Jag gillar "Big bang theory". Det är något så ovanligt som intelligent humor utan svordomar och könsord. Både Pär och Elin och jag väntar otåligt på att den sjunde säsongen ska släppas på DVD och för knappt 2 veckor sedan förhandsbokade jag den och den kommer i oktober. Idag läste jag att den åttonde säsongen kanske inte blir av pga. att 3 av skådespelarna kräver högre löner. 3 av de ledande karaktärerna får 2,3 miljoner kronor per avsnitt. Det är 24 avsnitt på en säsong. De tjänar ca 45 miljoner svenska kronor på en säsong. Nu tycker de att de förtjänar att lönen höjs till 6,8 miljoner kronor per avsnitt. De har blivit totalt fartblinda! Det är äckligt!! Pär tjänar bra, men det skulle ändå ta honom nästan 4 år att få ihop det de får för ett enda avsnitt. Det finns ingen människa i hela världen som är värd de summorna! Av princip är jag frestad att avboka säsong 7. Serien må vara en av de bästa i sin genre, men om de där egotrippade varelserna vägrar att göra en fortsättning, så lägg ned den!

På kultursidan hos DN.se finns idag att läsa en artikel av Ann Heberlein som handlar om att vi skiljer oss mer och mer här i Sverige. Förra året gjordes en toppnotering på 25.100 skilsmässor, den högsta siffran sedan 1975. Artikeln är deprimerande och nästan cynisk, men framför allt förenklar den problematiken, tycker jag. Att summera det hela med att vi helt enkelt gifter oss med fel person får det att låta som trial and error-metoden; blev det fel, så bryt upp och försök igen. I och för sig kan jag hålla med om att människor verkar ha den inställningen till förhållanden i stort. Det finns ingen kämpaglöd eller uthållighet utan man jagar hela tiden efter nya och häftigare upplevelser. Så fort man stöter på ett hinder eller en svårighet, så sticker man. Det skulle aldrig falla någon in att göra så med ett jobb eller ens ett dataspel.

Jag träffade Pär för 24 år sedan och innan dess hade jag haft endast en pojkvän, men när jag tittar i backspegeln, så vete sjuttom om jag vill räkna det som ett förhållande för det var så.......fel! Det var pojkvännen som gjorde slut och jag har full förståelse för det för jag var inte mycket att ha vare sig som partner eller vän. Jag talar alltså av egen erfarenhet när jag säger att människor idag ger upp för lätt. Pär och jag flyttade ihop efter bara 3 veckor och vi gifte oss 2 år senare mycket beroende på att jag var gravid, men det skulle vi ha gjort förr eller senare. Vi har gått igenom mycket tillsammans och vi har velat sticka båda två, men aldrig samtidigt. Vi har pratat med varandra och vi har aldrig försökt dölja vårt rätta jag för varandra. Ingen av oss har någonsin trott på spel och förställning för det är helt enkelt enklare att vara ärlig. 

"Vi har dålig koll på oss själva" säger Alain de Botton och det är väl begripligt, men måste man bryta upp från ett förhållande för att finna sig själv? Att leva tillsammans i många år innebär ju att man ska kunna växa tillsammans och så vida man inte drar åt diametralt olika håll måste man ha tålamod och en tro på att det kommer perioder som är bättre! Faktum kvarstår: vare sig du är gift en gång eller tio, så finns en gemensam nämnare och det är du själv. Om du inte kan stå ut med dig själv, så kan du inte hoppas att någon annan ska lyckas med att få dig att stå ut med dig själv. 

Antalet skilsmässoansökningar ökar alltid i antal efter semestern. Om man ger upp sitt förhållande/äktenskap efter den första semestern tillsammans, så var det inte mycket att ha från början. Om man envisas med att fira semestern på samma sätt år efter år t.ex i sommarstugan eller den trånga husvagnen trots att man vet att det tär på relationen, så är man, rent ut sagt, dum i huv'et! Att göra en sak på samma sätt om och om igen och förvänta sig olika resultatet är ett tecken på galenskap/ren idioti. Jag har ett semesterrecept: stanna hemma och gör enstaka utflykter tillsammans eller var för sig, men ät middag tillsammans varje dag. Man måste inte vara tillsammans 24/7 för att äktenskapet ska anses vara lyckligt. Eftersom ingen människa är den andra lik, så blir inget äktenskap det andra likt. 

