Här är två bilder på vår ekorre, Kurre. När påsen med jordnötter är tom, så norpar man av det som finns i fågelstugan. Det går så bra, så! :-)

Kalaset blev lyckat.

Kalaset är över.

I morgon blir en lugn dag.

Fridens.

Igår var jag, som sagt, hemma från SATS, men det blev en 55 minuters promenad. En sorts låååång omväg till Konsum. Det var skönt att komma ut även om vindarna var kalla mot ansiktet och jag promenerade bort ångesten och tårarna som hotade att rinna över. BUP-damen ringde en stund innan jag gick ut för att boka in oss på ett nytt besök då hon var sjuk i tisdags. Hon förhörde sig om hur vi hade det och jag sa att det var bara bra med Elin, men si och så med mig och inte så jopp-hej-di mellan Pär och mig. Medan hon lyssnade, så kände jag hur fruktansvärt trött jag var i hela kroppen; ända inifrån och ut. Vi kom fram till att det nog är så att nu när Elin är på väg att bli bättre, så släpper de spänningar som har suttit i ända sedan oktober och jag blir TRÖTT. Det är väl därför som vi tjafsar så mycket om idiotsaker som t.ex kalaset. När alla gäster hade kommit idag, så frågade svågern hur det stod till med oss och jag sa att vi återhämtar oss, men att tröttheten har kommit. "Du ser väldigt trött ut." svarade han och det var skönt att höra eftersom det var en bekräftelse på hur jag mår och att jag inte bara gnäller.

Dubbel-kalaset blev trevligt. Vi hade gjort det väldigt enkelt för oss så till vida att vi plockade ihop färdiggrillad kyckling, massor av grönsaker, bröd och olika dipsåser som en sorts buffé. Den beställda pärontårtan var oxå smaskens, så det hela blev lyckat. Elin och jag fick presenter i form av diverse presentkort som vi hade önskat oss. Presentkort är en underskattad present, tycker jag. Jag fick ett par nya hörlurar till min CD-spelare av Elin (resten av presenterna får jag på tisdag).

Mina svärföräldrar var i Spanien för någon månad sedan och fick tips om två lägenheter som finns att låna. Till följd av detta, så planeras nu en gemensam resa (Hela Gänget) till nästa år. Jag vet redan nu att jag inte kommer att följa med. Det tar för lång tid för mig att återhämta mig för att det ska vara värt det och förresten, bara det att jag måste återhämta mig från något som ska vara ett rent nöje/rekreation säger ju sitt: det är för tufft för mig. Jag stannar hemma med grisarna och det är inte helt omöjligt att vi dessutom har en hund då. :-)

Fridens.