Pär och jag har börjat titta på "Frasier" igen. Det är en sk. spin-off-serie på "Cheers". Psykiatern Frasier Crane är en av pubens Cheers stamgäster och i sin egen serie flyttar han tillbaka till sin hemstad Seattle och har ett eget radioprogram. Det är en förstklassig komediserie där den mesta humorn finns i dialogen, ansiktsuttryck och kroppsspråk, men i videon i det här inlägget, så är det ingen dialog alls. Ren slap-stick (vilket är det svenska ordet?). Det är Frasiers bror Niles som förbereder en middag för ordföranden i vinklubben i Frasiers lägenhet. Hunden heter Eddie och tillhör brödernas pappa.

Fridens.    

......hur många som inte blir trötta av att släpa på 100 kg i 80 minuter? Jag släpar på det varje gång jag promenerar. Ett konstaterande helt enkelt.

Fridens.    

Igår var det tvärmulet, så jag blev väldigt förvånad när jag vaknade (av mobilen) vid 9 och såg att solen strålade från en tokblå himmel. Eftersom det inte blev av att promenera igår, så blev det absolut av idag och det var väldigt skönt! Jag gick min vanligaste runda fast tvärtom vilket innebar några tuffa backar i slutet, men jag pallade och jag återhämtade mig fort. Det tog 80 minuter att gå och även om jag pallade backarna, så drog de ned tempot en aning....

Vi har fått en inbjudan till middag hos svärisarna nästa lördag och när Pär frågade om jag hade för avsikt att följa med, så slängde jag ur mig en fras som jag nog aldrig har använt: "Ja, men jag vet inte om jag har nå't att ta på mig.". Elin som satt bredvid fnös och sa att jag bara sa så i utpressningssyfte för att få köpa nya kläder..    Byxorna jag köpte i lördax är jag väldigt nöjd med och ett par nya byxor behöver en ny överdel, så nu har jag beställt 3 sådana från Ellos. Häpp!

Humlan även kallad Humlis och det senaste året Rugg-Ugglan fyller snart 4 år. Hon var hos veterinären i våras och det visade sig att hon har en cysta på äggstocken/-stockarna (vi röntgade aldrig, vet:n klämde bara). Det påverkar hormonerna som i sin tur påverkar pälsen och hon har varit väldigt kal fläckvis och sett riktigt ruggig ut. Ett tag var hon hemskt tanig oxå. Sedan kom Maja som gav sig på Humlan från första stund de möttes. Ett stressmoment av guds nåde. Rivsår och flyktbeteende tills jag bestämde att eftersom Humlan var här först och är van vid sina marsvinspolare, så är det Maja som får dra sig tillbaka. Egentligen skulle jag ha tagit ett foto av Humlan när hon såg som ruggigast ut för att kunna jämföra med hur hon ser ut idag för hon mår nämligen mycket bättre. Jag höll i henne en bra stund idag i samband med burstädningen och tittade på henne ordentligt och nu har hon päls över hela kroppen igen och har fått tillbaka lite hull. Hon kan fortfarande sitta ihopburrad stundvis, men under hela den här tiden, så har hon ändå varit oförskämt pigg och nyfiken och alltid velat äta. Nu är vår Humlis tillbaka! När jag höll i henne, så satte hon huv'et på sned och såg så där frågande ut som bara marsvin kan göra. Hon förstod väl inte riktigt varför jag var så exalterad.         

Fridens.