Bland det mest provocerande en kvinna kan göra idag är att strunta fullkomligt i hur hon ser ut.
Källa: Åsa Crona

Hmmm... Intressant, tycker jag. Dessutom misstänker jag att de som faktiskt BLIR provocerade av detta är just kvinnor.

Fortfarande ont och fortfarande trött. Jag har inte den rätta sortens ork att försöka få tag i dr Alber utan fortsätter med Tradil i stället. Jag sov i soffan i 1,5 timmar efter att ha sovit 9 timmar i natt, men jag är likafullt trött.

Tonårsattityd är någonting som oxå gör mig trött. I vår lilla familj av tvåbeningar, så håller vi hårt på att hjälpa varandra utan att hela tiden kräva någonting tillbaka. Om någon är t.ex sjuk, så tar vi andra över diverse sysslor utan att ifrågasätta. Det är en helt annan sak med t.ex skjortstrykning. Det är bara Pär som använder skjortor, men han tycker så erbarmligt illa om att stryka dem och ibland byter han och jag strykningen mot att han diskar. Igår frågade jag vår alldeles egna tonåring om hon kunde hjälpa mig att städa den nedre buren idag, onsdag, om jag fortfarande har ont i knäna. "Kanske det" svarade hon. "Om du hjälper mig med det på söndag" (hon städar på söndagarna vilket även innebär en lindrigare röjning). FEL SVAR! Jag suckade och gick därifrån. Vi har en lista på vem som gör vad här hemma och den är absolut inte skriven i sten och förhandlas om då och då. Där står det att Elin diskar på onsdagar eftersom jag städar buren och lagar maten då Pär springer. Diskussion igen och hon blir alltid lika förvånad över att hon måste diska just den här dagen. De senaste månaderna har hon varit sjuk ofta eller haft många läxor och då har hon sluppit undan onsdags-disken, men tro inte att hon kommer ihåg det en så'n här gång. Vi ska ta en snack med damen och om vi inte når fram, så tar jag till storsläggan: minskning av månadspengen. Mooaahahahaha! Hon får betala mycket själv om vi jämför med hennes kompisar och hon tycker själv att hon borde få hela barnbidraget. Det kan hon fetglömma! Redan nu ingår motprestationer som en del av månadspengen och OM den skulle höjas, så ökar även motprestationerna. Jag är innerligt trött på att det alltid är diskussioner och strid på kniven om vem som hjälper vem, så att det inte resulterar i att hon gör mer än Pär och mig. Blä!

Pär var på 50-årsfika på arbetet idag. Födelsedagsbarnet fick många presentkort hos en el-kedja. Hans fru anser tydligen att han behöver en GPS. Det tycker inte han. Han tänker köpa en torktumlare till henne i stället, så att hon slipper hänga tvätt. Vad säger ni om det?! Han borde stoppas upp och k-märkas, tycker jag. Jag trodde inte att den sorten fanns... Jag blir glad av att höra om sådana män.

Fridens.

De senaste dagarna har jag tagit några fler Theralén-droppar än vanligt eftersom jag känner mig orolig och rastlös, på gränsen till ångest. Det här gör oxå att jag är mycket tröttare än vanligt och jag har börjat "sova middag" igen. Sömnen är ett sätt att helt enkelt slippa undan en eller ett par timmar.

Jag har riktigt dj-a ont i bägge knäna och jag märkte det inte förrän jag gick ner till Konsum (veckohandling med Pelle-pojken). Det gick inte fort....

Sedan den sista injektionen förra tisdagen, så har jag faktiskt haft ont nästan varje dag och jag har tagit Tradil varje gång och även om den är skonsammare än liknande mediciner, så tycker min mage ändå inte om den. Jag måste nog kontakta dr Alber och kolla om han vet vad som felas.

