Nu är "Dexter" slut och det känns tomt som det alltid gör när en bra serie tar slut. Det var ett bra beslut att avsluta serien, det kändes naturligt. Dexter har utvecklats mycket under seriens gång, känslomässigt och han skulle inte kunna fortsätta på samma sätt en säsong till, men själva slutet gillade jag inte. Det hade varit betydligt bättre om han hade dött i orkanen i stället för att, som nu, låta honom överleva och placera honom i en gudsförgäten skogshuggarhåla och därmed antyda att det finns en möjlig fortsättning. En annan anledning till att serien inte bör fortsätta är att Debra dog och "Dexter" utan Debra.........det finns inte på kartan! 

Hej då, Dexter!

En 2-delad rask promenad på 20 minuter och 35 minuter. Till apoteket och filmkedjan respektive hem. Det var väldigt soligt och runt 20 grader. Jag hade vatten med mig och jag drack av det. Jag fick möjlighet att sitta i skuggan i 10 minuter innan Filmkedjan öppnade och jag upplevde det inte som att jag pressade mig själv alltför mycket, men när jag kom hem åkte jag på ett omedelbart bakslag i form av trötthet, huvudvärk, kallsvettning och nästan illamående. Varför? Jag vet inte. Det var obehagligt och huvudvärken gick inte över med Ipren (vilket jag tolkar som att det är spänningsvärk).

På grund av bakslaget hoppade jag över att stretcha låren och vaderna och det känns nu; låren känns använda och stumma. Pär stretchar aldrig eftersom han har uppfattningen om att det gör mer skada än nytta. Jag har den uppfattningen att man inte ska stretcha innan träning när musklerna inte är uppvärmda och jag har den erfarenheten att när jag inte stretchar känner kroppen stelare efter träningen. Vad säger ni? Stretcha eller inte stretcha?

Pär är ofta ute och fotar fåglar, men det händer att han kommer hem och klagar på att de höll sig gömda.

Elin tyckte att den här bilden passade honom.

Jag älskar hundar och har väldigt svårt att hålla fingrarna i styr när jag möter en.

Elin tyckte att den här bilden passade mig. 

Elins föräldrar i bildform.

Ett gummibandspass. Svettigt. Bitvis jäkligt tungt. Det tog extra på ryggmusklerna.

Gårdagens månadsvägning var nedslående och jag är väldigt nära att tappa sugen. Igen. Det gäller både träning och kost. Det känns oerhört lockande att bara lägga allt vad hälsa betyder på hyllan och slå rot i soffan och svulla. 

Maja har haft ont av kisseriet till och från under lång tid, men för några veckor sedan tog det sig nya uttryck i och med att hon inte ville äta, så jag fick stödmata henne ett par gånger, men sedan kom hennes matlust tillbaka och hon åt själv. Vi bokade tid hos vetten och vi avbokade, men idag var det dax igen och då fick jag en tid kvart över 20. En stund senare tittade jag till Maja och sa att det var dax för stödmatning igen och då reste hon sig och gick direkt till matskålen i stället. Men jag ringde inte återbud den här gången.

Hon har blivit annorlunda sedan Alice dog. Hon är inte riktigt lika skygg längre och idag upptäckte jag att hon faktiskt inte har något emot att gosa. Vår transportbur är med Selma hemma hos Elin och Robin, så jag lindade in Maja i ett par handdukar och tog henne i famnen. Efter bök och högljudda missnöjesyttringar från Majas sida kom hon och jag fram till att det funkade bäst om hon satt mot min vänstra axel där jag hade henne på pussavstånd och där hon kunde hålla koll på husses bilkörning. Ett tag var hon så avslappnad och stilla att jag trodde att hon hade dött av chock och skräck. Hos veterinären, samma veterinär som var med när jag avlivade Alice, fann sig Maja i att bli klämd på och undersökt, men hon protesterade högt när hon tvingades till ryggläge för att röntgas. Vi hörde hennes protest fast vi satt kvar i undersökningsrummet. "Hörde ni? Det var vår Maja det!" Stolta marsvinsägare! Efter det tydde hon sig till mig och körde in nosen och hela huvudet i mitt armveck och kom upp för att få luft ibland. Hon lade sig till rätta där och jag passade på att fota med mobilen.  

Maja myser i väntan på medicinen.

Maja har aldrig varit gosig av sig om man jämför med syrran Alice som lade sig ned och började spinna så fort man strök henne över ryggen, så veterinärbesöket blev väldigt mysigt för min del. Urinvägsinfektion med mycket små uringrus. Smärtstillande och antibiotika och hon fick en första dos av båda.

På hemvägen satt hon mot min axel och tjattrade och det märktes när den smärtstillande kickade in för då började hon böka runt i handdukarna så att jag ofta hade hennes rumpa att pussa på i stället och hon slet i handduken och var allmänt rastlös på Maja-vis. 

Tillbaka i sin bur ("Nu hemma!") gick hon en sväng medan hon kurrade för sig själv och sedan fortsatte hon raka vägen in i ett av sina sovhörn och lade sig till rätta. Maja var trött och gick och lade sig, helt enkelt.

Det finns hylla upp och hylla ned med katt- och hundmat för olika åldrar, storlekar, kastrerade, med magproblem, med tandproblem, med viktproblem. Till och med katt- och hundmjölk för ungar resp. valpar. En hel del leksaker för hundar och katter, tandborstar och fästingplockare, salvor och kit med tvätt inför operation. Jag såg även en burk innehållande något näringsrikt till ormar och ödlor. Marsvinen då?! Några pelletsvarianter och ett par höpåsar och så kan marsvinen vara med på ett hörn när det gäller klosaxar, men förutom det - nada. Marsvinen slås även ihop med kaniner och gerbiler. Dessa små vänliga, roliga, ursöta varelser som inte kräver så mycket mer än uppmärksamhet, hö, lite grönsaker och vatten. Låt de där stora husdjuren få ta plats! Det är ändå i de små paketen som de bästa presenterna kommer, eller hur?

En gammal bild och ingen av damerna finns längre kvar hos oss.