Sent igår kväll när jag satt och läste och inte var hungrig tack vare middagens jordnötskyckling, så tuggade jag lite tuggummi. Sockerfritt. Det drog igång mitt sötsug! Inte bra och absolut värt att komma ihåg!

Fridens.

Upp strax före 7 (igår lade jag mig redan 23 och har sovit bra, så det var inte alltför besvärligt att stiga upp) tillsammans med Elin som skulle iväg till blöjnissarna på dagis för sin praktik (denna vecka). Jag tog en dos Cocillana-Etyfin för att förhoppningsvis hålla hostan i schack.

Far åt h-e vad det var isigt på vägen till tåget!!! Sulorna på min MBT-skor är helt värdelösa på den sortens underlag och det var onödigt spännande hela vägen ned till parkeringen vid stationen som visserligen oxå var ett enda stort isfält, men som var ordentligt grusat.

Tåget var några minuter sent eftersom vi blev stående i Tumba pga enkelspårs-drift mellan Tumba och Tullinge. Det gjorde inte mig nå't. Jag läste och hade inte det minsta bråttom till Af.....

På vägen hem handlade jag lite på Konsum. Rökt skinka med endast ett sk. E-nummer och den var väldigt god, men ganska dyr, men jag tänker att det handlar om kvalitét utan tillsatser och konstigheter och så'nt måste få kosta eftersom det i längden handlar om min hälsa. Det finns numera ett otal varianter av nötmixer att köpa. Dels så kan man plocka ihop själv (Exotic Snacks) eller så finns det färdiga påsar från både OLW och Estrella, med eller utan torkad frukt i. Jag tycker att de är så stora för jag tröttnar så lätt på just nötter, men idag hittade en lagom stor påse med naturlig nötmix utan salt eller torkad frukt från Änglamark, så den köpte jag.

2 x 15 minuters promenad + ett halkande ned till tåget + ett kämpande med kasse upp från tåget + pratande i 1,5 timme = fruktansvärt hostande. När jag kom hem var jag helt färdig. Nu på eftermidda'n, så har jag fått huvudvärk av allt bullrigt hostande. Jag mår inge' bra över huvud taget......    Men jag har bestämt mig för att starta upp styrketräningen på måndag igen med eller utan hosta! Det blir förmodligen med...

Igår läste jag färdigt boken om Kinas sista kejsarinna Orkidé och den var mycket bra. Direkt efteråt började jag läsa "Nattvardens hemlighet" av Javier Sierra.

Fridens.

PS. Det var riktigt skönt att komma ut trots all is.

Möte med Af-psykologen klockan 9. Vi pratade i en timme om allt och inget särskilt. Mot slutet kom vi in på det som jag hela tiden har väntat på: ett försök att få mig att se det positiva i det jag går igenom hos Af/FK. Det lyckades inte. Han avslutade med att säga att han inte tycker att han har något mer att erbjuda mig. Jag är, enligt honom, en person som tänker djupt och brett och jag har verktyg som jag använder efter förmåga. Jag blev inte det minsta förvånad och dessutom lättad eftersom jag inte fick någon egentlig hjälp av att prata med honom och inte vill fortsätta. Dessutom fick jag vatten på min kvarn! På mötet den 9 november, så påpekade jag för just Af-psykologen att jag inte trodde att han skulle kunna hjälpa mig.

Därefter gick jag över till Af-damen. Det blev ett trögt möte där jag erkände att jag inte hade gjort min "hemläxa" och varför. Hon kommer nu att anmäla mig till en så'n där Stöd-kurs (i brist på bättre ord, så kallar jag den så) som pågår i 3 månader och som ska fungera som stöd, uppmuntran, självinsikt mm., så att man ska våga vilja försöka arbeta igen. Jag tyckte själv att jag kan prova på det i väntan på att något lämpligt hunddagis ska dyka upp. Vi bokade inte in något nytt möte och hon kommer att höra av sig till mig om startdatum på kursen. Även här fick jag vatten på min kvarn när jag förklarade att jag tyckte att det hade gått för fort och att de, trots allt, upprepade gånger hade sagt att allt kommer att ske i min egen takt. "Det tycker jag att vi har gjort nu" svarade hon. "Nu måste det hända något!". Drygt 2 ynka månader efter evinnerliga försäkringar om att jag inte ska pressas, så låter det så!

Om jag har fattat det hela korrekt, så kommer följande att hända 2011: om det visar sig att jag inte fixar att arbeta alls och inte har något arbete när oktober månad går ut tillsammans med min ersättning, så kommer jag att hamna i Af:s 3-månaders-program. Då kommer jag att få ersättning i förhållande till min senaste a-kasse-ersättning, men eftersom det är flera år sedan jag gick ur a-kassan, så är det inte säkert att jag kan gå med igen och då kommer att jag att få den lägsta ersättningen och det är inte många kronor. Det är ju helt sjukt! Om det är så att jag inte kan arbeta pga hälsan, så kommer jag ändå att skjutsas in i ett förberedande för arbetsmarknaden!  När det programmet är över, så kan jag ansöka om ny sjukersättning. Att jag skulle bli sjukskriven och få sjukpenning finns inte längre med på kartan. Tack för det, herr Reinfeldt!    

