"Var och en blir salig på sin tro". Det är en regel som går att leva efter tycker jag. Problem uppstår när man blir så salig på sin egen tro att man försöker pådyvla den på andra i form av pekpinnar. Jag har inte varit ute i arbetslivet på 12 år och det har hänt massor. DN har haft några artiklar som handlar om en ny sorts chefer som lägger sig i de anställdas levnadsvanor, som kommer med orimliga krav på i vilken fysiskt form man bör vara för att passa in. Kommer det att bli så att man, förutom att vara ung, barnlös, ha låg sjukfrånvaro, ha lång arbetslivserfarenhet och vara ambitiös även ska vara i toppform för att anses vara attraktiv på arbetsmarknaden? Kommer det att bli så att en person har ett strålande cv och är som klippt och skuren för en anställning inte blir anställd för att h*n är överviktig eftersom ledbesvären gör att h*n inte kan träna på elitnivå?

Att konditionsträna anses vara oerhört hälsosamt och den främsta formen för detta är väl löpning (den främsta, inte den bästa). Eftersom jag själv är tjock, så är jag intresserad av hur andra tjockisar löser detta med träning och jag blir jämt lika förvånad över att man alltid ska ge sig på löpning. När man, som jag, har 25 kilos övervikt som frestar på både hjärta och leder, så ska man väl inte börja med löpning! Idag läste jag att konditionsträning inte alls är nyttigt för kreti och pleti. Något som man alltid verkar glömma (jag får hela tiden påminna mig själv om det) är det faktum att alla människor har olika förutsättningar och nu har man kommit fram till att just detta faktum pekar på att vissa personer kan må sämre av att konditionsträna.

"Visserligen förbättras blodsocker, blodfetter och insulin för fyra av fem som tränar sin kondition. Men alla blir inte bättre och några kan till och med få försämrade värden, visar bland annat en amerikansk-finsk studie från i maj i år."

"Denna studie, som har letts av den amerikanske träningsfysiologen Claude Bouchard, visar att ungefär var åttonde person som tränar kondition får sämre blodtryck, var tionde får sämre blodfetter och var tolfte får sämre insulinvärden. Hos omkring sju procent blir minst två av dessa värden försämrade."

I vårt fettfixerade samhälle, så är övervikt liktydigt med ohälsa och det är väl enklast att tänka enligt den mallen, men om du är smal/normalviktig samtidigt som du röker, dricker alkhohol varje vecka, aldrig motionerar och ofta äter snabbmat, så har du knappast en bra hälsa. Jag är överviktig, men jag har aldrig rökt eller druckit, jag motionerar regelbundet och jag undviker snabbmat, socker och kolhydrater och jag börjar luta åt att min hälsa inte är så pjåkig trots övervikten. Som jag skrev tidigare i inlägget, så får jag hela tiden påminna mig sjävl om att jag inte har samma förutsättningar som någon annan. Det finns en anledning till att jag inte rasar i vikt trots LCHF och den anledningen är inte att jag inte gör mitt bästa. Det finns en anledning till att jag inte kan träna mer än jag redan gör. Jag har inte de förutsättningarna. Jag gör mitt bästa med de förutsättningar jag har. Punkt, slut.

Jag önskar att någon smarting ville forska i hur långvarig medicinering påverkar kroppens möjligheter att bli av med övervikt.

Mina svärisar är fettskrämda eller snarare min svärmor eftersom hon chefar över matlagningen. Hon tror inte på lättprodukter och det är alltid något och hon är medveten om hur farligt socker är. Min svägerska och svåger är definitivt fettskrämda. Pär och jag var på middag hos svärisarna igår och det serverades lammgryta (med otroligt mört lammkött) där själva såsen absolut var fettfri. Couscous, rotsaksröra och små ärter. Hembakat bröd med smör. Ingen LCHF-höjdare anser jag. Jag åt kött, ärter och lite av rotsakerna. Det kändes inte tillräckligt, så jag åt bröd med mycket smör. Sedan jag började äta mer fett, så har jag insett hur mycket det mättar och hur länge det mättar och att äta en måltid som igår, som var väldigt näringsrik och välsmakande, men inte mättande är alltid en besvikelse. "Var och en blir salig på sin tro". Det gäller att tänka så när svågern anser att man blir dum i huv'et av att inte äta kolhydrater. "Den där Björn Ferry ser helt puckad ut och verkar inte ha koll på nå'nting och det måste ju bero på att han inte äter kolhydrater." Just igår gav jag mig inte in i den diskussionen för den sortens uttalanden får mig verkligen att undra vem som är dum i huv'et. Kanske anser svågern att även jag är dum i huv'et?

Fridens.