Utställningen om Titanic.

Promenaden till och från muséet.

Härlig träningsvärk i överkroppen.

Handen är smärtfri så länge jag inte belastar den.

Ny musik på väg.*

Fridens.  

* 2 Dep. Mode singlar, Cock Robin greatest, Level 42 greatest + Absolute Music 59.

Titta vad de har gjort med porten till Kungliga Djurgården! Samma härliga blå färg som den kungliga vakten bär och glänsande förgyllningar. Stiligt! 

Pär och jag tog bilen till Sjöhistoriska där vi parkerade för att sedan promenera till båthall numro 1 bakom Wasa-muséet där vi såg utställningen om Titanic. Det ingick en sk. audio-guide i priset dvs. en bärbar ljudmaskin med hörlurar där inspelningen hade anpassats efter utställningen. Jag ville inte först. Jag ville titta själv! Det visade sig att audio-guiden var nödvändig. Utan den hade utställningen varit obegriplig och värdelös. Med hjälp av den bärbara guiden med tillhörande (engångs)lurar, så blev det en av de bästa utställningar jag har varit på! Jag har ju en viss träning efter alla CD-böcker och det var väldigt avslappnande att gå för sig själv i sin egen takt och titta på bilder och föremål medan berättaren talade om vad allt föreställde. Det var naturligtvis en hel del ren fakta, men det var till lika stor del personliga historier. Eftersom alla besökare promenerade runt i sin egen lilla värld, så var det en otroligt lugn och skön stämning, tycker jag. Jag kunde koncentrera mig. Foton som är närmare 100 år gamla hade de lyckats blåsa upp i jätteförstoringar av hög kvalité. Autentiska biljetter från 3:e klass som kostade 181 kr vilket tog en vanlig svensk arbetare ungefär 5 år att spara till. 1:a klass kostade 16.000 kr och det är ju dyrt även i dag! Brev som skrivits ombord och som aldrig kom fram till adressaten. Anteckningsböcker. Smycken; en hel historia om en guldring. En berlock med foton av man och hustru som, trots mer än 70 år i salt vatten gick att se tydligt. En träpanel i ek från en av hytterna med ett hål där en lampett hade suttit; handsnidade dekorationer. Ett par barnskor i svart skinn som en av de få överlevande hade sparat. Ett parti av korridoren på första klass hade byggts upp och det var en märklig känsla att gå genom den. Där fanns ett stort isflak (ett RIKTIGT isflak som hindrades från att smälta med hjälp av någon form av termostat) som man kunde hålla handen mot i en eller ett par minuter för att få uppfattningen om hur kallt det var i vattnet för de som hamnade där. En reproduktion av en av dörrarna till de vattentäta skotten som gjorde att det tog 3,5 timme för Titanic att sjunka i stället för 0,5 timmar. "The unsinkable Molly Brown". Herr Ismay som var med om att dra igång byggandet av "världens största fartyg". Kapten E.J Smith som faktiskt var porträttlik med den skådespelare som gestaltar honom i långfilmen "Titanic". Utställningen avslutas med en låååååååång lista med alla namn på de 1500 passagerare som inte klarade sig när det osänkbara fartyget faktiskt sjönk. 1500 av 2207. ......... Det är ytterst få utställningar som jag blir berörd av, men den här lyckades med det. Tårarna trängde faktiskt upp i ögonen när jag stod framför namn efter namn efter namn efter namn.....  Jag läste på Titanics officiella hemsida att den sista överlevande, Millvina Dean dog den sista maj i år vid en ålder av 97 år.

När vi kom ut efter en dryg timme, så regnade det. Paraplyerna togs fram. Vi hade planerat att kosta på oss att äta ute och styrde stegen mot en restaurang som var ny för oss båda, "Josefina". Vi var inte tillräcklig hungriga för att vilja ha lagad mat och det enda övriga de hade var enorma mackor med lax eller bakverk. Inget för en LKHF-are. Vi gick vidare. Nere vid sjöcaféerna längs kanalen, så var alla platser under tak upptagna. Det slutade med att vi köpte varsin korv av en väldigt trevlig korvgubbe och så delade vi på en Fanta. Inte LKHF-vänligt heller, men gott och tillräckligt mättande. Det är svårt att hitta något ätbart som inte innebär kolhydrater eller socker. Det blir ännu svårare när det inte ska vara lagad mat. Om jag hade varit mer intresserad av mat över huvud taget, så hade jag förmodligen ansträngt mig mer för att hitta rätt. Som det är nu och som det förmodligen kommer att vara fortsättningsvis, så gör det bristande intresset att jag "bara tar något" och i det här fallet blev det korv och läsk. Lysande. Not! Suck. Mat - ett nödvändigt ont.

Fridens.

JAG  HAR  VARIT  PÅ  SATS  IDAG!!!

Pukor och fanfarer!

Hejarop och ryggdunkningar!