Af-damen försökte trösta mig med att jag inte kommer att hamna på gatan och att det inte är något svart hål jag kommer att ramla ned i även om arbetsprövningen inte leder någonstans. "...inte något svart hål..." Pyttsan! Jag sa till henne att alltihop känns som ett svart hål redan nu!

Dagens möten lämnade ingen positiv eftersmak och jag känner att både Ångest och Panik flåsar mig i nacken. Som jag sa till Af-psykologen: jag har alltid självmordet som alternativ.

O-fridens.

Igår åt jag ingen frukost. Till lunch åt jag för lite, så jag var hungrig igen en dryg timme efteråt. Klockan 15 åt jag en finn crisp med mycket smör och en skiva Präst-ost. När vi åt middag halv 18, så var jag fortfarande inte hungrig. Det kan vara värt att komma ihåg!

Idag åt jag 2 kokta ägg med smör till frukost vid 7-tiden och de första hunderkänslorna kom inte förrän klockan 11. Det kan vara värt att komma ihåg!

Fridens.   

Igår, innan Pär och Elin hade handlat, så hade vi total-slut på tvättmedel. Inte en droppe kvar. Tvättkorgen var knökfull. De köpte en hel del tvättmedel och idag har jag tvättat och tvättat och tvättat. Det är ungefär hälften kvar, men en del behöver inte tumlas, så jag kör nog en till maskin nu ikväll.

I morse var jag på toaletten klockan 7. Det var alldeles mörkt ute. Fy tusan! När jag kröp tillbaka i sängen, så kom jag ihåg att i morgon, så måste jag stiga upp just klockan 7 för att sedan åka till Prövningen i Huddinge.....      Jag är liiiiite orolig över morgondagens möte för jag har inte gjort min läxa, så att säga. Jag hade som uppgift att kolla upp hunddagis i mina närmaste trakter som Af-damen sedan kunde kontakta angående arbetsprövning. Det beror inte på att jag har glömt. Det beror på att jag har förträngt eftersom jag inte vill. Det går för fort.

Nu har jag läst ut "Matrevolutionen" och rekommenderar den varmt till likasinnade och andra som är intresserade av kost och hälsa!

Fridens.

De flesta som äter LKHF är glatt förvånade över att sötsuget, trots allt, var så lätt att bli av med. Dessutom tycker alla att det är skönt att få bli ordentligt mätt och att slippa tänka på att hela tiden äta mellanmål. Trots detta, så verkar något saknas. Om man är mätt och nöjd och har vant sig vid att äta endast när man är hungrig, varför försöker man hela tiden hitta sätt att få äta det som man säger sig vara lättad över att slippa suget efter t.ex bakverk? Nu finns det bak-böcker där man kan baka mer eller mindre vad man vill, men utan det farliga vita mjölet och sockret. Det går att göra semlor med hjälp av sk. oopsies (som är bland det läskigaste jag har ätit). Jag har provat LKHF-ostkakan och den var......isch! I stället för att sikta in sig på strikt LKHF och sedan hitta på halvtaskiga alternativ som är lika goda som alla lätt-varianter är dvs. inte alls, så kan man väl äta en riktig semla eller några småkakor eller äkta ostkaka, men inte så ofta. Jag får bara ett löjeväckande och desperat intryck av alla som äter strikt, men som svettas blod för att kunna äta en fusk-semla. Visserligen innehåller riktiga semlor, småkakor och ostkaka sådant som inte är bra för kroppen, men nog klarar väl kroppen av att man äter det någon enstaka gång? Trams!

Fridens.

Jag har ätit LKHF i ungefär 2 år, mer eller mindre strikt. Än så länge har jag inte gått ned speciellt mycket i vikt, men den här kosten handlar inte bara om viktnedgång utan även om andra hälsovinster.

Det var i maj förra året som jag kollade mina värden senast och då visade sig kolesterolvärdet ha sjunkit med hela 2 "enheter" under en 9-månadersperiod. När jag senare läste att statiner (kolesterolmediciner) ofta var en bromskloss när det gällde viktminskning, så frågade jag min Husläkare om jag kunde skippa den medicinen och hon gav mig klartecken.

Jag är inte förkyld lika ofta. Jag klarade hela hösten fram till december innan jag blev förkyld trots att det snorades och hostades både högt och lågt omkring mig.

Nu är det länge sedan jag hade en blåsa i munnen och det borde bero på samma orsaker som att jag inte är förkyld lika ofta.

En kommande hälsovinst blir att jag slipper värken i knän och höfter ytterligare. Mycket har förbättrats tack vare MBT, men för varje halvkilo som försvinner mår, framför allt, knäna bättre.

De gener som jag har fått i arv av min biologiska familj har mycket övrigt att önska...... Hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes är bara toppen på isberget, men i och med att jag har gått över till LKHF, så minskar jag riskerna för mig själv avsevärt. Ha!

Fridens.   

.....att frukt innehåller 10% socker, lika mycket som cocacola? Tandläkare säger att man inte ska äta godis eller dricka läsk utan äta mer frukt i stället. Det kan man väl göra, men inte i syfte att undvika sockret!    

Fridens.