Det är bra att NÅGON tycker om snö i mars. (Bilden finns på DN.se)

Träning: stavgång 70 minuter i tre sorters tempo: styrfart, normal och raskt. Skam till sägandes dominerade styrfarten, särskilt mot slutet.

Elin är hemma idag. Hon kunde inte somna igår och strax före midnatt var hon gråtfärdig och jag satte mig hos henne en stund. Jag bestämde att hon skulle vara hemma idag. Jag har många idéer/förklaringar till varför hon mår så här (för många för att jag ska orka skriva upp dem) och jag lade fram dem för henne. Hon tyckte tydligen inte att jag yrade i nattmössan och halv 1 kändes allt lugnare, så då gick jag. Hon hade tydligen somnat "två minuter senare, typ". Bakslag och tålamod.

Dagens injektioner i knäna gjorde ONT och det förklarade han med att brosket är "tajtare" dvs inte lika sprött eller poröst som vid första tillfället och att det är svårare att få in nålen. Jag fick även en i det vänstra knäet och där var det tydligen ännu "tajtare" eftersom det gjorde så dj-a ont att jag blev svimfärdig och fick ligga ned ett bra tag efteråt. Jag frågade vad värken efter träning beror på och eftersom jag bara kör "knä-vänlig" träning, så trodde han att det är en inflammation bakom knäskålen som nog är övergående. Nu behöver jag inte fler sprutor, så vida jag inte får ont igen.

Jag hade planer på att shoppa en hel del innan läkarbesöket, men det blev bara Apoteket och Åhléns. Jag hade helt enkelt ingen lust. Plötsligt ramlade Den Stora Hopplösheten över mig och vart jag än vände blicken så såg jag bara tecken på vilket hemskt samhälle vi har skapat. På Åhléns pågick en "drive" för ännu en ny ansiktskräm som lovar att "expression lines" kommer att reduceras. De linjer man får i ansiktet helt naturligt genom att man blir äldre och rynkar pannan och skrattar och gråter. Varför ska de reduceras? Varför ska vi vara lika släta och intetsägande som de retuscherade fotomodellerna? När jag satt i SATS reception och väntade på läkaren, så tittade jag på de träningskläder som säljs där. Väldigt snygga. Läckra och säkert prisvärda, men bara för de som redan är vältränade, de som redan har gått ned i vikt och inte behöver större storlekar än L eller möjligen 44. I ett av Åhléns stora skyltfönster hängde en enorm skylt som förkunnade att om jag köper minst två produkter av märket X, så får jag en gåva motsvarande ett värde av 1200 kr. 1. Om jag måste köpa något för att få något annat, så är det INTE NÅGON GÅVA. 2. Jag törs inte ens ta reda på vad dessa produkter kostar eftersom gåvan har så högt värde.... Mer än halva markplanet av Åhléns upptas av smink, smink, smink, parfym och mer smink. De har flyttat ned en del under gatunivå och där kommer det nog att börja breda ut sig snart. Sjukt är det ord som kommer för mig. Sjukt.

Jag har lämnat ett meddelande till min läkare om att jag vill ha en tid för att prata om bland annat Italien-resan. När resan började planeras, så var jag inställd på att INTE följa med. Under månadernas gång, så har jag vacklat för att till slut vilja följa med och nästan se fram emot det. Den senaste månaden har jag vacklat igen och nu har jag bestämt mig för att stanna hemma. När jag tänker på att förbereda, packa osv. så får jag en knut i magen. JAG ORKAR INTE. Alla satans mediciner som läkaren säger att Apoteket kan skriva ut ett intyg för och Apoteket säger att det är läkaren som gör det och läkaren, återigen, föreslår att jag vänder mig till den italienska ambassaden. Förmodligen blir medicinerna inget problem, men det behövs egentligen bara en enda nitisk tulltjänsteman som får för sig att det är misstänkt...... Nu har jag gått omkring i mjukisbyxor i ungefär ett halvår. Jag har inte gått ned i vikt (vare sig kilomässigt eller centimetermässigt) och lär inte göra det på den dryga månad som är kvar. Det känns inte lockande att åka utomlands i den här sortens kläder samtidigt som jag inte har den minsta lust att försöka hitta nya. Det är helt enkelt enklare att stanna hemma och jag känner mig själv så pass bra att jag vet att jag inte ångrar mig.

