Det dröjde länge innan jag skaffade en smart-phone, men det gick fort för mig att lära mig uppskatta den och att bli beroende av den. Nästa steg tog jag när jag började använda den även till ljudböcker och i och med det var jag fast. Mitt teknikfientliga jag lärde sig uppskatta tekniken och jag blev beroende. Jag har den alltid med mig till skillnad från den gamla mobilen. Hörlurarna sitter i öronen så ofta att jag blir förvånad när jag kan ta ur dem och att de inte har vuxit fast. Jag sms:ar som aldrig förr, jag fotar och MMS:ar. Jag har till och med skickat filmer på Selma till Elin och det var något som varken Pär eller Elin kunde. (Jäklar vad jag mallade mig då!) Jag har 3 olika spellistor och "prenumererar" på en av Spotifys listor. Jag lyssnar på böcker. Uj,uj,uj vad jag lyssnar på böcker! Jag har ett par lurar med en mikrofon som jag - där förvånade jag mig själv så jag nästan ramlade av stolen - använder när jag ringer med mobilen och som även funkar som paus- och hoppknapp när jag lyssnar på musik eller böcker. Min mobil är nog den första riktigt tekniska pryl som jag är så in i bängen såld på att jag skulle ta med den till en öde ö! Därför får jag nästan panik när tekniken inte fungerar.

Det började för några månader sedan med att det dök upp en engelsk textruta från Samsung när jag var för ivrig eller otålig med pausandet. Eftersom det gick att klicka bort den så brydde jag mig inte om att försöka förstå vad det gällde. Med facit i hand vet jag nu att det är en automatisk uppdatering från Samsung som har med röstaktivering att göra. Den sortens automatiska uppdatering som jag inte själv har valt eller blivit underättad om. Förra veckan började mobilen att uppföra sig knäppt. Först dök ovan nämnda textruta upp, men när klickade bort den, så plingade det till och en ny ruta dök upp som hade med Google att göra och som verkade tro att jag ville lämna ett röstmeddelande. "Speak now" stod det medan en mikrofon-ikon blinkade uppfordrande. Det gick inte att igonrera lika lätt utan ledde till att allt knöt sig. "Speak now", "Speak now", "Speak now" och så den blå textrutan och så hackade boken jag lyssnade och som pricken över i fick volymen spel och höjde och sänkte sig som den själv behagade. Jag provade att starta om mobilen utan resultat. Pär vet mycket mer om felsökning och hittade ett ställe bland inställningar där det gick att trycka bort automatiska uppdateringar. Nope. Fungerade inte. Då Googlade han på problemet och kunde se att jag inte var ensam om det här och jag inte var den enda som höll på att få psykbryt. En automatisk uppdatering från Google gick inte ihop med den automatiska uppdateringen från Samsung. De som hade kontaktat Google om detta hade bara fått beskedet att det var fel på deras mobiler som hade fungerat problemfritt fram till för en vecka sedan. Fy, vad fegt! Pär klickade runt i min mobil och stängde av diverse saker och det var frid och fröjd i en dryg timme innan allt knöt sig igen. Då fick jag panik! Jag brukar sällan skrika av irritation över att tekniken inte fungerar, men igår gjorde jag det och hade helst av allt lust att slänga fanskapet i soporna. Till saken hörde att Pär skulle åka bort dagen efter dvs. idag och bli borta i 1,5 vecka och hur i helskotta skulle jag klara mig utan ljudböcker tills han kom hem igen?! Han Googlade lite till och sedan klickade han runt i mobilen lite till och efter det har det fungerat utan mankemang. Lättnaden sköljde över mig och friden sänkte sig. Pär åkte i morse och jag har inte haft några tekniska problem.

Jag avskyr att bli pådyvlad prylar eller erbjudanden eller uppdateringar som jag själv inte har valt! Jag är inte den sorten som tar emot allt bara för att det är gratis. Jag ifrågasätter nyttan av det. 

Vid halv 10-snåret var det redan 25 grader och nu flirtar temperaturen med 30-strecket. Jag har vant mig vid värmen nu även om jag inte har acklimatiserat mig och det kommer aldrig att inträffa eftersom jag inte är en älskare av sol och värme. Jag dricker vatten, duschar kroppstempererat och försöker hålla mig stilla och lugn när värmepaniken kommer smygande, men det tar på krafterna och jag känner mig som en sengångare med lätt huvudvärk.

En promenad i raskt och stadigt tempo kallar jag hädanefter för tempo-promenad och idag gick en en sådan på 60 minuter. Det gick åt en halv liter vatten och fötterna kokade, men det var ändå skönt och när jag kommer hem ligger vår trappa i skugga och höjden gör att det fläktar, så där är det ljuvligt att stretcha. Ändå är det morgonpromenader som är den träning som funkar för mig nu. Det är det min kropp kan tänka sig vid den tiden på dagen. Gummibanden passar bättre senare på dagen, men då är det ju knappt att jag kan andas.