Den sista frukosten valde Elin och jag att avstå ifrån. Eftersom vi inte hade kunnat handla, så skulle den ha bestått av bröd (efter en vecka med italienskt bröd längtade jag efter knäckebröd eller grovt, mjukt bröd) med diverse pålägg och te utan mjölk. Italienarena använder inte smör på mackorna som vi gör utan droppar olivolja på i stället. Smör använder de till matlagning och bakning och av den anledningen finns det bara smör i paket av den sorten som vi i Sverige har margarin i. Det är stenhårt om det inte har fått stå framme i någon timme och det är omöjligt att bre på mjukt bröd. Det är även helt osaltat vilket gjorde att vi hade ett litet saltkar tillgängligt. Det är väl allt sådant som anses vara tjusningen med att åka utomlands? Jag längtade hem nu (inte bara pga annorlunda smör och bröd!) och jag saknade grisarna oerhört!

Vi åkte till Fiesole som är en bergsby en bit utanför Florens. Det var etruskerna som grundade den på 600-talet f.Kr På den tiden pesten härjade använde sig den rikare delen av befolkningen av Fiesole som en möjlighet att få andas ren luft och fly undan smittan.

Efter att vi hade parkerat gick vi till ett arkeologiskt museum som visade "de gamla vanliga" skärvorna och bitarna av diverse bruksföremål, men som även visade hela gravar med skelett och föremål från lååååångt före Kristus. De hade även grävt fram en del av den ursprungliga stadsmuren. Det måste vara ballt att vara arkeolog i den här delen av Europa där inget fynd ligger djupare än 50 cm!!! Skulpturer och delar av skulpturer, skålar och ENORMA grekiska urnor som var - mer eller mindre - intakta och oerhört vackra! Färgerna var bevarade och mönsterna var hur tydliga som helst. Etruskerna plundrade Grekland och tog med sig bytet till Fiesole och det är av den anledningen som det finns ytterst få urnor kvar i Grekland.

Varför i all världen fotograferade Pär inte urnorna??? Det upptäckte jag först när jag satt och letade fram foton till bloggen. Bysten ovan är inte fy skam den heller även om fotot blev lite mörkt.

Muséet bestod även av en utomhus-del och där hade de grävt fram en romerskt teater från 100-talet f.Kr Kan ni FATTA hur gammalt det egentligen är? Det svindlar! Kungliga Dramatiska Teatern kommer ALDRIG att stå så länge. Fnys!

 Aldrig hade jag väl trott att jag skulle få se en äkta romersk teater! :-D

Byggnaden uppe till vänster är själva muséet.

De hade även grävt fram ett romerskt tempel och ett romerskt bad.

Om jag förstod översiktskartan rätt, så utgjorde dessa valvbågar själva entrén till badet. Där fanns även toalettutrymmen och på den tiden umgicks man när man utförde sina behov och satt bredvid varann i rader. Det var inte alls dagens hysch-hysch över det hela. Personligen så föredrar jag att få vara ifred med min mage och blåsa!

Valvbågarna som syns i bakgrunden TROR jag är delar av en akvedukt för vatten. Nere till höger i bild syns ljusa, raka gångvägar som gick runt hela utgrävningsområdet. De var lätta att gå på, men framförallt att köra rullstolar på. Skyltar och kartor var även försedda med blind-skrift. Inne i muséet fanns det flertalet hissar. Det här är nog det enda riktigt handikappvänliga muséet jag har varit på!

Det fanns, naturligtvis, ett kafé där vi åt varma smörgåsar med tomat och mozzarellaost. Elin och jag drack Cola medan Pär drack Cappucino. I vanliga fall har han varken socker eller mjölk i sitt kaffe, men i Italen dricker han små koppar med hälften gräddigt skum och dessutom häller han i den lilla påsen med socker som alltid serveras med Cappucino. Varför? En av kvällarna inne hos svärisarna, så uppstod en diskussion av den anledningen att svågern och svärfar tyckte att "det är klart att vi ska ha en flaska vin nu är vi är på semester och DESSUTOM i Italien!". Det här fåniga argumentet hörde jag varje kväll förra gången vi var där och jag fick höra det varje kväll även denna gång. "Fy, fan vad löjligt!" utbrast jag innan jag kunde hejda mig själv. "Att ha Italien som ursäkt för att dricka vin är ju patetiskt." De tyckte väl att jag tog i litet väl mycket, men det kan bli övertryck om man inte säger ifrån från början. Jag dricker inte alkohol över huvud taget. Jag tycker INTE att resten av världen ska avstå av den anledningen. "Om jag sa att 'eftersom jag är i Italien, så tycker jag att jag kan äta två italienska bakverka VARJE dag för det är ju semester!', ja, då skulle det bli ett himla liv eftersom allt så'nt anses som så himla onyttigt." Svärmor tyckte att jag hade en poäng medan Pär, svågern och svärfar log litet snett och bara ryckte på axlarna. En annan orsak till min häftiga reaktion är att jag, vid samma tillfälle, fick frågan som jag är sååååå trött på: "Hur kommer det sig att du inte dricker ALLS?" Jag har över huvud taget aldrig känt mig lockad på samma sätt som jag aldrig har känt mig lockad att börja röka, men det är aldrig någon som frågar mig om DET! Förresten så skulle jag inte kunna dricka alkohol för alla mediciner som jag tar.

