Plats: Huddinges kontor för Af:s samarbete med FK.

Närvarande: Pär, jag, Af-damen (som kommer att bli den jag har mest kontakt med), Af-psykologen och FK-mannen.

Tidpunkt: 11-12.

Jag delar upp redogörelsen efter personerna. Först FK-mannen. Om honom tycker jag inte. Han är en regelryttare. Jag föredrog att vara ärlig och erkänna att jag inte vill ut i arbetslivet igen och att jag inte kan se något som helst positivt med att jag ska gå igenom detta. Jag förklarade att jag såg det endast som en möjlighet att förbättra mina chanser att få permanent ersättning. Han gillade inte det. Kanske ansåg han mig vara arbetsskygg och det kanske jag är, men det beror i så fall på dåliga erfarenheter från det glorifierade arbetslivet med alla dess - främst - sociala krav och trångsynta människor. Ju mer jag vidhöll hur negativ jag var desto mer betonade han hur regelverket fungerade och att det är så regeringen har bestämt att FK ska arbeta. Det behöver jag knappast bli slagen i huv'et med! "Vi har full förståelse för att vi måste ta hänsyn till stress och annat och att du måste få ta det i din takt." Jag tror det när jag ser det (jag vet att jag låter bitter och det beror på att jag är bitter) för när det kommer till kritan, så kan de inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig precis hur försiktigt och långsamt de kommer att bli tvungna att gå fram med mig och jag har, alltför ofta, varit med om att folk förlorar tålamodet när de väl inser det. Jag tror det när jag ser det, som sagt.

Af-psykologen verkar okej och jag tycker att det är en lysande idé att ha med en person som har något större förståelse för det ömtåliga psyket i den här sortens situationer. Han blev riktigt ivrig ett tag när han sa att han hade läst igenom mina papper och sedan hört mig beskriva det som att jag egentligen inte hade blivit frisk/inte börjat må bättre trots en 10-årig sjukskrivning. "Den här sortens problem stöter jag ofta på i mitt arbete och jag har upptäckt att personen nästan alltid börjar må bättre i och med att h*n får komma ut i arbete och få känna att man tillför något!" För några år sedan hade jag förmodligen nickat och hållit med och mumlat "Kanske det....", men jag bestämde mig för att fortsätta Den Ärliga Vägen fram och sa: "Där har du fel." Han såg lite överraskad ut. Faktiskt. Sedan förklarade jag att det hela handlar om att jag behöver få tillräckligt långa perioder (1 år, men hellre längre) då jag får "vara ifed", då jag slipper press från Af och FK, då jag kan koncentrera mig på kost, träning och möjlighet att vila när jag känner att jag behöver det och att jag faktiskt känner att jag "tillför något" genom att finnas hemma och tillgänglig för Elin. "Det låter som en utmaning!" svarade Af-psykologen. Jag suckade inombords. "Visst. Du kan få en chans att övertala mig/försöka få mig att ändra inställning." FK-mannen bidrog med att det, tyvärr, inte fungerar så att man kan få ersättning och bli lämnad ifred. Vicken överraskning! Not.

Af-damen är en äldre dam. Jordnära. Realistisk. Inte överdrivet positiv för alltför ofta är människor som arbetar med detta av den inställningen att det inte finns problem utan bara olika lösningar och heja på - det här löser vi!. Suck igen. Hon förklarade hur hela apparaten med arbetsträning fungerar, men eftersom jag har lärt mig en hel del om detta från Gröngöling, så lyssnade jag bara med ett halvt öra. Efter mötet gick hon, Pär och jag in på hennes kontor för att fylla i diverse uppgifter och då tog hon upp vilka möjligheter som finns utifall att inget som jag provar visar sig fungera dvs vad gör vi när min ersättning går ut om jag faktiskt inte klarar av att arbeta? Jo, förstår ni, då åker jag in i ännu ett av Af:s + FK:s samarbetsprogram som pågår i 3 månader där ersättningen per dag inte är något som man blir rik på och om man inte är med i a-kassan ens är 100 kr/dag efter skatt. Jag är inte med i a-kassan. När jag blev arbetslös 2005, så gick jag ur a-kassan bl.a för att spara pengar. Hon föreslog att jag skulle ta reda på vilken a-kassa jag tillhör och vad som gäller. "Glöm det!" sa jag till Pär efteråt. "Aldrig att jag börjar oroa mig för något som ligger 11 månader framåt i tiden när den nuvarande tillvaron är tillräckligt jobbig!". Jag kommer att kallas till nästa möte med Af-damen + Af-psykologen om ca 2 veckor.

