Våra marsvin. Igen. Alltid.

Choklad i kylen.

Chips i skåpet.

Ensam i en vecka.

Vademecum mot blåsor i munnen. Igen.

Fridens.

En gås - flera gäss. Enkelt!

En mus - flera möss. Oxå enkelt, tycker jag.

En (marsvins)nos - flera (marsvins)nöss? Absolut! I alla fall hemma hos oss. 'Nöss' är gulligare än 'nosar'.

"Det ryms bara 3 marsvinsnöss samtidigt i skålen."

Fridens.

Idag är det 19 år sedan Pärs och min första kontakt som var via telefon. Det är även Elins namnsdag. I morgon har Pär namnsdag. På söndag har Elin, svärmor OCH jag namnsdag (Karin). Sedan blir det ett litet hopp till den 5:e då svärfar har namnsdag och den 10:e är det svågerns tur. En hel dröse på en dryg vecka! Vi firar inte namnsdagar med mer än att vi fikar och det är tur när det blir så här många på raken. ;-)

Efter frukosten åkte Pär och jag till Coop för att handla. Vi handlade tillsammans, men ändå var för sig i och med att vi tog varsin scanner och varsin vagn; jag handlade hem till oss medan han handlade det de behöver köpa gemensamt för en vecka i Grövelsjön. Jag köpte måååånga munkar med olika glasyr (choklad och jordgubb) och fyllningar (äpple och vanilj) som vi hade som just namnsdagsfika. Busfärska munkar är såååå gott, tycker jag!

Igår badades, som sagt, våra marsvin och deras päls blir underbar efteråt och ändå använder vi bara varmt vatten. Blanka och superlena som om de har fått värsta lyxinpackningen! Min hjärtegris, Ellen, ser ut som en koladoppad bomullstuss med sin vita, spretiga rex-päls och ljust bruna rumpa. De är så goa att jag blir tårögd! De har fått prova några nya smaker de senaste dagarna. Persika som gick hem hos alla och särskilt mycket hos Lotta; när Elin höll fram persikan, så var det nästan så att Lotta hängde kvar i den när den togs bort. Sophies eget recept på kligröt gick oxå hem. Sara tipsade om feta solrosfrön, så att de kan tjocka på sig lite och det rynkade de inte heller på näsan åt. Idag klippte Pär deras klor. De har det nog bra hos oss känns det som. Jag vill inte vara utan dem!

Elin och jag har bara 2 avsnitt av "Kalla fötter" kvar nu och vi lutar åt att hoppa över dem eftersom de är så himla sorgliga. Jag minns när jag satt ensam och såg avsnittet i direktsändning och Rachel blir påkörd och sedan dör....... Jag blev så chockad att jag började stortjuta! När Adam står vid hennes kista i kyrkan och säger: "I'm gonna MISS you..." Det är sällan jag känner sådan koppling till TV-karaktärer som jag gjorde med det här gänget. Elin och jag skrattar, suckar, blir upprörda och idiotförklarar alla minst en gång. Det är fysiskt jobbigt att bli så engagerad, men i gengäld händer det inte så ofta. SE DEN om du inte redan har gjort det!!! Vi ska börja se en heeeeelt annan serie från början i stället: "Frasier". Jag har inte lyckats skaffa alla säsonger (7 av 11) eftersom det, av någon outgrundlig anledning, inte har kommit ut fler med svensk text. >:-(

I morgon åker, som sagt, Pär och Elin och de åker i ottan. De ska träffa resten av gänget klockan 7 inne i Stockholm för att sedan åka vidare mot Dala-fjällen.

Fridens.

Dagens promenad på 75 minuter.

Förvandlingen av våra lort-grisar till endast grisar dvs. vi badade dem idag; mysigt och småblött.

Jag har beställt 2 TV-serier.*

Från och med lördag får jag vara ensam i en vecka igen.**

Marsvinen gillar persika och kligröt - de är så söta! :-)

Fridens.

* "Lost in Austen" och "Nikolaj & Julie".

** Pär och Elin åker till Grövelsjön.

En älskad badbrud som har gått ur tiden.

Läs!!

Varför görs den här sortens undersökningar??

Varför skrivs det om den här sortens undersökningar???

Varför kan människan inte använda sitt sunda förnuft????

Om man sms:ar medan man kör och sedan krockar, så är väl det ett tecken på Darwins teori om det naturliga urvalet????!!!

Härreguuuud!

De journalister som tycker att JK Rowlings beskrivning av deras yrkeskår är negativ......

Ju mer jag lär känna människan desto mer vill jag ha en hund.

Fridens.

På MuggleNet läste jag, igår om att de sk. experterna blir oroade av drickandet i HP-böckerna och filmerna och särskilt den senaste filmen. Jag kan numera dessa böcker och filmer framlänges och baklänges och det som dricks är pumpasaft, honungsöl och mme Rosmertas ekfatsbryggda vin. När det gällter pumpasaft och honungsöl, så är det ingen som blir berusad av de dryckerna mer än husalfer som inte tål honungsöl fullt så bra. Vin dricks yttest sällan i böckerna och ännu mer sällan i filmerna. I den senaste filmen blir Hagrid och professor Snigelhorn på örat när de dricker begravningsvin för Aragog. Resultatet av drickandet är sentimentala hjältesånger, tårar och att Hagrid tvärslocknar. Enligt boken, så dricker Harry själv ytterst lite eftersom Felix Felicis 'säger' att han inte ska dricka mer. Är det jag som är naiv som har svårt att tro att någon människa med förnuftet i behåll skulle bli påverkad till att dricka eller till att se positivt på alkoholens verkningar? I och för sig så skulle dessa experter inte bli långlivade om vanligt folk började använda de hjärnor och det förnuft som de har blivit tilldelade. Bah!