Vi gick upp till 1400-talskyrkan San Francesco och den backen påminde obehagligt mycket om Backen Från Helvetet..... Det var en liten kyrka och den väldigt fin inuti. Vi råkade klampa in mitt i en gudstjänst, så vi stannade bara en yttepytte stund eftersom det kändes som om vi gjorde intrång.

Den här utsikten har man från kyrkan. Mäktigt, men ändå inte lika hänförande som den från Piazza Michelangelo. När man är så här högt upp, så blir det bara ett gytter av hustak. Ser ni kupolen mitt i? Det är duomen i Florens.

Så här såg det ut ned mot själva Fiesole.

På vägen ned fanns en försäljare av handgjorda smycken av bl.a Murano-glas. Medan Elin och jag valde bland armbanden för 5 Euro, så pratade Pär lite med försäljaren. Det var en gråhårig, mustaschprydd man med solglasögon som frågade om vi kom från Sverige. Han kände igen vårt tal eftersom han hade bott där i flera år. Tack vare anknytningen till Sverigen och p.g.a bristen på växel, så fick vi lite rabatt på armbanden.

Nere på torget finns den här bronsstatyn från 1300-talet. "Incontro di Teano" ("Möte i Teano"). Den föreställer Viktor Emanuel II och frihetskämpen Giuseppe Garibaldi.

I ett skyltfönster till en pappershandel fick mina hökögon syn på pennor i klara färger. Det var kulspets, reservoar och förmodligen blyerts. De var tjocka vilket innebar att de är sköna att skriva med. De var svarta på den ned nedre halvan medan den övre var färgad i klart gult, grönt, rött eller blått med marmor effekt. Åååååh, vill ha......... Jag gick in och frågade vad de kostade. 420 Euro dvs cirkus 4200 svenska pengar. För en penna. Det var som att få en hink kallt vatten över sig. Jag nyktrade till från ha-begäret och gick ut. Jag vill fortfarande ha en så'n penna..... :-(

Parkeringstiden gick ut 14.15 och det var dax att åka. Fiesole kommer jag gärna tillbaka till! Lagom stor, lite trafik, ordentliga trottarer och underbar luft även utan att behöva fly från pesten.

Vi handlade det som behövdes till en sista middag och till de som ville äta frukost nästa dag i ottan innan avresan. Vi åt pastasallad med tok-stark korv. Melon, jordgubbar, ost och små chokladkex. GOTT! När allt sedan var diskat och hyfsat uppdelat mellan våra tre lägenheter och väskorna var packade, så var det bara att krypa till kojs för sista gången. Den här resan kändes bättre än den förra helt enkelt för att ingenting var försenat på nedresan. Tröttheten har kommit sedan vi kom hem och då är den lättare att hantera.

Pär har tagit fotona.

Medan vi var i Italeien var blog-abstinensen stor, men jag skrev stödanteckningar i en liten bok och började planera hur jag skulle lägga upp själva bloggandet. Resan var rolig, men att skriva om den har varit ännu roligare! Vilken tur att jag började blogga!! :-D

"Kicki & Lasse" var inte bra.

"Blindheten" var inte heller bra eller den skulle kunna vara bra om den var skriven på ett annat sätt; sida efter sida med tät text där dialogen är invävd i berättartexten utan några mellanrum. Tufft på fel sätt. Författaren är en nobelpristagare och det är väl en förklaring till att jag, som vanlig dödlig, fick problem. :-P   Sent igår kväll började jag läsa "Equinox" av Michael White.

I morse orkade jag inte hålla Elin sällskap innan hon gick. Hur jag än försökte, så åkte ögonen ihop och jag somnade om. Eftersom det är fredag, så var hennes humör så pass bra att hon inte hade några problem (bortsett från måndagen, så har veckan gått väldigt bra). Jag blev kvar i sängen till strax efter 10 och då var jag tvungen att gå på toaletten. Grisarna hade börjat misströsta om att få komma ut idag.

Det är +22 grader och temperaturen fortsätter att stiga! En dag som den här går jag inte ut om jag kan undvika det för värme och torka ger höga pollenhalter och då är det halvmörkret inomhus och svala rum som ger bäst lindring. Det har, hur som helst, inte varit fel att vila från träning den här veckan. Visserligen är omställningen till VV inte lika chockartad för kroppen som den var förra gången, men allt nytt brukar kännas. Det enda och då menar jag ENDA som jag tycker är tufft att avstå från är te. Eftersom jag har både socker och mjölk i, så kan jag inte dricka riktigt så många muggar som jag vill. Sockret är tomma points/kalorier. Jag försöker hela tiden att dra ned på sockermängden, men det är så pass litet i taget att jag aldrig verkar nå ett sockerfritt mål. Suck! Godis, kakor, chips och mjölk till maten klarar jag mig förvånansvärt bra utan. Redan efter fem dagar med mindre socker, så smakar t.o.m sockerfri läsk fruktanstvärt sött.

Nu när jag känner mig trött, mosig och lite frusen, så hade det varit vääääldigt mysigt med en kanna te.......

Ciao!