Känsliga personer varnas!

2 skedar Earl Grey plus 2 skedar Lady Grey resulterar i Baby Grey.

PS. Det är en välsmakande teblandning.

Ytterligare en person har klivit in i mitt vardagsrum. En inredare från tv.

En inredare från tv

Inredaren stannar på tröskeln för att ta in hela rummet innan hon fokuserar på detaljer. Ljust och enkelt med enstaka färgklickar. En smal, äggskalsfärgad gardinkappa som sträcker sig längs med fönstret och balkongdörren och som släpper in så mycket ljus som möjligt. Orkidéer i endast svarta eller vita krukor, men de där små gosedjuren i hörnet, är de verkligen nödvändiga? Infantilt. Väggarna är vita bortsett från en fondvägg i chokladbrunt. Fondvägg som är så passé! Fototavlor av fåglar och en inramad svartvit plansch föreställande elefanter. Inga familjefoton. Hm. En rosa yogamatta stör intrycket av ordning även om färgen matchar kuddarna i soffan. Under soffbordet ligger en matta som ser ut som den hör hemma hos Aladdin. Hon böjer sig ned för att känna på den täta, lena luggen. Den är handknuten. Det var som tusan. Rent pengamässigt passar den inte ihop med det övriga möblemanget, men den är kanske arvegods. Framför balkongdörren ligger en mindre matta som hon också stryker med handen över. Inte alls samma kvalité. Definitivt inte handknuten. Hon lyfter på ena hörnet och får se IKEA:s etikett. Ha! Hon tar plats i soffan, så att hon sitter mitt emot platt-tv:n som är uppsatt på väggen och ramas in av ett hyllsystem som är belamrat med film, film och åter film. Ett intresse kan knappast vara tydligare än så, men  sett från där hon sitter är intrycket symmetriskt. Vilsamt för ögonen. Sedan ser hon hyllan vid väggen till höger med allt möjligt som verkar ha placerats i det hörnet för att inte störa symmetrin. IKEA:s förvaringslådor, krimskrams, böcker och ännu fler gosedjur. Till höger står en skänk med endast en bordslampa med silverfärgad fot och naturfärgad textilskärm. Faktum är att alla lampor i rummet har samma nyans på skärmarna. Enhetlighet. Blicken fortsätter mot dörren som är öppen. Vad gömmer de bakom dörren tro? En strykbräda och en step up-bräda. Den senare hör väl ihop med den där yoga-mattan. Hon bestämmer sig för att det här vardagsrummet inte får var med i hennes program. Personligt, visst. Trivsamt, visst. Tillräckligt glassigt, icke.

Mitt vardagsrum och hur olika personer kan se det.

Först kommer en kritisk släkting in

Han ställer sig mitt i rummet, vrider sig ett varv för att ta in allt. Han drar med handen över den målade väggen och stannar till där färgen har lossnat. En huvudskakning som inte kan tolkas på så många sätt: dåligt utfört. Han tar sedan tag i en av stängerna som är en del av hyllkonstruktionen och rycker försiktigt i den. Han höjer blicken mot den metallkonsol som håller allt på plats och rycker sedan lite till, men det håller. När han kommer till hyllan där dvd-spelaren och tv-boxen står böjer han sig långt framåt och kan konstatera att hans farhågor besannas. Sladdarna är i en enda röra och hänger dessutom ned, så att de syns när man sitter i soffan. Fototavlorna med fågelmotiv ovanför soffan blir granskade, men får inga kommentarer. Bakom dörren står strykbrädan och step up-brädan bredvid varandra och han anser att den sortens föremål inte hör hemma i ett vardagsrum. I det motsatta hörnet står en hoprullad yogamatta som får honom att höja frågande på ögonbrynen. Den borde väl bo tillsammans med strykbrädan och step up-brädan. När han slutligen tar plats i soffan, så verkar han lite spänd och det beror nog på att soffklädseln är ljus och ljusa soffklädslar fungerar som magneter för fläckar. Inte bra det heller.

