Tisdagen började med nästan lika kallt ute som inne. Regnet öste ned och det var inte mer än +12. En dag som gjord för att gå på museum och det var precis det vi hade planerat!

Än en gång styrde vi mot Florens och det, för oss, välbekanta parkerings-garaget. Ni kommer kanske ihåg hur smala gatorna och trottoarerna är? Föreställ er då nio personer i varierande storlek, rustade för regnväder och gåendes i gåsmarsch fyllda av ett hopp om att bilisterna inte skulle stänka ned oss ännu mer.

Vi gick till Uffizierna. Det världsberömda muséet som Giorgio Vasari byggde på uppdrag av familjen Medici. Svärfar hade beställt biljetter via internet för flera månader sedan och det är det enda sättet att vara säker på att få komma in. Den vanliga kön är alltid obegripligt lång och det finns de som står där en hel dag utan några som helst garantier för att få se all konst. Jag antar att det är de riktiga entusiasterna som verkligen brinner för konst, som kan stå ut med den sortens pärs. Sett från ovan är Uffizierna u-format. Det användes från början som kontor (det är det namnet betyder). Den långa väggen som syns till höger består av enbart fönster vilket krävde att man byggde med stålbalkar och det hade inte gjorts förr. Det gör oxå att hallen innanför är ovanligt ljus och luftig för att vara byggt under det senare 1500-talet.

1993 exploderade en bilbomb utanför muséet och sprängde upp en stor del av en vägg samt de skulpturer som stod i salen innanför. Efter det har säkerheten triggats till max och det tog, banne mig, nästan en halv timme att komma in till själva konsten! Först fick vi ta av jackor och bälten och lägga de tillsammans med väskorna på ett rullband för att de skulle kunna röntgas medan vi fick gå igenom en detektor. Inga problem. Sedan visade det sig att handväskor var godkända att ha med sig in, men inte ryggsäckar. Pär hade sin dator med sig i en rygga och sa att han inte ville lämna in den av just den anledningen. Nix, det gick inte. Svärfar hamnade nästan i slagsmål med garderobspersonalen när han stått i flera köer bara för att sedan få veta att han inte kunde lämna kameran i ryggsäcken för den ansvarade de inte för. Pär bar på en dator inlindad i en Konsumkasse och svärfar bar på sin kamera. Kan någon förklara logiken för mig? Väskor - ja. Rygga - nej. De fanns de som hade plural i handväskor samt små "city-ryggsäckar".

Bilden har jag lånat från Uffiziernas hemsida (det var naturligtvis strikt fotoförbud trots att vi måste bära med oss kamerorna) och här syns glas-väggen. Läckert, eller hur? Jag har en benägenhet att bli andäktig på sådana här ställen och börjar viska på samma sätt som jag gör i kyrkor. Är det av respekt, tro?

Det fanns naturligtvis personal diskret utspridda i alla salar. De hade inga problem med att visa om de var uttråkade utan kunde sitta och gäspa stort rakt upp i ansiktet på en och om de hade en dålig dag, så fick de inte dåligt samvete om de var snäsiga (det här gäller för övrigt all service-personal). Vid ett tillfälle stod jag nära en målning och ville visa Elin vilket makalöst detaljarbete det var och lutade mig närmare, när något började pipa och en av vakterna studsade fram mot mig och påpekade/varnade mig för att gå så nära. Jag hade utlöst Larmet. Elin tyckte förmodligen att hennes mamma var otroligt pinsam medan jag bad om ursäkt och ryckte på axlarna.

På tal om detaljer - kolla in hur Michelangelo har lyckats få fram lystern i tygerna! Som jag sa till svågern: "Ett väldigt användbart ord när man är här är 'waow' " och det är det enda jag får ur mig. Tänk att kunna måla så! Tavlan heter "Den heliga familjen" och föreställer Josef som lämnar Jesus-barnet till Maria. Andra konstnärer som finns representerade är Botticelli, Caravaggio, da Vinci, Rubens m.fl Tyvärr var salen med Rubens målningar stängd. En annan målning som jag oxå hade velat se är "Medusa" av Caravaggio, men den var tillfälligt nedtagen, så jag får nöja mig med ett foto. Caravaggio var rå och brutal med mycket blod, många knivar och avhuggna huvuden. Medusas huvud verkar oxå avhugget, men jag gillar den ändå. Ormar som hår!

Vi drev oss själva närmare konkursens brant genom att ta en macka på Uffiziernas fik. Fiket har en väldigt fin terass med vacker utsikt, men när vi var där, så regnade det fortfarande. Vi låtsades inte om att det slutade regna när vi hade ätit färdigt....

Ju mer intresserad jag är av själva muséet, desto mer intresserad är jag av souvernir-butiken och Uffiziernas butik....... Jag höjde händerna mot skyn och tackade den gud jag i vanliga fall inte tror på! Muggar, affischer, pussel, böcker, pennor, magneter, t-shirts, mini-tavlor, kort, block, skrivböcker, smycken, bokmärken mm mm. Jag lyckades behärska mig - återigen med hänsyn tagen till det begränsade bagaget - och riktade in mig på platta saker. Det blev två mini-tavlor med motiv av Botticellis "Venus födelse" och "Våren", en penna och en putsduk till glasögonen med samma motiv som en av mini-tavlorna. Sedan använde jag händerna som skygglappar medan vi gick mot utgången.

