I pappers-DN fanns en debattartikel som tolkade den svenska individulismen som en orsak till att svensken är dålig på att vara medmänniska (det är så jag tolkar texten). I och med att vi betalar skatt som används för att hålla igång ett socialt skyddsnät för att så få som möjligt ska hamna utanför borde vi inte behöva förlita oss på allmosor. Personligen föredrar jag vårt system när det fungerar som det ska i stället för att som i t.ex USA lita på att de som har mycket även har samvete och medmänsklighet nog att vilja dela med sig. Individualismen kan också föra med sig långvarig fred. Du läste rätt! Det var någonting som jag kom underfund med när Pär och jag diskuterade Hitler och krig. I länder där man ser sig själv mer som en del av en familj, en släkt, ett land är det också enklare att trigga folket till tron att man har en gemensam fiende som måste bekämpas till varje pris. Det här var en av anledningarna till att Hitler fick så många med sig. Visserligen kan det individualistiska Sverige ses som fegt som aldrig tog ställning t.ex under andra värskriget, men nog 17 är väl fred viktigare i längden för vem är det som blir lidanden i ett krig? Jo, civilbefolkningen. Det är de som tar de egentliga smällarna och de långdragna verkningarna när kriget väl tar slut. Vi har haft fred i 205 år och det är bl.a tack vare individualismen.