.......men luften gick ur mig och jag tappade lusten för ALLT.

Tack för alla stöttande kommentarer i gårdagens vikt-inlägg! Eftersom jag försöker att vara ärlig och rättvis (så mycket som möjligt), så publicerar jag det svar som jag fick från Pär via ett mail.

 Läser din blogg och svaren du fått.
Om du vill kan du publicera nedanstående som en kommentar.Så här ligger det till:
Jag älskar dig och talar om det flera gånger om dan och älskar dig inte mindre för att du är överviktig (det är faktisk sant, så det så). Däremot är jag orolig för din hälsa och tycker du bör gå ner i vikt pga det. Jag vet att hjärtbesvär och en massa andra saker dels ligger i din familj och dels påverkas mycket av vikten. Att gå ner lite (5-10 %) minskar denna risk ganska mycket. Jag tycker det är onödigt och också lite själviskt av dig att utsätta dig för denna risk i 'onödan' genom att (tex) äta chips och godis för ofta. Jag vill ju fortsätta att leva med dig resten av livet! Jag tror också att ditt självförtroende, självkänsla etc blir bättre om du går ner i vikt och det sin tur påverkar hela vårt förhållande. Den sista meningen är väl då summan av dom andra orsakerna förutom hälsan. Puss från Pär

Det känns bättre nu. Lite.

Ibland känns det som vår familj är tvåspråkig och att det är Pär och jag som pratar helt olika språk. Vissa gånger kan vi omöjligt förklara för varann hur vi menar och hur vi tänker. Tidigare idag, innan jag hade läst hans mail, så försökte jag förklara att jag blev lite sårad av hans svävande svar och tolkade in det värsta. Han gav sitt standardsvar, att "han inte menade det på det viset" och att det är mitt problem om jag blir sårad. Hm. Första gången jag råkade på den sortens försvar var när jag påtalade för min svärmor att jag tagit illa vid mig av en kommentar hon fällde om att hon tyckte Elin var bortskämd (det är flera år sedan). Då tyckte även hon att det var mitt problem. Vad tycker ni? Å ena sidan: ska det vara helt ok att uttrycka sig hur som helst och att det är lyssnaren som har problem om han/hon blir sårad? Å andra sidan: ska man tassa på tå och ständigt tänka på hur man uttrycker sig? En kompromiss i mina ögon är att när man VET att ett ämne är känsligt, så kan man väl koppla in hjärnan en extra gång innan det går vidare ut genom munnen. 

Träning: vädret stuvade om i min planering igen och gjorde att vi var inomhus och städade i stället för att promenera. Pär fick ett infall och sanerade badrummet från golv till tak - bokstavligen - och nu är det så rent och fint därinne. Resten av nedervåningen är oxå fräschare. Jag har styrketränat endast två gånger sedan förra städtillfället, men jag känner ändå skillnad eftersom jag inte har fått lika ont efteråt.

Adjö.