Förkylningen är värre för oss båda. Blä!

När jag har tillbringat hela dagen på rumpan min, så börjar jag alltid inbilla mig att jag nog orkar mer än jag tror samtidigt som jag påminner mig om att det är JUST FÖR ATT jag har tillbringat dagen på rumpan min som jag inte är helt slutkörd. Jag gick ned till Konsum för en veckohandlings-rendez-vous med Pär. Pust, host och svett. Efter det hade vi i uppdrag att åka till skolan för att hämta några böcker till Elin som blir hemma även i morgon. Ännu mer pust, host och svett. Det blir att tillbringa eftermiddagen och kvällen på rumpan min för ork till något annat finns inte. Pär grumsar litet om att det inte blir någon middag idag, men varken Elin eller jag har någon matlust och eftersom jag även mår små-illa, så vill jag inte laga mat. Han får steka pytt i panna och ägg åt sig och så överlever även han.

(När jag läser igenom det jag har skrivit, så ger det ett virrigt intryck. Jag skyller på att hela skallen är däbbd.)

Fridens.

Elin är hemma idag med en rejäl förkylning och det är väl inget chockerande direkt för det blir alltid så när hennes baciller konfronteras med alla andras baciller efter ett långt sommarlov. Eftersom de har en friidrotts-dag hela dagen i morgon, utomhus, så behöver jag inte fundera någon längre stund på om hon ska vara hemma eller inte. Jag känner mig små-hängig och gick i min egen fälla i morse när jag började tänka för mycket och känna efter för mycket vilket resulterade i att jag inte åkte till SATS utan läste och sov i soffan i stället. Det ångrar jag nu. :-P  Det faktum ATT jag ångrar mig tyder på att jag skulle ha orkat träna. Skärpning, slöskaft!

Jag har inget vägningsresultat att delge idag eftersom jag från och med den här veckan kommer att väga mig på söndagar i stället i samband med min sk. LKHF-sammanfattning.

Fridens.

Den femte veckan med LKHF-kosten har inte varit den bästa. Det beror mycket på att jag inte har tränat till följd av att jag säckade ihop som en reaktion på en känslomässigt tumultartad sommar. Ätande har varit hyfsat om än inte strikt. Bättre tider kommer troligen.

Fridens.

....som äntligen är slut vilket borde innebära att man slipper allt gnäll över den ynkliga svenska insatsen. När Elin och jag tittade på friidrotten igår, så fick jag en så pass briljant idé att det FAKTISKT syntes en lysande glödlampa ovanför mitt lilla huvud. Det borde arrangeras ett OS där hela världens kaxiga och besserwissriga sportjournalister tävlar medan de riktiga idrottsmännen och -kvinnorna kommenterar. Hur bliver den svenska insatsen då, tro? Förmodligen den sämsta någonsin sedan sporten uppfanns.

Fridens.

Om 4 månader är det julafton för de som ser fram emot det och jag tillhör inte dem, men jag har ju egentligen ingenting att skriva om idag. Förkylningen gjorde att jag valde att vila idag. Jösses, vad jag sov i natt! Jag lade mig OCH somnade före 23 igår (jag var först i säng i familjen och DET händer inte ofta kan jag tala om). Toalettbesök vid 6 och sedan somnade jag om. Ich habe eine kleine skallebank och nyser ganska ofta.

Fridens. 

75 minuters promenad i riktigt bra tempo som avslutades på vårt lilla konditori med inköp av Budapest-bakelse. Egentligen var jag vansinnigt sugen på en Napoleon-dito, men huvudsaken är att den innehöll grädde. :-)

Fridens.

Det blir ännu en tjuvstart. Varför ändra en bra tradition?   ;-)

En rodnande jungfru.

Idag är det 11 år sedan min mamma dog.

11 ÅR som har suuuuusat förbi.

I natt drömde jag att jag skulle gifta mig med Tony Curtis som var i 70-årsåldern, härligt vithårig och pigg som få!

Jag har fått en utmärkelse av Pillris (bilden till vänster)!

Hon tycker om min blog. *rodnar klädsamt*

Bilden står för inspiration, glädje och vänskap över nätet. 1000 tack, pillris!

Fridens.