Den sjätte veckan med LKHF har inte varit vare sig någon höjdare eller någon framgång. Dårförkylning med träningsstiltje som följd (endast 2 promenader) och en viktökning med 3 hg. Jag åt mycket godis igår och en del kolkydrater. Nu har jag bestämt att jag inte ska dricka mjölk till maten (det som är så gott!!) och se om det kan knuffa igång viktnedgången en aning. Dr Dahlqvist rekommenderar vatten till maten och henne tror jag på.

Fridens.

Idag stannar jag inomhus. Jag vaknade med huvudvärk och känner mig mer täppt igen. Typisk varannan-dag-snuva så här i slutet av förkylningen. Elin är så pass kry att hon kan gå till skolan i morgon. Pär har piggat på sig, men är så knarrig och hes att det kliar i mina öron när han pratar. Om han har något sunt förnuft i sin, för tillfället, slemfyllda skalle, så stannar han hemma från arbetet en dag till. Speciellt med tanke på att han har ett styrelsemöte i morgon kväll. Det enda som MÅSTE göras idag är att jag ska duscha. Funderar på en spa-variant med ansiktsmask, scrub, inpackning och insmörjning. Det finns ett BORDE oxå och det är att göra en ny matsedel för två veckor framåt + handlingslista till tisdagens veckohandling. Det är lungna puckar med andra ord!

Söndax-fridens!

Jag mår bättre idag igen och fick ett extra stort behov av att komma ut för mig själv och bort från snor & snörvel! Sagt och gjort! Eller förresten.... Det fanns en viss tveksamhet pga skavsåret på höger häl. Skavandet kändes av för första gången för en vecka sedan. Det visades sig vara en liten blåsa. Sedan har jag varit förkyld och bara suttit eller legat, men innan jag stack i väg i torsdags, så satte jag på ett så'nt där specialplåster (Quick healing). Ooooo, vad jag hade ont när jag kom hem! När jag drog av plåstret upptäckte jag att det suttit fast i själva blåsan som då revs upp. Mindre mysigt! Blåsan var STOR; ca 4 cm bred och 3 cm hög. Uää! Det är aldrig smart att riva upp en blåsa och om jag tyckte att det sved innan.... Nu satte jag dit en kompress i stället och säkrade den med kirurgtejp och det var den sortens omläggning som satt på när jag promenerade idag. De första stegen kändes som om en kniv kördes in i hälen. "Hur smart är nu detta?" tänkte jag och såg framför mig stort sår med varig infektion, rödblå och svullen fot och så småningom amputering. Livlig fantasi är - för det mesta - positivt. "Jag vill ut och vi behöver youghurt!!"  Efter 20 minuter eller så var skavsåret så avdomnat att det nästan inte kändes alls. Jag gick min favorit-runda "ut på landet" och det visade sig att jag får nöja mig med att gå där på helgerna för där har rivits upp träd och väg och grävts stora hål och spärrats av. De ska bygga hus där vilket jag tycker är himla synd! Villorna står tillräckligt tätt som det är. Det värsta är att det nog kommer att vara ett kaos-område MINST ett år framåt. *mutter mutter och många fula ord*

Jag mötte Damen med 3 Berner-Sennen som jag har nämnt i ett gammalt inlägg på den tiden då jag var så pass okunnig att jag inte visste vad det var för ras. DÅ var det två vuxna hundar och en valp. NU var det tre bjässar. Den här gången fick jag kontakt med Damen och passa de på att säga att de är underbart fina. Nästa gång jag möter dem, ska jag fråga om jag får klia lite. Hundarna alltså. :-D

Idag kände jag att jag äntligen har gått in mina MBT-skor! Ett par tunna strumpor och ett par vanliga behövs för att de inte ska glappa vilket är orsaken till blåsan. Något snille har studerat masajernas barfotagång  och sedan överfört en gångteknik till en sula. Denna sula är konstruerad på ett sätt som gör att jag automatiskt går som om jag var barfota, men med lite mer svikt i stegen tack vare sulan vilket leder till att jag måste hålla kroppen uppe på ett annat sätt dvs bättre hållning. Magmusklerna aktiveras tillsammans med de på lårens baksida och i rumpan. Knäna avlastas och det gör även höfterna eftersom de är med på ett helt annat sätt än med vanliga gå-skor. Det är DEN här sortens upptäckter som ska belönas med Nobel-priset!! Så'nt som den lilla människan i vardagen kan vara hjälpt av! Jag undrar om min knä-doktor känner till det här? Något som jag oxå har funderat på är om inte allt fett som jag numera får i mig fungerar som fukt-givare och smörjmedel för bl.a det torra brosket i knäna?

Idag har Pär klippt klorna på marsvinen och passade på att väga dem oxå. Nåna toppar ligan med stadiga 1,4 kg tätt följd av Tösen och Lotta på 1,3 kg. Ester Lilltroll har ökat i vikt med 2 hg sedan förra vägningen och lilla Ellen (som fick vägas i en korg eftersom hon inte ville sitta kvar på vågen) gjorde ett utslag på 4 hg. De stora damerna har inte ändrat vikten med ett endaste gram sedan förra vägningen vilket jag tolkar som att de får precis så mycket att äta som är bra för dem. Pär hade ett litet snack med Ellen igår. Ellen hade anförtrott honom att hon trivs här.      :-) 

Fridens.

