.........innan jag ens hunnit ur sängen, så finns två alternativ. Det ena är klämkäckt och kallas för "Dagen blir vad du gör den till". Det andra alternativet kallas för "Låt mig vara ifred för h-vete!". Det första alternativet förutsätter en viss ork och eftersom Den Stora Tröttheten har dragit in, så faller det bort. Jag lider av social baksmälla precis som jag gjorde på nyårsdagen och jag vill 

V  A  R  A    I     F  R  E  D!

Det enda sällskapet jag orkar med idag är marsvinens; de kluckar om sitt, men kräver inget gensvar och de ställer upp på gos, men kräver inte det av mig.

Våra ursprungliga planer innebar att vi skulle åka och titta på soffor, men eftersom vi inte verkar vara överens om speciellt mycket nu för tiden, så skjuter vi på det.

Kan inte den här dagen ta slut någon gång??!!

Kan inte det här LIVET ta slut någon gång???!!!

Här är två bilder på vår ekorre, Kurre. När påsen med jordnötter är tom, så norpar man av det som finns i fågelstugan. Det går så bra, så! :-)

Kalaset blev lyckat.

Kalaset är över.

I morgon blir en lugn dag.

Fridens.

Igår var jag, som sagt, hemma från SATS, men det blev en 55 minuters promenad. En sorts låååång omväg till Konsum. Det var skönt att komma ut även om vindarna var kalla mot ansiktet och jag promenerade bort ångesten och tårarna som hotade att rinna över. BUP-damen ringde en stund innan jag gick ut för att boka in oss på ett nytt besök då hon var sjuk i tisdags. Hon förhörde sig om hur vi hade det och jag sa att det var bara bra med Elin, men si och så med mig och inte så jopp-hej-di mellan Pär och mig. Medan hon lyssnade, så kände jag hur fruktansvärt trött jag var i hela kroppen; ända inifrån och ut. Vi kom fram till att det nog är så att nu när Elin är på väg att bli bättre, så släpper de spänningar som har suttit i ända sedan oktober och jag blir TRÖTT. Det är väl därför som vi tjafsar så mycket om idiotsaker som t.ex kalaset. När alla gäster hade kommit idag, så frågade svågern hur det stod till med oss och jag sa att vi återhämtar oss, men att tröttheten har kommit. "Du ser väldigt trött ut." svarade han och det var skönt att höra eftersom det var en bekräftelse på hur jag mår och att jag inte bara gnäller.

Dubbel-kalaset blev trevligt. Vi hade gjort det väldigt enkelt för oss så till vida att vi plockade ihop färdiggrillad kyckling, massor av grönsaker, bröd och olika dipsåser som en sorts buffé. Den beställda pärontårtan var oxå smaskens, så det hela blev lyckat. Elin och jag fick presenter i form av diverse presentkort som vi hade önskat oss. Presentkort är en underskattad present, tycker jag. Jag fick ett par nya hörlurar till min CD-spelare av Elin (resten av presenterna får jag på tisdag).

Mina svärföräldrar var i Spanien för någon månad sedan och fick tips om två lägenheter som finns att låna. Till följd av detta, så planeras nu en gemensam resa (Hela Gänget) till nästa år. Jag vet redan nu att jag inte kommer att följa med. Det tar för lång tid för mig att återhämta mig för att det ska vara värt det och förresten, bara det att jag måste återhämta mig från något som ska vara ett rent nöje/rekreation säger ju sitt: det är för tufft för mig. Jag stannar hemma med grisarna och det är inte helt omöjligt att vi dessutom har en hund då. :-)

Fridens.

Om jag orkade mer, så skulle jag ha sluppit sitta här och vara sur.

Om jag orkade mer, så hade jag sett fram emot dubbel-kalaset i morgon.

Om jag orkade mer, så hade jag åkt till SATS idag.