En av Elins kompisar har två marsvin och nu har det ena dött av naturliga orsaker vid 4,5 års ålder. De vill inte köpa ett nytt som sällskap åt det marsvin som är kvar för då blir det nya, så småningom ensamt. Elin har försökt förklara att det marsvin som nu lever ensamt kan dö av sorg helt enkelt. Det är så grisarna är funtade. Usch, vad den grisen måste känna sig ensam nu..... Jag minns att Tösen gick runt i buren och undrade var Tinke hade tagit vägen efter att hon dött. *tårögd*

Fridens.

Grattis på 2-årsdagen till syrrorna!

Det sa Pär medan han sopade vår ute-trappa och stengång för femtielfte gången.

"När skulle det ha snöat då?" frågade jag fast jag visste svaret.

"I julas till exempel" kom det väntade svaret.

"Det hade väl inte varit roligare att sopa snö då jämfört med nu." konstaterade jag.

Det är lätt att vara efterklok med facit i hand, men jag VISSTE att det skulle komma ett rejält snöfall till innan den så kallade vintern släpper taget helt och det är det som singlar ned utanför fönstret i detta nu. Fördelen för alla snösopare med snö sent i mars är att de kan vara ute och sopa så sent som vid 18-tiden och det är fortfarande dagsljus. Se det positiva, vettja'!

När det gäller positivt tänkande, så lever jag inte som jag lär för jag kan inte bestämma mig när det gäller Italien. Jag BEHÖVER verkligen alla dessa garantier som livet definitivt inte tillhandahåller: LOVA att flyget inte är 14 timmar försenat på någon av resorna; LOVA att alla tulltjänstemän är på sitt soligaste humör och inte ifrågasätter min last av mediciner; LOVA att jag klarar av att läsa kartan (även om jag inte är ensam ansvarig för kart-läsningen), så att vi slipper köra fel i den överdj-a italienska trafiken; LOVA att ingen i sällskapet blir sur eller tycker att jag smiter undan om jag blir för trött (gäller planering, matlagning och disk); LOVA att Pär och jag inte blir irriterade och bråkar; LOVA att jag inte kommer hem och är tröttare än vad jag var innan vi reste. Bortsett från medicinerna, så kan man läsa allt tvärtom, så att säga, så framgår det hur jag upplevde den förra resan..... Men om jag kan får skriftliga garantier - då är saken klar! Den 7 april ska jag träffa min husläkare för att diskutera bland annat detta och efter det ska jag ha bestämt mig för det har jag lovat svärisarna.

Det blev "Stardust" av Neil Gaiman som läses just nu. Den är inte tjock och hittills är den inte tråkig och det är absolut ingen deckare, mer av en saga, så det finns hopp om att jag läser ut den.

Jag skickade in ansökan om förlängd sjukersättning i god tid. En månad senare fick jag ett brev där det stod att de hade mottagit ansökan och att det normalt tar 3-6 månader att behandla den. Då min ersättning tar slut den sista april, så ska de dock skynda på ärendet.

1. Jag uppfyller min del i det hela genom att skicka in önskade blanketter och läkarutlåtanden i tid.

2. Ska jag vara tacksam över att FK skyndar på sin bedömning? De är medvetna om när min ersättning tar slut, så då får de väl öka farten!

3. Just denna gång infaller sista datum för ersättning när jag eventuellt är utomlands i kombination med Kristi Himmelfärdshelgen.

4. Tänk om de "inte hinner" och jag kommer hem till beskedet att jag är utan ersättning under x antal veckor/månader.....

Fy tusan vad jag avskyr det här!!

Idag slog det mig att jag måste kontakta FK angående ett nytt sk. intyg för förmånstagare (så att jag slipper fastna i SL:s kontroller...). Anta att jag verkligen får hel ersättning i minst två år, som mina läkare rekommenderar, ska jag då behöva förnya detta intyg varannan månad eller får jag ett som räcker hela perioden? Nä, så enkelt kan det väl inte vara, eller?

Fridens.

Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.

Nalle Puh

Allt mer och mer, tiddelipom

Gå aldrig inomhus för att sjunga en speciell utomhussång, som måste sjungas i snön.

Nalle Puh