Basilica di Santa Croce ligger nära Uffizierna och vi gick in även där. Det var mest Pär som ville in och det var han som strosade runt mest. Elin och speciellt jag var möra och hade ont i fötter och knän efter nästan fyra timmar med mestadels madonnor med tjocka bebisar (religiösa motiv var väldigt populära....). Inne i basilikan finns några av historiens mest kända män begravda och deras gravar är, milt uttryckt, pampiga. Synd, att jag kommer att kremeras för annars skulle jag kunna tänka mig något sådant, blygsam som jag är. ;-)

Michelangelos grav.

En märklig känsla att veta att hans benknotor ligger någon meter ifrån en.

Dante Alighieri som skrev "Den gudomliga komedin" och beskrev helvetets nio kretsar.

Nicholaus Machiavelli som skrev "Fursten". Gjorde han något annat?

Galileo Galilei som inte är begravd i basilikan utan endast hedras med detta monument. Han ansågs inte värdig en kristen begravning eftersom han hädade då han påstod att jorden är rund.

Efter dessa mäktiga marmorverk var det dax att fylla på med energi. När vi kom ut på torget och såg oss omkring, så fångade min skarpa shopping-blick en affär med en skylt som förkunnade att de sålde Murano-glas. Jag var framme på två röda med Elin hack i häl. Pär stannade utanför och bad en bön om att jag inte skulle vilja köpa något. ;-)  Varken Elin eller jag köpte något - HA! - men vi gick runt och dreglade och höll väskorna tätt intill kroppen för att inte riva ned något och av den anledningen bli TVUNGNA att köpa något.

Bilden har jag lånat från en sida som heter "Konstnärsshopen" där de har smycken av just Murano-glas. Läckert som sjutton! Glaset är inte klart och genomskinligt och ser ut att vara frostat på insidan.

Vi hittade ett litet fik som serverade lätta luncher och vi åt en varm smörgås med tomat och mozzarella-ost. Elin och jag drack varm choklad med vispgrädde. Den måste ha varit gjord av riktig kakao och långt-ifrån-fettfri mjölk för det var den godaste chokladen jag kan minnas att jag någonsin har druckit! Varför var koppen så liten och priset så högt? :-(

På väg tillbaka till bilen bad jag Pär ta det här fotot. Än en gång kontraster med gamla hus, moderna trafik och dessutom bergen som reser sig i bakgrunden. Aj lajk it!

När vi kom tillbaka till Köldhålan låg där en lapp om att värmen skulle sättas på! 18-23 och 9-12. Elementen inne hos svärisarna var redan varma. Fantastiskt och vilken skillnad det blev när det plötsligt blev varmare att gå inomhus än utomhus. Där Pär, Elin och jag bodde var elementen för små i förhållande till rummen och det var ingen sprutt alls i dem, så vi fick inte många grader varmare, trots allt. Vid det laget hade den råa och fuktiga kylan härdat oss, men vi gick in till svärisarna för att värma oss ibland.

Pär har tagit de foton där annat inte anges.

Mer i morgon!

Jag är så trött, så trött.....

Pär skjutsade Elin till skolan och det verkar som hon har haft en väldigt effektiv skoldag när hon har hunnit med massor bl.a klarat av ett muntligt prov i spanskan som har hängt över henne i ett par månader. Bra gjort!

Själv har jag lyckats packa ur resväskan som anlände igår vid 15-tiden. Tyvärr, så kunde killen som släpat den upp för trappan med buller och bång, inte informera om var den hade varit och väskan vägrar att berätta något. Det får förbli ett mysterium. Jag har kört några maskiner, vattnat räddat krukväxterna undan sophinken och sovit i soffan en dryg timme. Handen gör riktigt ont idag och jag vet PRECIS varför: musmattan som jag köpte på flygplatsen i Florens har en alldeles för glatt yta för att musen ska få fäste vilket leder till att jag spänner handen på ett felaktigt sätt och voilà - OOOONT. Bort med den och fram med den gamla som jag köpte på Designtorget och som ser ut som en orientalisk matta - en riktig mus-MATTA. Skulderbladet har "hoppat ur led" igen och DÄR har jag ingen förklaring.

Jag har börjat lyssna på "Kicki & Lasse" av Peter Kihlgård med Philip Zandén som uppläsare. Nu är jag på CD 3 och jag vet fortfarande inte om jag tycker att den är bra. Hm.  En vanlig bok som jag ska börja läsa är "Blindheten" av José Saramago. "Vad händer med ett samhälle när en plötslig blindhet utan påvisbara fysiologiska orsaker sprider sig bland befolkningen?" Jag älskar den sortens vinklingar och funderingar! Det var faktiskt Elin som hittade den.

När jag INTE håller på med VV, så kan jag gå omkring och vara småhungrig utan att hela tiden känna ett behov av att åtgärda det därför att jag VET att jag kan fylla på med NÄSTAN vad jag vill. Nu är jag inne på den andra dagen med VV och jag är småhungrig hela tiden och nu känns det MYCKET jobbigare eftersom jag vet att jag INTE kan fylla på med vad jag vill utan att det måste finnas points till det. Jag skriver inte det här för att få råd och tips eller pekpinnar om hur jag kan slippa hungern för jag vet hur jag ska göra. Jag skriver det här därför att det var JUST DET HÄR som gjorde att jag slutade med VV förra gången, men den här gången är min önskan att gå ned i vikt starkare eftersom jag har bevisat för mig själv att jag KAN och jag tänker inte ge upp!

Ciao!