Det är fortfarande fredag och jag är ensammen med gullegrisarna. Pär och Elin åkte till Öland vid lunch och har ca 3 timmar kvar innan de har nått målet: ett kolmörkt Byxelkrok. Det blir så OTROLIGT mörkt där eftersom gatlyktorna är avsevärt färre till antal än här. Svart som i en säck!

Min syster Lajla ringde och vi ska äta lunch på tisdag. Bara hon och jag denna gång, såvida inte Elin vill följa med. Lajla ska börja arbeta igen efter operationer och sjukskrivning och vi började prata om att även jag har sjukersättning. I vår familj har alla någon form av ledbesvär, men Lajla är nog den som har drabbats hårdast och i nuläget har hon ett par reservdelar inopererade. Trots detta, som skulle knäcka vem som helst, så har hon alltid haft ett otroligt bra humör och starkt psyke. Jag är precis tvärtom med en klen själ, men hyfsat frisk kropp. Hon har 25% sjukersättning och varje gång det är dax att förlänga, så blir hon erbjuden HEL ersättning resten av livet, men hon vill arbeta. Det här beror inte på något annat än att hennes sjukdom är så oerhört synlig och tydlig. Jag, som har en osynlig åkomma, måste slåss och argumentera och bevisa att jag inte orkar.

DET ÄR FRUKTANSVÄRT ORÄTTVIST.

Alla som säger att vårt samhälle är såååå mycket öppnare när det gäller psykiska sjukdomar lever i det blå.

Jag ångrar lite att jag inte åkte till SATS för jag känner mig lite rastlös, så här på eftermiddagen. Eftersom det snart är mörkt, så är en promenad inget alternativ för mig. Jag gick fram och tillbaka till Konsum i alla fall för jag kände mig inte lugn förrän jag visste att förråden var fyllda med mjölk, youghurt, bananer och "själamat" dvs. kakor och chips till i morgon. Det bidde en grillad kyckling oxå som jag ska äta till middag.

Det är nu det märks att Pär och Elin har åkt för jag brukar inte vara ensam vid den här tiden. Men det är skönt! Sedan jag blev sjukskriven, så har jag blivit allt känsligare för stress (fast jag tycker att det borde vara tvärtom!), men jag är oxå löjligt känslig för buller. På dagarna är det bara datorns sus och grisarnas småprat och höprassel som hörs för jag har inte på TV:n om jag inte tittar och musik har jag endast i MP3:n. Jag njuter verkligen! Sedan kommer Elin hem med en samtalsnivå som är anpassad till skolan och samma sak gäller Pär när han kommer. Det är ofta som jag ber dem att "Sluta skrika.". Det är väl därför som jag tycker att det är på gränsen till vidrigt att vara inne i Stockholm. Nyss ringde Pär i mobilen från ett bullrigt McDonald's i Oskarshamn och det var plågsamt; jag höll telefonen halvvägs från örat! När jag pratade med Lajla, som oxå var ensam hemma, så var det enda övriga som hördes ett ding-dång från deras golvur. Har ni tänkt på hur otroligt tyst det blir när det är strömavbrott?

Fredagsfridens.

Om det är för bullrigt, så hör jag inte rösterna. Juh!

 

Nannis

22 februari 2008 17:47

Tackar! Jo, lite stolt är jag allt ;-)

Var in och röstade på din text. Du har talang för att skriva - och måla! Men det vet du redan att jag tycker :)

Nej visst är det underligt att inte "samhället" kommit längre i förståelsen för att det kan göra ont i själen också - och även fysiska saker - som inte syns verkar för många inte finnas.

Kram!

http://nannis.blogg.se

 

Pär

22 februari 2008 21:45

Strömavbrott och storm. Vad mörkt det blir... skickat från mobilen!

 

antigone

22 februari 2008 22:20

Jag var sjskriven i 3 år för sk utmattningsdep för ngra år sen. Återhämtade mig så pass att jag fungerar ok idag, men, stresståligheten är bortsblåst för alltid tror jag. fixar intre negativ stress och press utan rasar direkt. Man lär sig lyssna till sitt inre efterhand men fan, det är svårt ibland att ta sig på allvar.
Det pågår en intressant debatt om F-kassan och om just den problematik som du beskriver om i en blogg som jag länkar till: Marcus Birro- poet och författare.
Han för en gedigen kamp mot f-kassan och deras cyniska och förödande politik.

Ha en skön helg!

http://www.antigone.bloggagratis.se

 

Annie

22 februari 2008 23:33

Att vara ljudkänslig har nog en direkt koppling till vilken stressnivå kroppen befinner sej i. Fick idag ett psyk-bryt och skällde ut partylådan/radion på jobbet för att den hade råkat hoppa över till en "halv-kanal" och stod och brusade. Att vara hemma och "ovisst" sjukskriven kan ju få vem som helst att stressa upp sej till oanade höjder, kan jag tro.

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

 

Marianne

23 februari 2008 00:08

Om samhället hade haft mer förståelse för personer som har sjukdomar som sitter i själen, så skulle dessa människor förmodligen må betydligt bättre.
Vi bor avskilt och har närmaste gatlyckta på mer än 3 km avstånd och sen har vi ofta strömavbrott. Så att leva där det är mörkt när det är mörkt ute och tyst när vi inte själva för liv är en vana för oss. Naturens ljud är behagliga, men jag klarar inte bruset, sorlet och det flackande ljusskenen från stadslivet någon längre stund. Jag blir stressad och får lätt migrän av det, så jag förstår din motvilja mot onödigt höga ljud.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

margus

23 februari 2008 23:32

Instämmer. Här förekommer dubbla budskap från samhällsetablissemanget; psykiska besvär = helt ok, men inget som ska sjukskrivas för. Eh...?!

Din känsla är helt rätt. Sjukskrivning och arbetslöshet är stressmoment, framför allt när man blir ifrågasatt och hotad. Inte om det är "tillåtet". Det är nog situationen av beroende och utsatt som stressar värst.

http://margus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...