"Sista jouren" är tråkig.

Fridens.

Träning: styrketräning och cykel. Skönt! Den här gången känns det ordentligt i benen. Jag har ont i bägge knäna oxå och har tagit den anvisade dosen Tradil. Imorgon har jag tid hos SATS-läkaren och då ska jag fråga om det är som det ska när jag nästan alltid får ont i knäna efter träning.

Det gick bra för Elin i skolan och det blev tydligen inte så tungt som hon befarade. Mattias blev litet av räddaren i nöden eftersom han medför något mycket positivt i allt det dystra. (Om Elin hade blivit den pojke som vi var tvärsäkra på att hon var, så hade hon fått heta just Mattias. Coolt!)

Idag var det så dax för Lotta att åka till veterinären med sina bulor i magen. Hon har två rakade fläckar på magen efter ultraljudet, men hon var himla snäll hela tiden med tanke på vilken liten bitvarg hon är. Det ÄR en cysta som hon har på höger sida och nästa fredag ska hon opereras. Det känns skönt att ha fått visshet. Förresten så följde Lillan med. När jag kom hem från SATS, så höll hon huvudet på sned på ett sätt som gjorde att jag trodde att hon hade fått en stroke. När jag hade kollat in henne ett tag, så insåg jag att det var tuggandet som gjorde att hon höll huvudet på sned. Problem med tänderna? Veterinären kunde inte se något. Framtänderna är precis som de ska, men vi får väl hålla koll på damen.

Snöfallet har avtagit efter att ha vräkt ned så pass mycket att allt är vitt, vitt, vitt. Jag är inte förvånad över att det kom mer snö, men faktum är att inte ens jag vill ha mer vinter nu. Skosnörena i mina vinterkängor har gått av och jag måste gräva i våra förråd efter ett par gamla tills i morgon.

Nu läser jag "Sista jouren" av Karin Wahlberg.

Fridens.

Pär tog sovmorgon och gick upp med Elin, åt frukost med henne och skjutsade henne + kompis till skolan. De planerar att göra så här varje måndag, så att skol-tröskeln blir något lägre att ta sig över. Om det här fungerar, så kommer jag att vara mycket tacksam för det innebär att  söndags-ångesten minskar även för mig och att jag kommer iväg till SATS. Jag sa till Elin att hon får tänka på Mattias (en sprillans ny pojkvän) om det känns tungt.

På återläsande.

Det var tänkt att vi skulle städa idag, bland annat skura i köket.

Blä. Vi tar det nästa vecka i stället.

Jag skulle kunna ta stavarna och rasta min nya MP3 - det är soligt!

Blä.

Spela Sims hela dagen med den nyaste expansionen "Fritid".

Blä.

Yoga.

Blä.

Åka till Skärholmen och shoppa.

Blä. Inga pengar - dubbel-blä.

Krypa upp i soffan och läsa.

Hmmm....

Blä. Jag måste välja ut en ny bok.

Krypa upp soffan och glo på Dallas och film.

Hmmm....

Hm!

Så får det bli!

Varför känns det så här just idag?

Därför att jag har en riktigt dj-g vecka bakom mig och nu orkar jag inte mer.

Fridens.

Kolla in storleken på lurarna jämfört med själva spelaren.....

Rubriktorka igen....

Träning: 50 minuters stavgång i BRA tempo. Skönt! Jag har lite träningsvärk sedan igår, men den sitter i axlarna och skulderpartiet och den delen + mina sparris-armar behöver mer muskler.

Igår vinkade Pär adjö till sitt tyska sällskap efter en givande vecka. Han har arbetat 11 timmar övertid de fem dagarna och var väldigt trött. Han hade svimmat av i sängen innan klockan var 21.30 och han snarkade som om han fick betalt......

Ikväll är det då dax för finalen i Melodifestivalen och jag ska (nog) se den.

Fridens.