Nu är det mörkt ute vilket innebär att jag snart har klarat av denna dag, men det har inte varit lätt ska jag säga.

En högtidsstund: Mattias åt middag med oss idag! Jag har sett honom livs levande; han som får Elin att le från morgon till kväll (det ser ut som om hon har sovit med en galge i munnen) och får henne att sms:a, så att hon snart har valkar på tummarna. Han är låååång, han är söt och snäll och har blont hår som spretar åt femtielva håll (jag måste fråga hur han får till det). Han och Elin skrattar mycket och det ger honom automatiskt MVG.

Det var dax att klippa klorna på sötgrisarna och det var den vanliga blandningen av pipande, nafsande, snoende och slappt liggande. Pär upptäckte att den knöl som Tösen har haft i många månader nu hade varat sig och spruckit. UÄÄÄ! Vi rengjorde med Klorhexidin och det blev en stor grop kvar i hjärtegrisen. Äckelpäckel! Annars verkar hon inte besvärad av den.

"Hon som tittade in" orkar jag inte läsa ut. Det är tredje boken som jag ratar och min att-läsa-hög minskar lite väl fort. Jag behöver nog läsa något annat än deckare, tror jag. Varför inte "Drakväktare" av Andreas Roman som är en fantasy-roman? Jag väntar på två CD-böcker från "Lyssnarklubben" oxå.

Fridens.

Tar denna (påsk)helg aldrig slut??!!

Hela veckan har varit seg som kola och jag är uttråkad, rastlös och leds.

Det är ändå en helgdag kvar....

Jag är inne i en period när jag tycker att allt det vanliga roliga är tråkigt och jag får nästan panik när jag tänker på att jag inte vet hur jag ska få den här dagen att gå SAMTIDIGT som jag inte har lust att göra någonting.

BLÄ!!

Tvättmaskinen jobbar och likaså torktumlaren. Min dator susar. Marsvinen prasslar med höet. I övrigt tystnad. Ljuvlig tystnad. Lika ljuvlig ensamhet. Pär och Elin gick nyss till tåget för att åka till svärisarna och äta påsklunch. Den tid för mig själv och det utrymme av ensamhet som jag behöver lika mycket som luften jag andas, har blivit väldigt begränsad eftersom Elin har varit hemma mycket. Jag har inte heller mått så bra och började nästan bli klaustrofobisk. Nu får jag ÄNTLIGEN vara ensam i minst 6 timmar! Jag hade tänkt att yoga, men känner mig förkyld och tung i huvudet. I stället ska jag spela data-spel, lyssna på bok och läsa, ta en tupplur (ååhh, vad det känns lockande!), dricka te, se på film och äta godis.

Fridens.

Det är bara fredag även om jag tycker att det borde vara lördag vid det här laget.

Vi har fått MÄNGDER med snö! Nu är det -5 och blåser kallt, så snön blir nog liggande ett tag. Utomhus doftade det riktig vinter. En särskild sorts kall doft som påminner mig om Kiruna-vintern när jag var liten och en speciell pulka vi hade som var av trä, med höga kanter och så pass stor att man lätt fick plats fyra stycken i den. Den var nästan som en släde.

Elin har varit med Mattias hela långa dagen. Det är en himla flax att skaffa sig en pojkvän så nära inpå ett lov, så att tillfällena att träffas blir många och långa. Pär och jag har städat. Det var FYRA VECKOR sedan sist.... Uäää! Men nu är det rent och fint med rena lakan i sängen, nyduschade familjemedlemmar och lite extra godis eftersom det är påsk. Livet på en pinne.

Igår började jag lyssna på "Det femte barnet" av Doris Lessing med Mona Malm som uppläsare och den är SÅ BRA! Jag har inte läst något av Doris Lessing förut, men jag tror att jag har fått mersmak. Jag håller även på med "Hon som tittade in" av Karin Wahlberg.

Julen betyder inte så mycket för mig längre och påsken har aldrig betytt något. Vi köpte godis till Elin och har lagt det i ett påskägg för att hon uttryckligen bad om det. I år har vi inget som helst pynt. Det är egentligen bara fyra dagar och eftersom ingen av oss är kyrkliga (själv är jag hängiven ateist), så blir det mindre kvar att fira än vad det blir av julen. Det är bara ännu en "ätar-helg" och det kan jag vara utan.

Jag är fruktansvärt te-sugen, så det måste jag åtgärda på stört!

Fridens.

Den dag som Jesus plågades på korset - inte konstigt att den kändes lång!

Här kommer väduren!

Dragariel har en video med denna låt och jag kommer ihåg den från 80-talet. Jag mår inget vidare nu och refrängen tycker jag passar in på min sinnesstämning.

I find it kind of funny

I find it kind of sad

The dreams in which I’m dying are the best I’ve ever had 

And I find it hard to tell you ‘cause I find it hard to take

When people run in circles it’s a very, very

Mad world