Idag är det 19 år sedan Pärs och min första kontakt som var via telefon. Det är även Elins namnsdag. I morgon har Pär namnsdag. På söndag har Elin, svärmor OCH jag namnsdag (Karin). Sedan blir det ett litet hopp till den 5:e då svärfar har namnsdag och den 10:e är det svågerns tur. En hel dröse på en dryg vecka! Vi firar inte namnsdagar med mer än att vi fikar och det är tur när det blir så här många på raken. ;-)

Efter frukosten åkte Pär och jag till Coop för att handla. Vi handlade tillsammans, men ändå var för sig i och med att vi tog varsin scanner och varsin vagn; jag handlade hem till oss medan han handlade det de behöver köpa gemensamt för en vecka i Grövelsjön. Jag köpte måååånga munkar med olika glasyr (choklad och jordgubb) och fyllningar (äpple och vanilj) som vi hade som just namnsdagsfika. Busfärska munkar är såååå gott, tycker jag!

Igår badades, som sagt, våra marsvin och deras päls blir underbar efteråt och ändå använder vi bara varmt vatten. Blanka och superlena som om de har fått värsta lyxinpackningen! Min hjärtegris, Ellen, ser ut som en koladoppad bomullstuss med sin vita, spretiga rex-päls och ljust bruna rumpa. De är så goa att jag blir tårögd! De har fått prova några nya smaker de senaste dagarna. Persika som gick hem hos alla och särskilt mycket hos Lotta; när Elin höll fram persikan, så var det nästan så att Lotta hängde kvar i den när den togs bort. Sophies eget recept på kligröt gick oxå hem. Sara tipsade om feta solrosfrön, så att de kan tjocka på sig lite och det rynkade de inte heller på näsan åt. Idag klippte Pär deras klor. De har det nog bra hos oss känns det som. Jag vill inte vara utan dem!

Elin och jag har bara 2 avsnitt av "Kalla fötter" kvar nu och vi lutar åt att hoppa över dem eftersom de är så himla sorgliga. Jag minns när jag satt ensam och såg avsnittet i direktsändning och Rachel blir påkörd och sedan dör....... Jag blev så chockad att jag började stortjuta! När Adam står vid hennes kista i kyrkan och säger: "I'm gonna MISS you..." Det är sällan jag känner sådan koppling till TV-karaktärer som jag gjorde med det här gänget. Elin och jag skrattar, suckar, blir upprörda och idiotförklarar alla minst en gång. Det är fysiskt jobbigt att bli så engagerad, men i gengäld händer det inte så ofta. SE DEN om du inte redan har gjort det!!! Vi ska börja se en heeeeelt annan serie från början i stället: "Frasier". Jag har inte lyckats skaffa alla säsonger (7 av 11) eftersom det, av någon outgrundlig anledning, inte har kommit ut fler med svensk text. >:-(

I morgon åker, som sagt, Pär och Elin och de åker i ottan. De ska träffa resten av gänget klockan 7 inne i Stockholm för att sedan åka vidare mot Dala-fjällen.

Fridens.

 

Nannis

31 juli 2009 17:52

Jag stortjöt också då.. det kom så oväntat att hon plötsligt dog! Och han spelar så bra, känns sååå verkligt =(

http://nannis.blogg.se

 

T igen

31 juli 2009 21:00

Jag glädjs av att läsa om marisarna.
De är underbara djur.Har era provat körsbär? :)

Skönt att ha storhandlat.

Trevlig kväll hälsar jag:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...