyra yrkestitlar skulle bli lågavlönade. Man skulle inte få arbeta som politiker i mer än fyra år i taget för att sedan vara tvungen att ta ett medelavlönat arbete med karensdagar och stenhårda regler för sjukskrivning. Jag skulle avskaffa EU och all dess tungrodda idioti vilket skulle göra att länderna skulle få tillbaka sin särprägel och det skulle också försvåra för skurkar och skitstövlar att ta sig obehindrat över gränserna. Jag skulle se till att de som arbetar för att förhindra självmord får mer pengar än de som arbetar för att förhindra trafikdöd eftersom självmorden är många gånger fler än de trafikdöda. Försäkringsbolagen skulle ändra sina märkliga villkor, så att de som mest av allt behöver försäkring får det. Fallskärmsavtal och miljonbonusar skulle ouppfinnas. Man skulle inte kunna få betalt för att spela fotboll, hockey eller tennis och ordet hjälte (se ovan) skulle inte kunna förknippas med detta. Vad jag skulle göra med mördare, våldtäktsmän, pedofiler, skattefifflare, mobbare och huliganer lämpar sig inte för tryck.