.....för att synas? Nu är jag med i nylleboken. Det är bokstavligen ett nödvändigt ont.

Igår avslutades Författarkurs 2 med chatt. En chatt där jag höll mig väldigt mycket i bakgrunden. Det har varit en dålig vecka och jag mår inte bra och det jobbigaste är att jag har tappat lusten för att skriva mer än i bloggen, men det är knappt jag vill det heller. Det handlar inte om skrivkramp eller att Min Inre Kritiker är högljudd. Jag har bara ingen lust. Det känns inte som det är någon idé att ens försöka. Det skulle vara så jäkla häftigt att få min bok utgiven, men det är svårt, väldigt svårt. Begreppet "författarplattform" togs upp och det handlar kort sagt om att se till att man syns. Jorun Modén: "Fler och fler förlag söker medvetet efter författare som har en väl utbyggd plattform. Det handlar inte bara om att ha en hemsida, utan att vara passionerad inom ett visst område, föreläsa blogga och twittra. Författare med nätverk har större potential att nå ut med sina böcker." Ensamvargar som helt enkelt älskar att skriva göre sig ej besvär. I mina stöddigare stunder har jag funderat över den offentliga biten. Vad händer om man inte vill vara synlig utan bara vill att människor läser ens bok? Jag har ett enda ess i ärmen: boken jag vill skriva har ingen annan skrivit och då menar jag det bokstavligen. Visserligen bloggar jag sedan 7 år, men bloggen når inte så långt. Jag twittrar inte, herregud, jag har inte ens FB!! Som författare kan man stupa i ett så tidigt skede som att följebrevet inte är tillräckligt säljande! Hindren känns oöverstigliga. Om jag ska kunna skriva något som skulle kunna bli en bok, så blir jag tvungen att ta på skygglapparna och inte tänka längre än att jag skriver för att det är det jag tycker om. Ett kapitel i taget. Inget taktiskt upplägg. Bara skriva. Enbart skriva för min egen skull.

Alla kursdeltagare fick ett "slutbetyg" av JM efter att en av oss hade uttryckt önskemål om det. En kort sammanfattning av hur hon tycker att var och en av oss har utvecklats. Mitt "slutbetyg" blev mycket bra, tycker jag.

"Du skriver i så fall jättefint i flera tonarter och har valt ett ämne som ligger vardagen nära samtidigt som många berörs. Du skriver så att det känns allt igenom äkta. Våga gärna skruva åt de dramaturgiska tumskruvarna, låta det bli än värre.Jag gillade verkligen när du släppte loss i dina variationer på ”miljö” med hundmördaren."