Ingenting positivt. Bara tyngd, hot och krav. Jag satt och grät oxå. De sa vid ett flertal tillfällen att det inte är meningen att det här ska göra allt jobbigare för mig. Jag tror att de behöver se att det är jobbigt redan nu och att jag kommer att krokna allt mer för att slutligen bevisa att de bör lämna mig ifred.

OBS! Den som nu kommer med en kommentar om positivt tänkande och att man kan påverka hur man mår genom hur man tänker kommer jag personligen att slå på käften!!

Om jag verkligen vill slippa alla krav och hot, så är det enda att jag drar mig ur systemet. Jag är varken arbetssökande eller ute efter sjukersättning. Vi lever på endast Pärs inkomst. Tyvärr, så går inte Pär med på det. Självmordet finns ju alltid kvar som ett sista alternativ.

"Suicide is painless. It brings on many changes and I can take or leave it if I please....."

O-fridens.

 

Budda

9 november 2010 21:37

Det knyter sig i magen av att läsa.
Varför skall du behöva genomgå detta?

Snälla tankar...

Ewa

9 november 2010 22:19

Jaa, varför ska jag behöva gå igenom detta....

 

Nannis

10 november 2010 01:01

Önskar att jag kunde få ge dig en stärkande och tröstande kram. Tänker på dig!!!

http://nannis.blogg.se

Ewa

10 november 2010 15:24

Tack!

 

Sanna

10 november 2010 13:54

Jag fick en enorm känsla av att just det här du har skrivit kanske du kunde visa för din psykolog. Ibland är man inte den bästa när man utsätts inför andra människor och man ska rota i ens inre som det egentligen handlar om. Man får en påkonstlad mask och är som oftast inte sig själv.

Hoppas det ska lösa sig för edig en vacker dag och att du får en rikt liv på ena eller andra sättet.
/S

http://www.sancha.bloggplatsen.se

Ewa

10 november 2010 15:23

En stor del av det jag skrev var det jag faktiskt sade på mötet oxå, men eftersom jag ska träffa Af-psykologen fler gånger, så får jag fler möjligheter att klargöra mig. Jag har många års erfarenhet av att prata om mig själv när det gäller sånt här, så det blir inga problem. Problemet är att lyckas övertyga dem.

 

Gröngöling

10 november 2010 17:30

Jag är riktigt stolt över dig, om jag får skriva så, för att du kan säga som det är på ett sådant stort möte! Skulle jag tycka vara svårt. Den där paragrafryttaren hatar jag, bara på din beskrivning! Så synd att du inte passar in i hans snörräta värld där alla blir glada och friska av att få jobba...
Att "sätta hårt mot hårt" mot en sjuk människa är grymt! Han är en idiot. Tur att af-damen är bättre, i alla fall. Hoppas, hoppas att detta kan gå smidigt för dig, och att du, som du skriver, tar det en bit i taget. En psykolog är ju jättebra också, för där kan du ju berätta ordentligt om din sjukdom.
Kram och många snälla tankar (från en som sitter i en liknande båt).

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

10 november 2010 17:56

Tusen tack, vännen min!

 

Marianne

10 november 2010 23:38

Jag känner verkligen med dig. jag har inga ord att trösta med, men sätter in ett mail en vän skickade mig då jag själv varit på besök på FK.
mailet lyder....Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde ha gått till Fredrik reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar behöver vara längre än ett år. Hans upptäckt saknar motstycke i medicinens historia.
undertecknat G.N-läkare

ha det gott. kram

http://www.ekoxenskennel.se

Ewa

11 november 2010 00:02

Fantastiskt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...