Sedan kommer en inbrottstjuv

Vid första anblicken finns ingenting av värde, inget som kan ge tillskott i kassan. En jävla massa filmer och serier, men sånt går ju inte att sälja vidare. En dvd-spelare! Nu börjar det likna nåt. Han kopplar loss den och tar den under armen. Det är inget rikemanshem inte. Smålådor med nagellack och mediciner. Värdelösa prydnadssaker i feng shui-stil. Fjantigt! Längst ned står en metallväska. Han öppnar den och får se flera fack med smycken. Örhängen, ringar och armband, men inga rubiner eller diamanter. Varför förvarar man värdelöst krams i ett Fort Knox-liknande skrin?  Det är ändå ingen som vill sno dem. En ask med sömntabletter. En snabb titt avslöjar att den knappt är på börjad. Ned i fickan med den. Vad är det där lilla röda då? En sorts plånbok med bara kort eller? Längst bak ligger några sedlar hopvikta. Han tar ut dem och det visar sig vara 200 pix. Ned i fickan. En blick upp mot övervåningen visar hylla efter hylla med böcker. I köket bor det marsvin och i ett mindre rum bor en kanin. Bytet blir nog inte bättre än så här. Tack och ajöss!

Miljöbeskrivning. Att beskriva en miljö utifrån en bild kan inte bli annat än en uppräkning av detaljer även om jag försöker att få med fler sinnen än bara synen. Svårt. Om miljön hade varit en del av en berättelse hade det nog blivit bättre. Det behövs känslor och stämning, inte bara ett registrerande.

En kyrkogård.

Det är en mulen vårdag i slutet av mars. Det finns ingen direkt ljuskälla, så reflexer och skuggor är ett minimum. Ett bra fotoljus som är behagligt för ögonen. Den riktiga värmen har inte kommit, men några träd vågar ändå blomma. Kyrkogården är stor och gammal och i just det här hörnet finns bara gamla gravstenar som har mörknat av ålder och lutar lätt. Vissa av dem har vittrat sönder. Inskrifterna är oläsbara. Doften av kall och fuktig vårmylla blandas med avgaserna från bilarna som passerar bara några meter bort. Torra fjolårslöv knastrar under skosulorna. Trots att kyrkogården ligger mitt i staden med trafik och människor i en ständig ström runt om råder stillhet. De höga husen reser sig skyddande runt denna sista viloplats. Det blir som en skyddande bubbla runt en sorg som är så gammal att den inte längre gör ont.

Den andra bilden har titeln "Parkering", men jag tycker att den snarare visar en vy av en kanal.

Husen utmed kanalen står tätt, tätt som de bara gör i Holland. I en viss vinkel ser det ut att vara endast fasader. Det luktar kallt vatten med en släng av avlopp. På ena sidan av kanalen finns en parkering för cyklar och den är fullproppad. Verkligen fullproppad. Hur gör man om man har parkerat cykeln vid räcket på morgonen och sedan upptäcker att 97 andra också har ställt sina cyklar där? Det är kanske en uppställningsplats för cyklar, ingen egentlig parkering. En sightseeingbåt ligger invid kajen, fylld med turister. Det är råkallt som det ofta är i närheten av vatten. Träden är kala.

Det tog ganska lång tid för mig att läsa färdigt Stephen Kings bok om att skriva, men idag gjorde jag det och mot slutet kom han in på fenomenet skrivarkurser. Han har inte så bra erfarenheter av dem och tycker inte att de behövs och jag håller delvis med. Jag har gått "fysiska" skrivarkurser och nu går jag på distans och jag föredrar distansvarianten. Den har gett mig mer och den har gjort att jag har skrivit mer. Det har inte enbart att göra med att jag inte älskar att vara bland främlingar människor och Stephen King satte ord på mina egna tankar. Att göra skrivövningar som man sedan diskuterar med andra presumtiva författare som, likt en själv, egentligen inte kan ge konstruktiv kritik är inte särskilt givande, mest flummigt. Det är av den anledningen som jag inte har upplevt Författarkursens chatt-tillfällen som givande på något sätt. Däremot uppskattar jag möjligheten att få konstruktiv kritik av en erfaren författare (Jorun). När Jorun mäjlade ut ett erbjudande om att vara med på en distanskurs i sommar under en vecka och det framgick att det handlade om 1 timmes chatt varje kväll, så tackade jag nej. Ikväll är det chatt-dax igen. Jippii.....

65 minuters promenad runt Flaten kändes bra, men jag blev trött i foten och har nu ont i foten. MBT-skor är bäst, men jag tycker att det kan vara knepigt att snöra dem så att de sitter ordentligt. Inte för löst för då får foten inte det stöd den behöver, men inte för hårt för då domnar tårna bort. Idag domnade tårna bort, men det kändes ändå som att skon satt för löst. Lagom är svårt.

Vet ni vad jag har tröttnat på? Riktigt kräk-tröttnat på? Jo, folks sexuella läggning. Finns det något mer ointressant? På vilket sätt kan en människas sexuella läggning påverka personligheten? Det är väl ändå personlighet som räknas? Så länge man inte skadar någon annan, så får man vara precis hur man vill! 

