Årets födelsedag blev bättre än förra året.

Jag fick en bukett med gula tulpaner och en bukett med rosa rosor av Pär.

I kväll ska jag börja på första säsongen av "House" som var en av presenterna.

Fridens.

......1990 tog viktökningen fart på allvar för Sveriges befolkning. Nyckelhålsmärkningen infördes 1989....

........förekomsten av typ 2-diabetes har tredubblats sedan 1990.

.......den animaliska fettkonsumtionen i Japan har fördubblats sedan andra världskriget. Under samma tid har antalet hjärtinfarkter minskat.

.......när du äter få sockerkedjor och i stället mycket fett, så överlåter du åt hormonerna att ta hand om din viktkorrigering - du kan i princip sluta bekymra dig om hur mycket du äter.

.......viktökningen har de senaste åren avstannat något. Enligt statistiken har vi börjat äta mindre spannmålsprodukter (sockerkedjor) och mer fett.

Ur "Ät fet mat" av Lars-Erik Litsfeldt (en bok som jag fick i födelsedagspresent).

Fridens.

Den 5 mars var det världsboksdagen och då gjordes en undersökning i Storbritannien om vilka böcker (läs: klassiker) som folk oftast ljuger om att de har läst. Den bok som de flesta ljuger om är George Orwells "1984". Detta finns att läsa om på DN:s websida. Där finns även en lista över författare som folk FAKTISKT läser och gillar att läsa och den listan toppas av en av mina favoriter: J K Rowling. Anledningen till att jag över huvud taget skriver om detta är att läsandet och vad jag läser har blivit ett känsligt ämne på grund av min okäre bror och som jag länge, länge har kämpat med. Varför bryr sig någon om att ljuga om vilka böcker man har läst eller inte läst??? I undersökningen ovan, så var det för att imponera på vänner. Suck! Jag tycker att det viktigaste är ATT man läser. Läs, läs, läs!!! Människor är naturligt intresserade av olika genrer i olika åldrar, men bara man läser och håller hjärnan och språket igång, så har det ingen betydelse VAD man läser. Den enda åsikten jag har i detta, för mig, känsliga ämne är att vi som svenskar bör läsa på svenska i första hand eftersom vårt språk utarmas mer för varje år.

Fridens.

PS. Jag har INTE läst "1984".

Nope!

Det är MIN födelsedag. :-)

Jag blir en dubbelfyra i år.

Just nu lyssnar jag på en engelsk HP som jag fick som morgonpresent. :-)

Fridens.

.......varför TV inte kan låta bli att producera dåliga program i stället för att bara skjuta upp diverse premiärer?

*gårdagens "Wipe out" på Kanal 5 var så satans dåligt att jag blev arg och förolämpad eftersom producenterna tror att TV-tittare inte klara högre IQ-nivå än så!!!*

När jag blir FÖR trött, så kommer depressionen som ett brev på posten. När Elin var liten och jag led av brist på sömn à la småbarnsförälder, så var det just detta som var det stora problemet och det var detta som gjorde att det var kämpiga år . Nu är jag FÖR trött igen och bufferten för att hålla depressiva tankar stången är minimal. Jag ger efter och faller......

Elin är hemma idag därför att även hon är trött efter den hektiska förra veckan. Pär var på dåligt humör när han åkte till arbetet. Jag åker inte till SATS. Varför ska jag göra det? Det känns inte som det är någon större idé att hålla på. Jag ska gå en långpromenad för att få vara ensam.

Igår sa Pär att det inte går att vara med mig just nu eftersom vad han än säger, så trampar han på någon öm tå och jag fräser ifrån direkt. Han har rätt. Hela jag är en enda öm tå och det blir extra tydligt nu när jag är utmattad. Hela min livssituation..... Visserligen föredrar jag att vara hemma på heltid jämfört med att kämpa mig fram i arbetslivet, men det hindrar inte att jag känner mig värdelös. Jag klarar inte av att arbeta x antal timmar varje dag som majoriteten av Sveriges vuxna klarar. Eftersom jag inte arbetar, så borde min ork rimligtvis räcka till mer här hemma, men så fungerar det, TYVÄRR inte. Min inkomst är en knapp tredjedel av Pärs och räcker inte till mycket. Pär åker till arbetet dag efter dag efter dag utan att känna efter hela tiden och utan att krångla som Elin och jag gör. Han upplever nog allt oftare att det är han som drar lasset och jag förstår honom faktiskt. Allt det här gör att jag är en enda öm tå som det är omöjligt att inte komma åt och Pär, i sin tur är trött och irriterad. När Pär kommer hem efter en arbetsdag på närmare 10 timmar och blir sur över att varken Elin eller jag har förberett någonting inför kalaset som vi hade i lördags, så förstår jag honom. Det gör jag. Jag hör även en outtalad kritik som jag inte skulle ha tagit vid mig av om jag mådde bra, men som i stället förstoras till "Vad har du gjort hela dagen då din värdelösa slöhög??!"

Det är inte roligt att leva just nu.

"Suicide is painless.

It brings on many changes.

And I can take or leave it if I please......" //Titelmelodin till MASH

.....vad vi kan ge till svärföräldrarna som snart firar 50-årig bröllopsdag?

*taxam för tips!*

Idag känns det här inlägget svårt och just därför nödvändigt.

Den här dagen är snart slut.

I morgon ska jag till SATS.

Pär och jag är på väg att enas om hur vardagsrummet ska göras om.

Fridens.