Igår hämtade jag medicin och passade på att gå en omväg, så det blev en promenad på en dryg timme. Jag hade full vintermundering, men endast keps på huv'et och det blåste svinkallt, så jag önskade att jag hade valt en mysse. Vis av erfarenheten tog jag på mig en mysse när jag gick ut idag för att hämta paket och det var inte fel för vindarna var isiga. Det blev en rejäl promenad på 80 minuter i solbriller-på-strålande solsken. Härligt! Jag har lyckats komma iväg 5 gånger den senaste 1,5 veckan och det är inget tvivel om att rörelse är bra för ryggen (jämfört med stillasittande) för jag har inte alls lika ont nu. Det känns som om något har släppt/lossnat.

Elin mår fortfarande inte bra. Igår hade hon en usel dag med en ännu sämre kväll. Jag satt hos henne en bra stund tills det lättade och klockan midnatt såg vi ett avsnitt av "Gossip Girl" innan vi törnade in. Det blev inte att jag tog min Stilnoct förrän midnatt, men när jag väl tog den, så slog den hårt och jag somnade förmodligen samtidigt som jag lade mig ned i sängen.

Pär har bytt bil från en Skoda Yeti till en annan Skoda Yeti och han har varit som ett barn före julafton. Jag har svårt att uppbåda ett intresse som ens är i närheten och har nog tyckt att det har varit några tjatiga månader innan han slutligen bestämde sig för kraft på motorn, utrustning, fälgar och färg. Det är bara en bil och eftersom det är en personalbil, så blir det ett nytt byte om ca 1,5 år igen, så varför detta ståhej? Däremot kan jag förstå att han vill köra så mycket som möjligt nu när den är sprillans ny och för att få göra det, så ska han åka till Öland till helgen. Det har varit planerat sedan någon månad tillbaka. Efter gårdagskvällen med Elin, så har jag blivit tveksam till att vara själv med henne i flera dagar. Jag vet inte om jag orkar det. När Pär kom hem från arbetet idag, så tog jag upp det här med honom och jag blev dj-t förvånad över hans bristande intresse. Jag begriper att han blir besviken om han inte kan åka till Öland, men att han erkände att han förmodligen inte skulle kunna fixa att vara vuxen nog att svälja förtreten till förmån för att Elin och jag skulle känna oss tryggare...... Om det ska vara på det viset, så kan han åka till Öland för inte 17 orkar jag försöka med att få honom på gott humör om Elin mår så dåligt som hon gjorde igår! "Ingenting blir ju bättre av att gå hemma hela dagarna och göra ingenting och tycka synd om sig själv." Min akilleshäl vad gäller uttalanden om depressioner. Luften gick ur mig och blev så satans leds. Vi skulle ha ätit middag i Skäris, men Elin och Pär fick åka själva. Min aptit var borta.

O-fridens.