Så det så!

Den där äckliga tröttheten har gett med sig och idag har jag inte somnat i soffan en enda gång och jag orkade köra ett gummipass trots klibbig värme. Det gick ganska tungt och en övning, nig & dra, fick jag inte alls fason på vilket gjorde att den inte tog på låren som avsett utan på nedre ryggen. Inte bra. Faktum var att middaxdisken gjorde att ryggen pajade helt och känslan av att ha en stor spik inkörd infann sig.

Vi har levt familjeliv i några dagar med Elin som en välkommen tillökning. Hon har faktiskt bott här sedan i torsdags eftermiddag och det har varit mysigt att umgås lite längre än bara ett par timmar. Robin har sommarlov från studierna och arbetar natt som väktare. Elin är inte helt såld på att vara ensam om nätterna och tycker om att ha Selma hos sig, men de dagar som Robin är ledig får Selma vara här för husfridens skull. Elin åkte tillbaka till Robins lägenhet idag, men Selma är kvar några dagar till. På onsdag åker Pär bort igen och då kommer antingen Elin att bo här när Robin jobbar natt eller så tar hon med sig Selma, men jag vill inte ha ensamt ansvar för mer än marsvinen när jag blir gräsänka i 1,5 vecka. 

Äntligen, äntligen fick jag ett ordentligt åskväder!! Först kom en regnskur med STORA droppar, sedan började det mullra med en och annan kraftigare smäll och efter en dryg timme slog blixten ned vid 2 tillfällen och då skrällde det så att det skavde i öronen. Aj lav it! Temperaturen har sjunkit med 7 grader och luften är mycket fräschare. En vädermässig förlossning.

Apropå ovan nämnda middaxdisk, så varierar ju mängden. Jag brukar ofta göra mitt kvällste samtidigt och jag har infört 3 mått på mängden disk i förhållande till den tid det tar att göra te. När jag hinner diska färdigt innan vattnet ens har kokat upp (vilket tar dryga 5 minuter), så är det alldeles lagom mycket disk. Hehe. När jag sköljer tallrikarna och vattnet har kokat upp, så är det en hanterlig mängd disk. När vattnet har kokat upp och jag inte har hunnit längre än till att skölja besticken (och de tar jag alltid först), så är det aaaaalldeles för mycket disk. De 3 senaste middaxdiskarna har varit av det sista slaget och just idag var det inte lyckat med tanke på ryggen. 

När Elin och jag shoppade senast (i maj?) köpte jag nagellack och hade för avsikt att lacka tånaglarna, men det har inte blivit av förrän idag, 2 månader senare. Tårna sitter i fel ände av kroppen. Så är det bara! För att resultatet skulle bli bra, så behövde jag göra pedikyr och visserligen är jag smidig, men magen är i vägen såna gånger och därför jag sköt jag upp det om och om igen. Nu har tånaglarna klippts, filats till och putsats och fått en färgstark och glansig yta. Fina fötter!

Isa Dora Smashing Cerise

......tillfredsställande som finns är när jag känner att jag gjorde mitt bästa i träningspasset och blev genomsvettig för att sedan duscha med en massa lukta-gott-grejer.

Det här är något som jag bör ta till mig och jobba stenhårt med! Uj, uj, uj......  

Eftersom jag har en allt-eller-inget-läggning har jag haft mina dillen genom åren. Perioder när det är endast en sak som gäller och det är allt från sånt man kan äta till sånt man kan göra. Det aktuella dillet är Nivea. Hudvård från Nivea. Det började med att jag provade Niveas ansiktsskrubb och sedan eskalerade det. Jag beställde duschtvålar och ansiktsmasker, skrubb för både kropp och ansikte och jag är väldigt nöjd med produkterna vilket gjorde att jag beställde hudlotion och ansiktsvatten och för några dagar sedan beställde jag handkrämen. Nu har jag allt utom anti-rynkkrämer och nattkrämer. Mina andra duschtvålar och skrubbar har jag ställt undan. Min första impuls var att slänga rubbet, men jag har lärt mig av mina förhastade rensningsmanier; det har hänt att jag har ångrat mig. 

