Jag kan ingenting om träd. Det är knappt att jag kan skilja på en björk och en ek, men jag älskar träd likafullt! Jag kan inte se om ett träd är på väg att ruttna inifrån. Jag vet inte hur man bäst ska gallra för att befrämja resten av växtligheten. Jag bara älskar träd! Just på grund av min okunskap måste jag förlita mig på dem som har kunskapen och alldeles särskilt dem som har det som yrke även om mina instinkter gör att jag vill binda fast mig vid träden i förhoppningen att de ska få stå kvar. När ett träd faller i en storm är det ett naturligt urval för det friska trädet står ju kvar, men när någon går lös med en motorsåg då skriker mitt inre och det är då jag måste intala mig att de vet vad de gör. Det måste vara så att de vet vad de gör. 

Förra vintern tog de bort några träd på "vår" sida. När sommaren kom med alla löv, så doldes förödelsen som sedan blev smärtsamt synlig när hösten kom. I fredags tog de ned flera träd på "vår" sida, stora härliga sälgar som sades vara drabbade av röta. Pär, jag och vår granne nedanför har protesterat högljutt så fort de har antytt att hasseln borde kapas. Där går gränsen! Hasseln står kvar, men jag tror inte att Kurre kommer att återvända för det finns nästan inga träd kvar för honom att använda som broar. Småfåglarna försvinner väl oxå för att inte tala om rådjuren. Nu kommer det att växa bra på marken med blommor och annat, men det kommer även att kräva mer underhåll och jag hoppas att styrelsen kommer att vara lika angelägna om att hålla efter som de är när det gäller att kalhugga. 

Idag försvann 5 (eller till och med 7?) träd inne på gården. Det ser hemskt ut! I fredags såg jag när styrelseorföranden stegade runt tillsammans med en av arboristerna och sprejmarkerade de träd som dömdes. Jag måste lita på att de vet vad de gör! Klockan 9 låg jag i sängen och höll precis på att somna om efter att ha gett alla djuren frukost när ljudet av en motorsåg hördes. Jag pluggade i öronpropparna och lyckades somna med ren viljestyrka. Knappt 2 timmar senare vaknade jag och möttes av denna syn:

Jämför med hur det såg ut i augusti:

"Neeej!!", skrek jag rakt ut och vände ryggen till för att slippa se. Jag ville bara gråta. Vilken satans syn att vakna till! Det var tur att jag lyckades sova medan de röjde för då slapp jag få ångest av det genomträngande ljudet från motorsågen.

Jag har snart lyssnat färdigt på "Svinhugg" och den är så bra!!! Om den ska räknas till deckare, så skiljer den sig från mängden. Den skiljer sig från mängden över huvud taget mycket tack vare uppläsarna, Susanne Alfvengren och Gun Olofsson. Bokens handling och Miriams del av dialogen läser SA på en underbar gotländska (den har alltid varit en av mina favoritdialekter) och Hervors del av dialogen läses av GO på rejäl norrländska. Vilken dialog sen... Två damer med klös i, Hervor har något mer klös och svär förfärligt och jag har skrattat högt vid flera tillfällen. Den här boken får mig att må bra, att bli glad och halleluja för att det finns 4 till!

"Må tomten kräkas i hans pyjamasbyxor!"

Hervor