På kultursidan hos DN.se finns idag att läsa en artikel av Ann Heberlein som handlar om att vi skiljer oss mer och mer här i Sverige. Förra året gjordes en toppnotering på 25.100 skilsmässor, den högsta siffran sedan 1975. Artikeln är deprimerande och nästan cynisk, men framför allt förenklar den problematiken, tycker jag. Att summera det hela med att vi helt enkelt gifter oss med fel person får det att låta som trial and error-metoden; blev det fel, så bryt upp och försök igen. I och för sig kan jag hålla med om att människor verkar ha den inställningen till förhållanden i stort. Det finns ingen kämpaglöd eller uthållighet utan man jagar hela tiden efter nya och häftigare upplevelser. Så fort man stöter på ett hinder eller en svårighet, så sticker man. Det skulle aldrig falla någon in att göra så med ett jobb eller ens ett dataspel.

Jag träffade Pär för 24 år sedan och innan dess hade jag haft endast en pojkvän, men när jag tittar i backspegeln, så vete sjuttom om jag vill räkna det som ett förhållande för det var så.......fel! Det var pojkvännen som gjorde slut och jag har full förståelse för det för jag var inte mycket att ha vare sig som partner eller vän. Jag talar alltså av egen erfarenhet när jag säger att människor idag ger upp för lätt. Pär och jag flyttade ihop efter bara 3 veckor och vi gifte oss 2 år senare mycket beroende på att jag var gravid, men det skulle vi ha gjort förr eller senare. Vi har gått igenom mycket tillsammans och vi har velat sticka båda två, men aldrig samtidigt. Vi har pratat med varandra och vi har aldrig försökt dölja vårt rätta jag för varandra. Ingen av oss har någonsin trott på spel och förställning för det är helt enkelt enklare att vara ärlig. 

"Vi har dålig koll på oss själva" säger Alain de Botton och det är väl begripligt, men måste man bryta upp från ett förhållande för att finna sig själv? Att leva tillsammans i många år innebär ju att man ska kunna växa tillsammans och så vida man inte drar åt diametralt olika håll måste man ha tålamod och en tro på att det kommer perioder som är bättre! Faktum kvarstår: vare sig du är gift en gång eller tio, så finns en gemensam nämnare och det är du själv. Om du inte kan stå ut med dig själv, så kan du inte hoppas att någon annan ska lyckas med att få dig att stå ut med dig själv. 

Antalet skilsmässoansökningar ökar alltid i antal efter semestern. Om man ger upp sitt förhållande/äktenskap efter den första semestern tillsammans, så var det inte mycket att ha från början. Om man envisas med att fira semestern på samma sätt år efter år t.ex i sommarstugan eller den trånga husvagnen trots att man vet att det tär på relationen, så är man, rent ut sagt, dum i huv'et! Att göra en sak på samma sätt om och om igen och förvänta sig olika resultatet är ett tecken på galenskap/ren idioti. Jag har ett semesterrecept: stanna hemma och gör enstaka utflykter tillsammans eller var för sig, men ät middag tillsammans varje dag. Man måste inte vara tillsammans 24/7 för att äktenskapet ska anses vara lyckligt. Eftersom ingen människa är den andra lik, så blir inget äktenskap det andra likt. 

Så det så!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...