Jag har skapat en ny kategori som heter just "Mina dillen". Förra sommaren upptäckte jag Viva Lakrits och det blev en del av min dagliga kost. Jag kunde inte få nog! Ett tag fasade jag för att jag hade hamnat i ett livslångt beroende som försvårades av att lakritsen inte fanns att köpa på gångavstånd. Det dillet höll i sig från slutet av juni till mars i år då det tog slut helt tvärt. 

Jag hade ett kortvarigt dille på Cornetto några veckor förra sommaren ungefär som jag har dille på Rocky Road just nu.

Perioder när jag inte gjorde annat än löste korsord eller läste den ena historiska romanen efter den andra parallellt med kostymdramer på DVD. Harry Potter som ljudbok på både svenska och engelska om och om igen tills jag nästan kunde de utantill och hörlurarna nästan växte fast i öronen. Läkarserier som "Grey's anatomy" och "ER". 

Ett återkommande, säsongsbetonat dille är tulpandillet. Det håller i sig från december till april. Så länge det finns tulpaner att köpa, så behöver jag en bukett hemma.

Med vattenflaskan i näven kom jag iväg på en 70 minuters promenad i hyfsat tempo och det var skönt att komma ut igen! Jag hade svårt att bestämma vilken runda jag skulle gå, men för att inte bli sittande i hallen pga. obeslutsamhet gick jag i riktning Ut på landet för jag visste att det skulle komma ett vägskäl där jag kunde göra mitt slutliga val. Vid vägskälet kunde jag välja mellan att gå till vänster och verkligen Ut på landet, rakt fram genom Ekskogen eller till höger uppför Serpentinstigen. Det bidde Ekskogen. Det är mitt eget namn eftersom ekarna står tätt där. Jag gillar verkligen ekar! Vilket mäktigt, vackert och tålmodigt träd det är! Jag tog 3 bilder på 3 olika ekar.

En fyrdelad stam. 

Aningens ljus, men kolla grenverket!

Ett till mäktigt grenverk.

Om cyklister har jag många åsikter och jag gillar INTE när vuxna cyklister använder trottoaren! Jag gick ungefär i mitten av trottaren med musik i öronen, men jag har aldrig så högt att jag inte hör omgivningen när jag plötsligt blir omkörd av en vuxen idiot på cykel och den vuxna idioten körde om mig på min vänstra sida vilket var på insidan av trottoaren. Var har ringklockorna på cyklarna tagit vägen? De där fiffiga sakerna som har till uppgift att varna gående. När man inte har en sån där fiffig ringklocka, så kan man väl hojta till? Vad hade hänt om jag hade tagit ett litet steg till vänster eller stannat för att knyta skosnöret eller snubblat till och tagit ett snedsteg? Det hade kunnat bli en otäck krock eller så hade den vuxna idioten till cyklist fått parera och sedan funnit sig susa nedför grässlänten i 100 knyck. 

Pär kom hem från Öland i tisdags och då kommer tröttheten när jag slappnar av för att jag inte längre har ensamt ansvar. Såååååå trött. Vi handlade på Coop i Södertälje igår och sedan nickade jag till i soffan före lunch och sov dessutom i soffan på eftermiddagen när jag egentligen hade tänkt träna med gummibanden. Idag hade jag huvudvärk och kill i halsen och var äckelmatt medan vi åkte runt till BauHaus, Hornbach, ICA och Konsum. Jag somnade i soffan igen före lunch och det blev 1 hel timme i en allt annat än ergonomisk ställning för nacken (jag fick bokstavligen böja till hela kroppen efteråt). Inga gummiband idag heller. 

Grilloset har legat tungt över Rönninge Källa de senaste veckorna, men igår köpte vi en grill och idag har vi hämnats! Det stinker alltid innan tändvätskan har förångats och dessutom tillkom det extra odörer i och med att grillen var helt ny. Mooahahaha! Pär gillar att grilla mer än vad jag gör och jag tittade på honom när han satt ute på balkongen för att hålla koll på köttet (entrecôte från Vappersta som var fantastiskt mör), solbränd och med grillnypan i ena handen och han verkade lika tillfreds som Ferdinand under sin korkek. 

Nu har det gått 11 dagar sedan Maja fick sin sista dos antibiotika och 1 vecka sedan den sista dosen smärtstillande och det verkar som det har haft önskvärd effekt. Jag har inte hört att hon har haft ont.