Jag kom att tänka på en övning jag gjorde på en annan skrivkurs där vi fick dra lott om de 5 sinnena och jag fick skriva om känseln. Jag skrev om persikor den gången och nu har jag gjort det igen.

En perfekt persika

Jag går in i Konsumbutiken och hälsar på personalen. När jag har passerat lök och potatis på min högra sida, så kommer jag fram till frukten. Idag har jag bestämt mig för att hitta den perfekta persikan. Jag tar loss en påse från rullen på ställningen och för att kunna öppna den utan att få ett nervsammanbrott, så andas jag ut på fingertopparna för att ge dem den friktion som behövs och så tar jag ett djupt, lugnande andetag. Påsen öppnar sig på första försöket! Jag häpnar och tar det som ett tecken på att det blir en lyckad jakt.

En perfekt persika är lagom mjuk. När jag klämmer på den ska den ge efter lite grann. Det ska inte bli en grop i frukten, men det ska heller inte kännas som att klämma på en sten. Färgen ska skifta mellan apelsinorange och tomatrött. Skalet ska vara dunigt och lent och inte blankt och hårt som det är hos den förvillande lika nektarinen.

Själva jakten går till som så att jag sluter ögonen och sträcker fram handen mot persikorna. Med fingertopparna känner jag om någon av frukterna är så dunig och slät som jag vill ha den. När jag har hittat rätt persika, så lyfter jag den och klämmer mycket försiktigt. Om den ger efter precis lagom mycket, så lyfter jag upp den för att känna tyngden. Om den känns alltför fast och tung, så lägger jag ned den igen. Den ska kännas fast utan att vara kompakt för om den är kompakt är den garanterat torr. Jag fortsätter på samma sätt tills jag har hittat fem perfekta persikor som jag stoppar ned i påsen. Fem är ett bra antal som jag hinner äta innan de blir förstörda.

Väl hemma sköljer jag av dem i ljummet vatten och torkar dem med papper. De får ligga på ett fat, så att de inte hamnar ovanpå varandra. Persikan är en känslig frukt och bör behandlas där efter. När jag ska äta en persika, så gör jag det med slutna ögon efter att först ha avnjutit färgen. Än en gång känner jag värmen och tyngden. Den runda formen med den ganska djupa gropen där stjälken har suttit. Det duniga skalet som känns så sagolikt lent mot läpparna när jag långsamt gnider dem mot persikan. Jag drar in den söta doften i näsan. Till slut är det dags att smaka. Jag trycker tänderna mot skalet som bjuder lagom mycket motstånd innan det ger efter med ett knappt hörbart knäpp. Tänderna glider genom fruktköttet och jag biter loss en bit. Den smakar ljuvligt. Den är perfekt. Sedan upptäcker jag att fruktsaften har runnit längs hakan och droppat ned på tröjan, men det är ännu ett bevis på att persikan var perfekt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...