Efter ännu en kall natt vaknade jag med värk i framför allt knäna. Jag tog en Tradil samtidigt med mina övriga morgon-medikamenter, men den hade ingen större effekt. Jag tog ännu en mitt på dagen. Då var det varmt och jag hade varit igång i några timmar vilket tydligen hjälpte till för värken försvann. Tradil fungerar ej mot värk orsakad av fukt och kyla. Hm.

Det blev en hel dag i Florens. Pär, Elin och jag gick för oss själva vilket var VÄLDIGT SKÖNT. Vårt gäng är himla trevligt, men ett resesällskap med nio olika viljor leder oundvikligen till skilda åsikter och diverse nötningar.....

Det var en häftig känsla att känna igen sig i en stad som ligger så långt hemifrån och som är så känd som Florens ändå är! Broarna låg kvar över den lika smutsiga floden Arno. Den här gången behövde vi inte slå oss fram genom folkmassorna. Det är den överbyggda bron Ponte Vecchio som syns längre bort. Av någon anledning är det väldigt många juvelerarbutiker just där. Priserna i skyltningarna hindrade oss från att gå in, men det var ändå tydligt att butikerna var yttepytte och det glittrade och glimmade så mycket från allt guld och alla diamanter att vi fick intrycket av att butikens hela sortiment var framlagt i fönstret. De fanns väl inga utrymmen kvar i själva lokalen. ;-)

Jag skulle vilja ha en vespa! De är väldigt vanliga som färdmedel i den trånga trafiken. Om jag bodde inne i Stockholm, så skulle jag ha en (de är inte tillåtna på motorvägarna). Urläckra!

Vårt huvudsakliga mål denna dag var Piazza Michelangelo som är en utsiktspunkt. Man kan köra bil hela vägen upp, men vi valde att knata på längs den serpentinlika promenadvägen.

Benträning! Vattenpaus på varje platå för att kolla hur högt upp vi hade kommit. Mjölksyran i låren och flåset till trots, så var det mödan värt för utsikten var MAKALÖS! Hela centrala Florens bredde ut sig nedanför oss med månghundraåriga hus, kyrktorn och kupoler och med Arno som makligt flöt framåt. Jag var mållös! Jag vet inte vilken utsikt som skulle kunna matcha den.....

Till vänster syns åter Ponte Vecchio. Tornet är en kampanil (ett klocktorn) som hör ihop med Palazzo Vecchio.

Den enorma kupolen sitter på Duoma Santa Maria del Fiore. Insidan har fantastiska målningar och det är lätt att bli stående och stirra med risk för både nackspärr och yrsel. Den bruna byggnaden nere till höger är stadsbiblioteket med bl.a skrifter som är ÄLDRE än gatan.

Kontraster: modern byggkran bredvid flera hundra år gammal kampanil och i förgrunden den väldigt vardagliga tvätten på tork.

Vi tog oss ned från piazzan och åt pizza på en uteservering. Sedan fortsatte vi nedåt, nedåt, nedåt. Jag tycker om de klara färgerna på husfasaderna med fönsterluckorna i mörkt grönt eller brunt. Det finns till och med knall-rosa hus! Mer färg åt folket! Lägg märke till hur bilarna är parkerade. Det är så RÖRIGT!

Vi fortsatte och precis när jag trodde att vi var färdiga med knatandet och kunde börja den planerade shoppingen, så tyckte Pär att vi kunde vika av upp mot Fort Belvedere. "Det är bara upp för backen där och sedan ned på andra sidan."

Lägg märke till den ljusare strimman längs med muren. DET var den backen som Pär tyckte att vi skulle knata uppför. Den började nedanför det ljust gula huset och fortsatte BRANT heeeeela vägen upp till toppen. Backen Från Helvetet. Jag överdriver inte! Jag brukar inte behöva pausa och pusta i NORMALA backar, men här blev det nog både 4 och 5 flås-stopp med påfyllning av vätska. Jag som tyckte att det var backigt hemmavid. Fnys!

På toppen var det plan mark ett par hundra meter. Runt en krök och sedan var det lika brant nedför, men här var det hus på bägge sidorna och lite mer att titta på när jag inte behövde koncentrera mig på att andas. Gallileo Galliei lär ha bott i rummen bakom en av portarna.

Nu styrde vi stegen mot affärerna! Elin hade bestämt sig för att köpa en riktig italiensk väska av skinn. På Ponte Vecchio var allt pinsamt dyrt. På torget fanns det sådana mängder att det snurrade framför ögonen. Så många läckra väskor - så lite pengar och så lite bagageutrymme. Snyft! Elin ville köpa väskan i en "riktig" affär och inte av en försäljare som förväntar sig att man prutar. Till slut hittade vi en butik med väskor från golv till tak och i alla möjliga färger, storlekar och modeller. Jag förklarade för affärsinnehavaren (på engelska) vad Elin var ute efter och han var väldigt hjälpsam. Han blev inte otålig och han blev inte sur när det lutade åt att inte bli något inköp. Sedan fick Elin syn på en ljust brun väska nere på golvet och hon var kääääär. Medan hon fattade det slutliga beslutet - köpa eller inte - så frågade mannen om vi var från Finland. "Vi är från Sverige" svarade jag "men det låter nog ganska lika." Det visade sig att han hade haft en flickvän i Malmö. "But you don't sound like that at all!" Jag förklarade att det är en helt annan dialekt än den runt Stockholm.

Efter det var vi möra började gå tillbaka till parkeringsgaraget. Vi passerade porten till "Leather institute of Florence". I samma stund kom en hund av okänd blandras travande (bokstavligt) i hög fart och svängde in i nämnda port utan att tveka eller sänka farten. Det verkade som om den visste vart den skulle och att den dessutom var försenad!

Elin gullade med sin nya väska hela kvällen och den fick sova i kassen från affären hängandes på garderoben i vårt sovrum.

Mer i morgon!

Pär har tagit alla foton.

 

sus

5 maj 2008 19:16

För några år sedan var jag i södra Italien (Kalabrien). Vet fortfarnade inte om jag tyckte att det var pittoreskt med alla gamla mer eller mindre fallfärdiga hus och tvättsteck och ...
Men Italien gjorde intryck och vespor...mama mia! Och dyra "hål-i-väggen" serveringar och snorkiga kypare. Som kvinna öppnades dörren för mig och man stannade när jag gick över gatan (Darling fick skena över gatorna som en skrämd hare *ler fortfarnde vid minnet*)

Det är ju det som är lite av charmen med resan; minnena man kan plocka fram emellanåt och förgylla en vardagförmiddag vid diskbaljan!

Ser fram emot resten av italienresan!
kram!

http://sefyrin.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...