Eftersom jag inte orkar så mycket som jag vill, så stannar jag hemma idag och förbereder för i morgon med att få ordning på övervåningen med bord och stolar, handla det sista på Konsum, snygga till badrummet (vilket behövs med eller utan dubbel-kalas) och annat småplock. Pär har en benägenhet att stressa upp sig när hela gänget ska samlas hos oss och, visst, det går att låta honom stressa vidare utan att själv påverkas, men det är svårare att undgå hans "Vad har vi för plan? Hur ska vi lägga upp det? Vad har vi för plan??!". Jag vill inte ha något kalas, men det vill både Elin och Pär. 2 mot 1. Majoriteten vinner. Blä!

Igår kom jag hem från frissan vid 14-tiden. Då hade jag inte ätit något sedan frukosten, så det var det första som åtgärdades samtidigt som Elin och jag kollade in de sjungande jordekorrarna. Efter det läste jag bloggar och bloggade själv. Efter DET var det dax att laga middag. Pär kom hem klockan 18 och undrade varför varken Elin (som hade varit hemma hela dagen) eller jag hade börjat göra i ordning på övervåningen. Resten av kvällen var smågrinig. Elin och jag har kommit med 2 alternativ som innebär att övervåningen inte behöver blandas in (vi tränger ihop oss i köket eller så tar vi in köksbordet i vardagsrummet), men i DET fallet gäller tydligen inte majoritetsval för vi kommer att äta på övervåningen och fika i vardagsrummet. Blä!

När jag berättade att jag hade bokat frisörtid för både Elin och mig lördagen efter Pärs födelsedag, så blev han sur eftersom han ville ha SITT kalas den dagen. Han får ha det på söndagen. "Men vi BRUKAR ju ha våra kalas på lördagar!!" Väx upp! Blä! 

Det KÄNNS som Fredagen Den Trettonde. >:-(

Fridens.

Min urmysiga frisör.

Maltesern som ville sitta i mitt knä.

Det onda i axeln/nacken/skulderbladet är helt borta.

Fridens.

Det började med att två rådjur befann sig utanför köksfönstet; en bock med lurviga horn och en hind. De är så fina! :-)  När jag kom till frisören, så hade kunden före mig med sig sin hund, en vit malteser med väldigt ovårdad päls (jag har letat bilder på internet och fick då se hur en malteser SKA se ut...). Hunden låg på dynorna i fönstesmygen och när jag satte mig bredvid, så kröp hon upp i mitt knä! LYCKA!! Själva frisörbesöket var lyckat; klippningen blev bra och vi pratade mycket och jag fick bl.a veta att Rosie fyller år i mars bara några dagar efter mig. "Det är därför som du är så trevlig!" sa jag.

Jag åkte raka vägen hem och gjorde en kanna te. Elin och jag parkerade oss i soffan och såg en av hennes oönskade presentfilmer: "Alvin och gänget". Tre pratande och sjungande jordekorrar. Filmen var inte direkt bra, men den var rolig och de var BEDÅÅÅÅÅÅRANDE! Theodore (kortast och knubbigast och i grön tröja) blev min favorit.

Idag kom "SATS Magasin" med posten och det gick att läsa om förkylning och träning. Det är svårt, tycker jag att bedöma när förkylningen är över, så att det är ofarligt att börja träna. I artikeln där Peter de Flon som är sjukgymnast hos SATS uttalar sig är rekommendationen att ha minst en symptomfri dag innan träningen drar igång på nytt. Det är lätt att följa om man har "riktiga" förkylningar med upptrappning, feber och nedtrappning. Mina förkylningar och otroligt segdragna och alltid feberfria, så jag får alltid gå efter hur jag har det med orken. Enligt herr de Flon, så är lugna promenader godkänt vid förkylning medan styrketräning och konditonspass ska undvikas. Han säger oxå att det inte går att träna bort en förkylning och just det var ingen nyhet. Jag har provat vilket ledde till att jag mådde sämre. Just nu är jag i alla fall inte förkyld och orkar äntligen köra på så mycket som jag vill! :-)

Elin har varit hemma idag. Förmodligen en sorts baksmälla efter 3 intesiva dagar inklusive födelsedagsfirande.

Fridens.

.....till frissan och klippa av allt hår och det ska bli så skönt!

*dansar en hemgjord klippa-håret-dans*

Fridens.