Jag är medveten om att:

* humöret går nedåt pga långdragen förkylning.

* humöret går nedåt pga den snyting jag fick i och med att jag mår så mycket sämre idag jämfört med igår inklusive promenaden.

* det är för tidigt att göra en definitiv LKHF-utvärdering efter endast 6 veckor.

Jag har egentligen inte gått ned i vikt sedan LKHF-starten. Det har gått ned och det har gått upp, men eftersom jag inte vill bosätta mig på vågen (trångt och tråkigt), så är det liiiiiite av en chansning att påstå att förändringen är plusminusnoll totalt. Just idag känns det som om inte det här HELLER fungerar för att jag ska gå ned i vikt. I övrigt har jag inga anmärkningar eller klagomål på kosten, men jag går inte ned i vikt. Trots allt fett som jag har ätit de här veckorna, så har jag heller inte ökat i vikt och det tröstar jag mig med.

Jag är så in i h-e trött på min dysfunktionella kropp och alla dessa mediciner som jag behöver för att fungera!!

Det är ingen idé att sätta upp delmål med belöningar för allt står ändå stilla! Om jag inte hade köpt armbandsklockan i ren trots, så hade jag aldrig fått den för de 2 kg som jag skulle gå ned för att få den sitter som berget. Ja, jag VET att jag kan mäta mig i stället för att nöta på vågen.

På den tiden jag åt enligt VV och tröstlösheten ramlade över mig, så kunde jag ge efter och vräka i mig choklad, kakor och chips. Nu när tröstlösheten har ramlat över mig, så vet jag inte HUR jag ska trösta mig själv för allt det där suget är ju borta! Ironiskt värre. :-P

Jag har läst mig till att jag kan minska på alternativt ta bort mejeri-produkterna för att få igång viktminskningen, men om jag gör det, så blir det verkligen INGENTING kvar att äta. Jag väntar med det.

PSH.

Fridens.

PSH är en privat förkortning för "piss, skit och helvete". 

Familjen består av mamma, pappa, barn.

Alla är hemma.

Alla har förkylningsdäbbda röster.

Alla hostar.

Alla nyser och snorar.

Alla känner sig hängiga.

En ligger redan i sin säng.

En annan är på väg till sin säng.

En tredje - jag - ska plocka undan i köket och sedan inta horisontalläge i soffan.

"Här var'e livat, här var'e glatt..."

Not.

Snarare smått löjligt.

Fridens.

Om jag inte minns helt fel, så fick Björn/Benny inspirationen till "Lay all your love on me" från en psalm. Därav den något kyrkoaktiga körsången.

Jag köpte en CD-box med "ABBA - The complete studio recordings". Deras 8 LP inklusive B-sidorna av singlarna + en med extra-material. Varje CD har har originalomslaget (förminskat förstås) och själva CD:n ser ut som en vinyl-skiva. Det är en typisk samlargrej när man, som jag, redan har det mesta och det är Kraftig Nördvarning! MEN jag gillar ABBA. Jag har alltid gjort det och den tidsperiod när det var skämmigt att gilla dem gick mig helt förbi. De hade ETT fel och det var deras videor. Där kan man snacka om skämmigt! Pinsamt dåliga!

.....min blog har varit så tråkig de senaste dagarna. Förutom en däbbd skalle, så har ju hjärnan knappt fått något nytt syre alls när jag bara har suttit eller legat ned! Duh! Jag kom nämligen iväg på en timslång promenad idag och efter ungefär en kvart, så vaknade hjärnan och signalerade en hel del idéer till blog-inlägg. Inspiration är alltså ett annat ord för syretillförsel.

En gång till: inspiration är alltså ett annat ord för syretillförsel.

Jag tar gärna emot penga-delen av Nobel-priset, men jag tänker inte vara med i TV! *rodnar klädsamt men malligt*

Ni som läser min blog regelbundet och som är hyfsat intresserade av mig och mitt liv skulle kunna hjälpa mig nu bara för att jag själv är så lat (jag orkar inte gå igenom gamla inlägg.....). När jag var ute och gick idag, så slog det mig att sedan jag började använda MBT-skorna, så har jag inte haft ont i knäna en enda gång; jag har inte behövt avstå från promenad pga värk en enda gång. Stämmer det? Det handlar visserligen inte om någon lång period, men tänk om det är så att skorna har haft så stor effekt på så kort tid?? Däremot har jag fått skavsår på höger häl. >:-(

Elin är hemma idag. Vi var lite för optimistiska. Pär kom hem före 15 pga att han nu är hängig. Laget runt. Jag hoppas att förkylningen nöjer sig med att gå ett enda varv i vår familj. :-P 

Idag kom försäkringsbrevet från Agria angående Ellen, så nu är hon OFFICIELLT  en i flocken. Oouuiii!!

Fridens.

Jag sov i ca 11 timmar utan avbrott i natt och även om jag inte var direkt trött när jag vaknade framåt 10-snåret, så hade jag ingen lust att stiga upp. Vad skulle jag gå upp för? Hur skulle jag få dagen att gå? Snorig och eländig och ingen som helst ork för någonting roligt som promenader. Blä! Burstädningen är avklarad med ett genomsvettigt slutresultat, men jag känner mig yttepytte piggare jämfört med igår. Elin ska tillbaka till skolan i morgon. Pär har börjat nysa....

Fridens.