På samma HP-sida står det att läsa, idag, om att böckernas beskrivning av journalistiken är negativ för den riktiga journalistiken. I böckerna nämns oftast "The Daily Prophet" som sällan skriver något positivt eller sant. Rita Skeeter är ett praktexempel på den sortens engelska skandaljournalist som lyckas vända och vrida på allt som hennes intervjuoffer säger eller inte säger. På vilket sätt är detta negativt för den verkliga journalistiken? Dagens journalister skriver ju allt sämre både när det gäller faktagranskning och stavning. JK Rowlings beskrivning av tidningsvärlden är i första hand fantasifull eftersom hela berättelsen om HP ÄR fantasifull och i andra hand en skruvad version av den verkliga journalistiken. Det är förmodlingen så att JK Rowling har kommit åt en mycket öm tå. Bah!!

Det finns ingen rökare i böckerna eller minns jag fel? Om det FINNS någon som röker, så kanske anti-rök-aktivisterna oxå har något att klaga på... Bah!

Fridens.

Pär och jag åkte iväg själva idag igen; Elin känner sig lite ur slag och "....trivs bättre hääär...". Idag var Haga-parken vårt mål. Pär är, sedan några år tillbaka, en 'geocachare'. För den som inte vet vad detta innebär, så länkar jag till en artikel i DN. för jag kommer inte att förklara. Idag planerade han att leta efter en cach samt att se över en av sina egna som han har lagt ut för något år sedan. Jag har försökt, men jag kan helt enkelt inte uppbåda det minsta lilla intresse för den här sortens fritidsnöje. När jag följer med Pär sådana här gånger, så får han nöja sig med att jag står vid sidan av utan att klaga (även när det tar lång tid) medan han far runt bland stockar och stenar och letar efter andras cachar. Det blir en himla apparat av det hela med GPS, dator, kamera, burkar, anteckningsblock alternativt utbytesprylar och underhåll av egna cachar. Elin var pigg på det här ett tag och var till och med medlem i Teddy Cool som Pärs lag kallar sig (han har en liten gul nalle i svart skinnpaj som symbol och som alltid - utom idag - följer med i ryggsäcken och får vara modell på diverse caching-foton). Denna caching- bacill har precis smittat svägerskan med son.... Nåååjaaa.... Vi fikade lite i Koppartälten innan vi åkte hem igen för en veckohandling på Konsum. Jag kom alltså ut och rörde lite på mig även idag, men just idag känner jag mig trött och seg; tung i kroppen. Träningsvärken är lindrigare och jag kan lyfta armarna utan att kvida. ;-) I morgon ska vi bara vara hemma - skönt!

Jag har psoriasis artrit vilket ger mig lättare hudbesvär och lindriga ledbesvär. Det är knäna som är värst drabbade. Jag har även kraftig övervikt vilket inte gör saken bättre på något sätt när det gäller knäna, MEN ledbesvären kommer av sjukdomen och inte av övervikten. Det pratade jag med reumatologen om. Det är INTE övervikten som orsakar ledbesvären. Just det upplever jag som en väsentlig skillnad och ibland får jag lust att trycka upp Pär mot väggen och förklara det för honom EN GÅNG FÖR ALLA. Vid tillfället för min förra viktminskning, så frågade jag honom rakt på sak om det är så att han - innerst inne - inte tycker att jag ska klaga över knäbesvären, så länge jag inte gör något åt min vikt? Han tvekade, men erkände att det nog kunde vara så. Nu när jag har gått upp alla kilon igen + några extra för säkerhets skull, så känns det åter igen som om jag inte kan beklaga mig eftersom jag vet vad jag kan göra för att få mindre ont nämligen att gå ned i vikt. När vi knatar på i diverse oasfalterade, ojämna och knöliga områden (som idag i Haga-parken eftersom cachen inte fanns gömd vid de större gångvägarna....) och jag påpekar för femtielfte gången att jag får ont av det och jag vill inte hasa i branta stigar upp eller ned, så får jag oftast bara ett "Hm!" till svar följt av ett outtalat "Om du gick ned i vikt, så.....". DET ÄR SÅ HÄR JAG UPPFATTAR DET. DET ÄR SÅ HÄR DET KÄNNS FÖR MIG även om det inte är Pär avsikt. Jag upplever en stor brist på empati och sympati i det här fallet. Mina onda knän är inte självförvållade. Jag har en ledsjukdom. Capisc?! Tack, gode gud för MBT-skorna!!

Fridens.

Hallå, alla bloggande marsvinsälskare! Har ni något eller några tips för marsvin som är fullt friska och har normal aptit, men som ändå går ned i vikt lite i taget. Lotta och Lillan smyger nedåt i vikt och de fyllde 3 år i år. Är det kanske bara ålder? Gamla gummor....

Fridens.