Det gick väldigt bra och det var väldigt skönt och eftersom uppehållet inte berodde på klen hälsa, så fann jag ingen som helst anledning att mjukstarta utan det var bara att ge järnet! Jag GAV järnet! Jag gav järnet, så att svetten lackade och armarna kändes som kokt spagetti efteråt och det var SKÖNT!!! Lycka! Jag var rejält trött efteråt och i omklädningsrummet satt jag ned och bara lutade mig mot skåpet en bra stund. En banan, en dusch och en drickyoughurt fick mig på fötter, så pass att jag tog mig ut från SATS och snett över gatan till Swedbanks kontor. Min bankdosa som jag behöver för mina bankärenden via internet har börjat krokna. Siffrorna i displayen syns allt sämre och det har hänt mer än en gång att jag har knappat in fel kod pga det. Jag tog en nummerlapp och intog en bra plats att vänta på att de 16 nummer som var före mig skulle betjänas. Efter 5 minuter hade inget hänt, så jag gav faktiskt upp eftersom jag ville komma hem och äta lunch innan det var dax att äta middag. När jag kom ut på trottaren igen, så hörde jag pukor och trumpeter, men det var INTE för att fira att jag äntligen kommit iväg till SATS. ;-) Det var vaktbyte på Det Kungliga Slottet och längs Hamngatan kom en parad av uniformerade herrar på ståtliga springare. Varje (var)dag klockan 12 kommer de från Det Kungliga Stallet på Östermalm via Strandvägen och Hamngatan för att sedan svänga in på Regeringsgatan mot slottet. STORA hästar med män i koboltblå uniformer och silverglänsande pickelhuvor. Längst fram går en EXTRA STOR korpsvart häst med vita hovskägg som bär pukorna (kanske en Shire-hingst, Margus?). Ååååh, så..........LÄCKERT!!! Jag rrrrrrrösssssss av välbehag och för en gångs skull, så missade jag inte hela härligheten. Lycka!

Bilden togs för 2 år sedan när vi kikade på "Tall ships race", men så här ser de ut!.

När den sista hästrumpan försvunnit ur mitt synfält, så gick jag in i Gallerian till Guldfynd och kostade på mig ett större smyckeskrin än det jag har eftersom de har 25% på allt just nu. Sedan gick jag i sakta mak mot Centralen. I sakta mak eftersom tågen inte går mer än 2 ggr i timmen under juli månad mitt på dagen och det var 25 minuter kvar till mitt tåg skulle gå. På Centralen köpte jag en flaska med Brämhults färskpressade apelsinjuice. De senaste dagarna har jag funderat på detta med att jag saknar apelsinjuice lika mycket som jag saknar potatis nu när jag försöker äta äter enligt LKHF. Jag har verkligen försökt att vänja mig vid att ta alla 9 tabletterna (7 sorter) med vatten, men jag klarar inte det. Jag klarar verkligen inte det! Jag får kväljningar och mår nästan illa. Resultatet har blivit att jag i stället har gjort en kanna te som har hjälpt mig att svälja eländet. 3 Mumin-muggar te med mjölk och socker är väl inte bättre än 1 dl juice? Idag bestämde jag mig slutligen för att sluta plåga mig själv, så med start idag, efter träningen alltså kommer jag att godkänna juice igen. Ett glas om dagen. 1 dl. Lycka!

På väg till Stockholm började jag läsa en ca 650 sidor HÄRLIGT tjock bok som heter "Katedralen vid havet" och är skriven av Ildefonso Falcones. "Ildefonso Falcones" - vilket härligt namn! Den utspelar sig i Barcelona på 13oo-talet när katedralen Santa Maria del Mar byggdes. Efter 3 lästa sidor visste jag. Efter 3 lästa sidor kändes det i hela kroppen. Den HÄR boken, den är i klass med "Påven Johanna" - en bok utöver det vanliga! Jag rös av lycka - äntligen en bra bok efter flera litterära nitlotter!

Att jag gav järnet på träningen kommer absolut att resultera i träningsvärk, men det har jag ingenting emot. Det resulterade även i att jag har grymt ont i handen nu; den sortens smärta som känns hela tiden ungefär som huvudvärk och DET har jag någonting emot. :-(

Nu är det te-dax igen och några avsnitt av "Kalla fötter". Lycka!

Fridens.

Vårt 'nya' vardagsrum. IGEN.

Nystädat.

Rena lakan.

Nytt duschdraperi.

Te.

Fridens.

Elins kusiners ena kanin, dvärgvädur, Linnéa.

Kan den moderna människan i vårt moderna samhälle leva sitt liv enligt budordet att man "...skall helga vilodagen"? I de flesta familjer där båda föräldrarna arbetar fem dagar i veckan tror jag det är svårt att sätta av en hel dag då man inte gör NÅGONTING, inte ens handarbetar eller läser. När helgen kommer passar de flesta på att göra allt det som inte hinns med eller orkas med under vardagarna. De övriga budorden där man inte skall ljuga, mörda, stjäla eller tafsa på andras äkta hälfter, de budorden bygger på grundmoral, tycker jag och är inte särskilt svåra att leva efter.