Det där svamlet med att vara "stolt förälder" till någon som är gay..... Var en stolt förälder därför att du har uppfostrat en tolerant och respektfull människa! Jag minns fortfarande när min svägerska, som chefar över ett dagis, berättade hur ett föräldrapar hade förklarat att de var "öppet homosexuella". Och? Det finns väl ingen som förklarar sig "öppet heterosexuell"? Vad har den sexuella läggningen med något att göra utanför ens privata hem?

Den där donnan som lackerade sina naglar i pride-färgerna i stället för att bokstavligen visa fingret åt homofober. Visst, om det fick henne att känna sig fördomsfri, så skadade det ju ingen även om jag tycker att det fick för mycket medial uppmärksamhet. Något som jag absolut, definitivt hade respekterat var om idrottsvärlden hade bojkottat det senaste OS:et för att verkligen markera att vi inte vill ha att göra med fördomsfulla, inskränkta krigshetsare. DET hade varit något att skriva om!

Jag skrev inte många meningar under hela förra veckan och då syftar jag på författarkursen. Skrivövningar är bra, men jag känner att jag vill skriva MER, något längre, mer sammanhängande, men jag är fullständigt tom på idéer och jag blev mer och mer frustrerad. Jag har länge haft ett sug efter att skriva om mitt eget liv och för att ha något matigare än skrivövningar började jag skriva ned minnen, huller om buller, som de kom, indelat något så när efter i vilken ålder jag var och det hejdade frustrationen. Sedan tog det stopp och då försvann lusten att skriva. Helt. Poff! Borta. Frustrationen kom tillbaka och den blev allt värre och den blandades med en annan frustration - den som jag kände över att vara så äckeltrött att jag inte hade presterat mer än en enda kort promenad på över en vecka. Jag fick ont i ryggen igen eftersom jag var så orörlig, bara satt eller låg och känslan av en stor järnvägsspik var tillbaka efter en lång frånvaro. Efter att ha städat i lördax var ryggen paj och likaså foten och så hade jag spänningshuvudvärk. Känslan av att vara ett riktigt vrak kom över mig. 

På söndagen blev spänningsvärken värre och sedan fick jag tandvärk. Räcker det inte nu? Jag har tänkt att ringa tandläkaren ända sedan januari, men eftersom det är ett så pass obehagligt måste har jag lyckats skjuta upp det i mer än 4 månader. Tandvärken försvann med hjälp av Ipren, men kom tillbaka när ibuprofeneffekten avtog. Nu gick det inte att skjuta upp det längre, så igår ringde jag till tandläkaren. Tandhygienisten hade tid redan på måndag, men tandläkaren var upptagen en hel månad till. Jag valde att vänta eftersom det var så svårt att få en vettig tid till någon annan. Igår var spänningsvärken något utöver det vanliga och satt över huvudet och ner i kindtänderna på båda sidorna. Bihåleinflammation kanske? Hade jag inte redan haft bettskenan, så hade det kunnat vara en förklaring. 

Gårdagen var även en vidrig hungerdag vilket förmodligen inte förbättrade någonting.

Igår kväll lossnade allt och den ena gav det andra. Jag blev ordentligt mätt av middagen och jag kompletterade med en värkkombo (Ipren plus Alvedon). Jag hade fått en idé om att skriva om min familj, om mitt förhållande till mamma och pappa och syskonen och när jag började skriva, så fanns det ingen hejd. Ju mer jag skrev desto mer kom jag ihåg. När vi hade handlat tidigare på eftermiddagen hade jag köpt så'nt som jag tyckte att jag kunde tugga på om hungern ramlade över mig och jag tuggade och skrev, skrev och tuggade. Spänningsvärken fanns nu bara i bakgrunden. Stor tillfredsställelse! Jag somnade mätt och frustrationsfri.

När jag väl tog mig ur sängen idag, klockan 11, så var spänningsvärken nästan borta. Medan jag åt lunch kände jag att jag faktiskt skulle orka köra ett pass med gummibanden vilket jag gjorde och det gick bra och det kändes bra. Positivt tungt och svettigt. Den sista spänningsvärken försvann. 

Vad orsakar vad? Stanken av Hönan Eller Ägget hänger tungt över hela scenariot. Jag vet sedan tidigare att träningen är absolut nödvändig för mitt allmänna välbefinnande och jag blir inte chockerad om det visar sig att den även är nödvändig för mitt skrivande. Träning sätter igång blodcirkulationen som tar med sig stora lass av nödvändigt syre till hjärnan. Eller var det skrivandet som gjorde att tröttheten försvann, så att jag orkade träna idag?