Seroquel heter den nya medicinen. Den bara MÅSTE fungera för jag orkar inte mycket mer! Eftersom mitt närminne är uselt när jag mår så här dåligt, så fick jag skrivna instruktioner för hur jag ska trappa upp Seroquel samtidigt som jag trappar ned både Tryptizol och Fluanxol. Igår fanns inte Seroquel inne utan fick beställas till idag och Pär hämtade ut den på vägen hem från arbetet, så jag börjar först idag. Ny medicin. Igen. Jag började trappa ned Tryptizol igår kväll och faktum är att jag upplever en viss lättnad redan idag. Tryptizol har definitivt inte fungerat för mig och jag känner mig allmänt konstig av den - förutom att den inte fungerar, så har den snarare fått mig att må sämre.

* Jag känner en konstant panik över att hela tiden hitta på något att göra för att få tiden att gå - jag känner mig inte avslappnad för ett öre utom möjligen på kvällen strax innan jag ska lägga mig och jag vet att jag har överlevt ännu en dag för det är det det handlar om - överlevnad.

* Jag är gråtfärdig en stor del av dagen och när jag ser något känslosamt eller hör (för mig) känslosam musik, så sticker det i ögonen av tårar som trycker på och jag är på väg att bli lika lipig som mamma som alltid grät till "Lilla huset på prärien".

* Jag är rädd. Rädd att Pär ska tröttna en gång för alla och faktiskt lämna mig. Rädd att det ska hända honom något så att jag blir ensam. Rädd för att bli så sjuk att jag måste ligga inne på sjukhus. Rädd för att bli gammal och inte kunna ta hand om mig själv. Rädd för att t.ex trampa fel på väg nerför en trappa och slå mig halvt fördärvad och - förutom all annan skit - bli bunden till lägenheten. Rädd för att inte få permanent ersättning beviljad utan bli tvungen att börja sjukskriva mig igen. Rädd, rädd, rädd.

Just nu orkar jag knappt läsa några bloggar och än mindre kommentera, men jag hoppas att det blir bättre snart.

O-fridens.    

 

Gröngöling

4 november 2011 18:14

Nää, att du ska må så dåligt nu igen!
Jag hoppas verkligen att den nya medicinen fungerar.
Läs bloggar när du orkar, jag läser din.
Jättestor kram. Tänker på dig.

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

7 november 2011 11:48

Tack, det värmer!

 

margus

7 november 2011 22:45

Stackars, stackars dig. Förstår dina rädslor och ångest. Håller tummarna här, det MÅSTE bli bättre nån gång... och varför inte nu... Du kämpar så duktigt så du är värd en rejäl förbättring. Kram

http://margus.bloggplatsen.se

Ewa

8 november 2011 10:54

Tack!

 

Anna

8 november 2011 13:41

Har ätit den i fem år. Det som är riktigt bra är att den får en (mig i vart fall) att somna på kvällarna.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...