Nog om budorden! Vi har i alla fall inte haft någon vilodag hemma hos oss för vi har städat och bytt lakan. En oväntad och väldigt positiv fördel med det nya vardagrsummet är att det nu är så lättstädat att det bara visslar om det. Baggis! En oväntad och väldigt positiv fördel med det nya duschdraperiet är att hela badrummet nu är ljusare och känns större och INNE i duschen är det numera så pass ljust att det känns som en extra lampa har kommit upp! Det gamla draperiet har jag tvättat och ska lägga undan för det känns, trots allt, onödigt att slänga det.

En del av tiden jag städade lyssnade jag på "Hypnotisören" som är SÅÅÅ BRAAA!! Rekommenderas! Jag har länge varit intressad av och nyfiken på hypnos. Det jag är mest sugen på i detta nu är just hypnos och att skaffa mig en liten tatuering av Tösen. *suckar längtansfullt*

Fridens.

Här är vårt vardagsrum från början till slut med väggdekorationen längst ned. Det tog ungefär 1,5 månad.

Fridens.

Idag är jag trött. Tupplurstarmen har sugit rejält hela dagen, men jag har hållit mig upprätt och vaken.

Vid frukosten drog jag igång en diskussion om vår toalett som har haft endast halv spolfunktion de senaste 8 månaderna. Den gick sönder en söndag i november och jag var på Pär med jämna mellanrum om att laga den eftersom han inte ville betala dyrt för att låta en yrkesman göra det. Då och då satte jag upp ultimatum i stil med att han måste laga toaletten innan vi hade vårt dubbelkalas i mars annars....... När det var dax för dubbelkalas, så tejpade jag upp en handskriven lapp där våra gäster kunde läsa hur de skulle gå till väga när de skulle spola. Suck. Igår kväll gick jag på honom igen om att han SKA ha lagat den innan hans semester är slut (2 veckor kvar), men han bara viftar undan det. I morse formulerade jag om tjatet och frågade rakt på sak: "Hur ska vi göra då för att få toaletten fixad??? JAG vet inte hur man gör och DU vill inte anlita en rörmokare eftersom du hävdar att du kan fixa det själv - HUR GÖR VI???" Sedan spände jag ögonen i honom och han insåg att NU menade jag allvar, NU var måttet rågat. "Vi får montera isär toaletten och köpa delar i en Comfort-butik."  "Då GÖR vi det då" sa jag och startade datorn för att leta upp nämnda butik i Södertälje för att se om de har lördagsöppet vilket de har. Sagt och gjort! En ljusblå plastmoj för 27 kr var den felande länken. Nu är det skjuts på spolningen igen! Det tog 8 månader, men trägen vinner. ;-)

Medan Pär visade fram den felande spolmanicken för en av killarna i butiken, så strosade jag runt och kikade på duschdraperier. Det draperi som vi har nu är täckt av planeter mot en rymd-blå bakgrund och det köpte vi när vi flyttade till 4:an i Fornhöjden i november 1998. Jag är hjärtligt trött på det även om det inte är något egentligt fel på det i övrigt, men det är ändå något som jag har sett flera gånger om dagen varje dag i nästan 11 år. Omväxling förnöjer juh! Jag hittade ett vitt med silver/gråfärgat rut- och randmönster av märket Spirella. Jag glömde att kolla priset vilket gjorde att Pär nästan fick hjärnblödning när han betalade den ljusblå plastmojen för 27 kr och slutslumman blev 548 kr. Hoppsan..... Äsch, vi har ju fortfarande kvar renoveringspengar!

Sedan åkte vi till Coop i Södertälje och inhandlade ännu fler korta konsoller (det ÄR tjatigt, men nu är vi färdiga med den biten. Tror jag...) och så köpte vi en väggdekoration. Elin har en variant på sin vägg vid fönstret och det blev ursnyggt. Den jag satte upp i vardagrummet består av 3 kallor varav den längsta är ungefär lika lång som jag. Den dunkas upp direkt på väggen och det som förvånade mig mest var att det FAKTISKT var lika lätt att sätta upp dekorationen som det påstods på förpackningen. Jäsiken, vad läckert det blev (bild kommer)!!

Efter en förhandling med Pär, så strök jag 8 av hans skjortor och sydde i en kragknapp mot att han tar över 2 middaxdiskar. Medan strykbrädan och järnet ändå var framme, så strök jag några gardiner och underlägg oxå. Sedan var middagen färdig och - som jag kunde konstatera - så hade även denna dag susat förbi i ett behagligt tempo. Elin är hos en kompis som har suttit med gipsad fot hela sommaren, men hon ska komma hem vid 21 och så ska vi se på film alla 3. Nu ska jag göra te.

Fridens.

Gårdagen som blev så lyckad!

Scholl-sandalerna.

HP-filmen som var kanonobra.

Det var gott med godis, men jag har inget som helst sug idag.

'Renoveringspengarna' är fortfarande inte slut..... ;-)

Fridens.