Det sa Pär medan han sopade vår ute-trappa och stengång för femtielfte gången.

"När skulle det ha snöat då?" frågade jag fast jag visste svaret.

"I julas till exempel" kom det väntade svaret.

"Det hade väl inte varit roligare att sopa snö då jämfört med nu." konstaterade jag.

Det är lätt att vara efterklok med facit i hand, men jag VISSTE att det skulle komma ett rejält snöfall till innan den så kallade vintern släpper taget helt och det är det som singlar ned utanför fönstret i detta nu. Fördelen för alla snösopare med snö sent i mars är att de kan vara ute och sopa så sent som vid 18-tiden och det är fortfarande dagsljus. Se det positiva, vettja'!

När det gäller positivt tänkande, så lever jag inte som jag lär för jag kan inte bestämma mig när det gäller Italien. Jag BEHÖVER verkligen alla dessa garantier som livet definitivt inte tillhandahåller: LOVA att flyget inte är 14 timmar försenat på någon av resorna; LOVA att alla tulltjänstemän är på sitt soligaste humör och inte ifrågasätter min last av mediciner; LOVA att jag klarar av att läsa kartan (även om jag inte är ensam ansvarig för kart-läsningen), så att vi slipper köra fel i den överdj-a italienska trafiken; LOVA att ingen i sällskapet blir sur eller tycker att jag smiter undan om jag blir för trött (gäller planering, matlagning och disk); LOVA att Pär och jag inte blir irriterade och bråkar; LOVA att jag inte kommer hem och är tröttare än vad jag var innan vi reste. Bortsett från medicinerna, så kan man läsa allt tvärtom, så att säga, så framgår det hur jag upplevde den förra resan..... Men om jag kan får skriftliga garantier - då är saken klar! Den 7 april ska jag träffa min husläkare för att diskutera bland annat detta och efter det ska jag ha bestämt mig för det har jag lovat svärisarna.

Det blev "Stardust" av Neil Gaiman som läses just nu. Den är inte tjock och hittills är den inte tråkig och det är absolut ingen deckare, mer av en saga, så det finns hopp om att jag läser ut den.

Jag skickade in ansökan om förlängd sjukersättning i god tid. En månad senare fick jag ett brev där det stod att de hade mottagit ansökan och att det normalt tar 3-6 månader att behandla den. Då min ersättning tar slut den sista april, så ska de dock skynda på ärendet.

1. Jag uppfyller min del i det hela genom att skicka in önskade blanketter och läkarutlåtanden i tid.

2. Ska jag vara tacksam över att FK skyndar på sin bedömning? De är medvetna om när min ersättning tar slut, så då får de väl öka farten!

3. Just denna gång infaller sista datum för ersättning när jag eventuellt är utomlands i kombination med Kristi Himmelfärdshelgen.

4. Tänk om de "inte hinner" och jag kommer hem till beskedet att jag är utan ersättning under x antal veckor/månader.....

Fy tusan vad jag avskyr det här!!

Idag slog det mig att jag måste kontakta FK angående ett nytt sk. intyg för förmånstagare (så att jag slipper fastna i SL:s kontroller...). Anta att jag verkligen får hel ersättning i minst två år, som mina läkare rekommenderar, ska jag då behöva förnya detta intyg varannan månad eller får jag ett som räcker hela perioden? Nä, så enkelt kan det väl inte vara, eller?

Fridens.

Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.

Nalle Puh

Allt mer och mer, tiddelipom

Gå aldrig inomhus för att sjunga en speciell utomhussång, som måste sjungas i snön.

Nalle Puh