Träning: promenad 60 minuter. Genomgåenade bra tempo och bitvis ännu snabbare. Vansinnigt blå himmel med strålande sol, men kalla vindar. Det var skönt.

För femton år sedan, torsdagen den 4 mars 1993 klockan 16.08 föddes vår snorpa. FEMTON ÅR SEDAN! Jag var på min sista BVC-kontroll dagen innan när det visade sig att jag hade havandeskapsförgiftning, så i stället för att åka hem igen fick vi åka till Huddinge sjukhus (vi bodde i Södertälje, men hade fått ett bättre intryck av Huddinges BB och valet var vårt). Dagen därpå sattes förlossningen igång mitt på dagen och fyra timmar senare kom hon. Det gick så fort att personalen hade svårt att hinna med och själv fick jag klara mig på endast lustgas. Samma eftermiddag och kväll föddes 16 andra barn på Huddinge BB, så det var närapå kaos och uppe på avdelningen var vi minst tre i en sal för två. Jag mådde fruktansvärt dåligt och kände noll glädje över Elin. Jag insisterade på att åka hem redan på lördagen för det fanns inga som helst möjligheter till återhämtning, vila eller mycket hjälp som situtionen var då. För att göra en femtonårig historia rimligt kort och läsbar, så var Elins tre första år fruktansvärt jobbiga för mig, men även för Pär. Förlossningsdepression de Luxe och den höll i sig. Med facit i hand, så är det ett under att vi fortfarande håller ihop och att Elin är en så bra tjej som hon är för vi fick aldrig någon hjälp som egentligen var något att ha. På BVC:n stod de handfallna när jag aldrig började må bättre. De tolkade Elins välmående som tecken på att även jag mådde bra. Jag kan fortfarande bli vansinnig när jag tänker på det - att de inte kunde se längre än så! Innan Elin kom, så var vi övertygade om att vi skulle ha plural i barn, men vi ändrade oss ganska snart. Medan åren gick, så ändrade vi oss inte; vi varken ville eller vågade chansa med ett till barn. Det fanns inga som helst garantier för att jag skulle må bättre under nästa graviditet (jag mådde illa varje dag i 9 månader....) eller att vi skulle orka ta oss igenom ännu en period av småbarnsår. Trots allt som var tungt, så har Elin alltid varit en glad unge, inga sjukdomar utöver de vanliga och tänk då om nästa barn skulle visa sig ha kolik eller öroninfektioner eller annat. Det var tillräckligt överväldigande med ett barn som var fullt friskt! Vi har aldrig ångrat oss och Elin har ALDRIG önskat sig syskon. När hon har varit hemma hos någon kompis som har syskon, så tycker hon alltid att det är himla skönt att få vara ensam. Omgivningen, utom den allra närmaste, har inte varit så förstående och Elin hade knappt skolats in på dagis förrän Omgivningen tyckte att hon "naturligtvis borde få ett syskon". Min okäre bror ( fyra barn varav två tvillingtjejer) kunde inte låta bli att upplysa oss om att ensambarn ofta blir osociala. Elin är och har alltid varit raka motsatsen till osocial. Allt negativt har ändå fört med sig det positiva att Elin har ett väldigt nära förhållande till Pär eftersom han tillbringade mycket tid med henne när jag inte orkade. Han är faktiskt mer av en hönsmamma än vad jag är! Jag ångrar inte att vi skaffade barn för jag tycker bättre om mig själv som förälder än som barnfri. Ju äldre Elin har blivit, desto större blir utbytet av hennes sällskap - hon är faktiskt en riktig människa som jag både kan och VILL umgås med! Knubbiga blöjnissar med tandlösa leenden i all ära, men det är min 15-åriga snorpa som är bäst! :-D

Födelsedagsbarnet fick frukost på sängen klockan 6.40 (Pär hade tagit på sig det) och jag var med även om jag inte var vaken. Hon ville ha en present på morgonen och hon fick en ny platt-tång som hon, listigt uträknat, kunde använda direkt. Hon får välja middagen idag vilket gjorde att vi äter tacos. Efter maten vill hon ha de övriga presenterna. På måndag fyller JAG år (jag fick nästan snorpan i födelsedagspresent!) och på söndag har vi vårt traditionsenliga dubbel-kalas när farmor, farfar, Lasse, Maria och kusinerna kommer. På vägen hem från promenaden, så var jag in på vårt konditori för att beställa tårta. Elin och jag hade enats om att det inte skulle bli vare sig Princess-tårta eller Schwarzwald i år, så jag fick stå och läsa på en lista över tårtutbudet. Två små tårtor: päron och gräddtryffel. Låter himla smaskiga! Det är tur att jag är ett av föremålen för firandet för då kan jag ta större bit än gästerna! *fniss*

Och nu till något helt annat!

Igår lyssnade jag färdigt på "Orlando" och jag vet inte vad jag ska tycka mer än det jag skrev i söndags. Det är en märklig berättelse, men jag vet inte om den är bra. Skrutt samma - nu har jag endast en ljudbok kvar och det är "En helt annan historia" av Håkan Nesser. Jag har läst den första fristående delen, "Människa utan hund" och den tyckte jag om.

Fridens.

Här är Elin några veckor gammal och ligger uppallad i vår säng. Hon verkar otroligt tillfreds, eller hur? 46 cm lång och knappt 3 kilo tung och till och med prematurdressen var för stor - lilla skrutten.