Fredagens lyckade stavgång och gårdagens städning gjorde att min kropp protesterade de luxe när jag skulle ta mig ur sängen i morse. Jeeze, vad jag var trött! Efter frukosten veckohandlade vi på ett söndagsstilla Konsum och varenda kroppsdel gnisslade & gnekade när jag stapplade nedför trappan på väg till bilen. När allt var uppackat och inplockat, så satte jag mig i soffan och läste. Jag var sjukt trött, men det tog faktiskt en hel timme innan jag knoppade in, sittande där jag var med boken i knät och det blev en halvtimmes styrkelur som gjorde att jag kände mig avsevärt piggare.

Systrarna gnissel & gnek, Alice och Maja fyller 2 bast idag. Ett fyrfaldigt oii-ande: oii, oii, oii, oii!!

Idag har solen strålat även dagtid (de senaste dagarna har den krupit fram ur de vattenfyllda molnen först framåt kvällen), så jag tog med mig stavarna ut i 60 minuter. Det gick klart bättre än förra gången och jag fick upp ett ordentligt tempo, bitvis var det så ordentligt att jag var tvungen att stanna och pusta medan en del av mig tyckte att jag skulle pressa mig och sluta vara mesig och en annan del av mig inte tyckte att det var någon bra idé att köra slut på mig. Jag har ju infört 2 vilodagar just för att inte köra slut på mig själv. När jag hade varit hemma en stund upplevde jag något märkligt i kroppen. Det liksom drog till i ryggens alla muskler, men inte så att det gjorde ont utan mer som en fjäder som drog ihop sig vilket gjorde att hela jag rätade upp mig. Det kändes att varenda muskel hade fått arbeta under stavgången och jäklar vad det kändes bra! När jag reste mig upp efter lunchen, så fick jag samma känsla i benen, av att alla muskler definitivt hade varit med, men det kändes mindre behagligt..... Till och med magmusklerna fick sig en omgång.

Tack vare Spotify, så har jag fått ihop 2 spellistor. En som jag har till styrketräningen och en som jag har till promenader. Jag hade ingen aning om att nya låtar skulle göra en så stor skillnad! Det var förmodligen tack vare de som jag fick upp tempot. Rena endorinkicken!

De ringde från Fysioterapiteamet och jag har fått en tid för stötvågsbehandling nästa vecka. Jäss!

Igår fick vi äntligen den nya toaletten och handfatet installerade och precis som efter dårstädningen den 1 maj, så är badrummet numera en fröjd att vistas i. Vilket lyft! Ett lyft både utseendemässigt och vad gäller komfort. Det går numera att spola med ett lätt tryck på knappen i stället för att trycka ned plastmojen i åtskilliga sekunder för att toaletten inte ska stå och tjuta efteråt. Stolen är dessutom skön att sitta på med ett rakt och stadigt ryggstöd. Handfatet är sprickfritt och lite annorlunda i designen jämfört med det gamla och eftersom det finns ett filter i kranen, så är strålen mjuk mot händerna. Spolglädje!

När Jean-Michel Jarre släppte albumet "Oxygène" 1976 och jag fick höra den i hörlurar, så tyckte jag nästan att det var otäckt för musiken kom otroligt nära inpå och ljuden studsade fram och tillbaka mellan öronen på ett sätt som jag inte hade hört förut, men jag gillade det! Den svävade, den flöt och den lugnade. 37 år senare finns Spotify och även mer avancerade hörlurar och naturligtvis finns "Oxygène", så jag utnyttjade möjligheten att lägga till hela skivan som en spellista i mobilen.

Jag tycker att den här musiken passar bäst i lurar, så jag kan lyssna för mig själv och helst ska jag sitta ifred och ha möjlighet att blunda.

De ringde från psykmottagningen där doktor EK och även LG huserar och frågade om jag kunde komma till träffen med EK en halv timme tidigare än den avtalade tiden för hon hade ett möte efteråt, men ville inte att jag skulle gå miste om någon tid. Det gick bra. En mental omställning där jag måste räkna ut vilket tåg jag skulle ta i stället, när jag skulle behöva gå hemifrån och så skulle jag ju hinna äta innan. Om jag hade mått dåligt, så hade den här sortens ändring varit skitjobbig, men nu blev det bara lite gnissel när kugghjulen fick dra igång så tidigt på dagen. Däremot hade jag svårt att äta trots att jag var hungrig och det berodde helt och hållet på att jag visste att jag måste gå hemifrån ett visst klockslag och jag kunde inte slappna av. Jag undviker eftermiddagstider av den här anledningen, jag vill ha det avklarat helst före lunch, så att jag kan ta det lugnt resten av da'n, men doktor EK är en sjukt upptagen doktor och är snudd på omöjlig att boka om, så jag kommer när hon kallar även om det är eftermiddag.

Jag undrar alltid vad jag ska prata med EK om med tanke på att vi träffas med flera månader emellan, men hon tar sig tid, hon ställer frågor och lyssnar och plötsligt har det gått nästan en timme. Det kan ju bero på just det att vi alltid får täcka just flera månader på endast en timme. Vi konstaterade att jag mår bättre än vad jag gjorde senaste gången för 4 månader sedan. Ökningen av Sertralindosen har haft effekt och de Tunga Tankarna är inte så frekventa även om de hovrar i bakgrunden som Det Slutliga Alternativet när jag faktiskt inte orkar kämpa mer.

Mitt ständiga dåliga samvete som får mig att kompromissa med mig själv. EK tyckte att jag skulle tänka mer på mig själv i stället, ta större hänsyn till mig själv, så att kompromissandet inte tar över på bekostnad av min hälsa, mitt mående. Framför allt ska jag sluta ha dåligt samvete!

Hur stor del av min dåliga förmåga att visa känslor har med långvarig medicinering att göra?

Vi bestämde att jag ska börja trappa ned på Stilnoct. Lite i taget, 1 natt i veckan utan och sedan 2 nätter utan eller varannan natt utan. Stilnoct är beroendeframkallande och EK oroar sig för hur det blir när effekten av den enda tablett jag tar nu avtar. Den dagen den sorgen, tänker jag eftersom jag egentligen inte vill sluta när det behövs endast en liten störning i min sömn för att jag ska må tjyvens som jag gör idag efter att ha vaknat 1 gång i timmen hela natten och även sovit på soffan. Jag ska fundera mer på saken.

Hos LG pratade vi om att "sätta sig över" saker, att inte tänka så mycket, att ändra sättet att tänka och att det är väldigt relativt som det mesta här i livet. Pär och jag har haft den här diskussionen så ofta att det känns som att dunka huv'et i väggen. Så'nt som jag upplever som ointagliga murar upplever han som möjligen trösklar och tvärtom. Han märker inte alla de gånger som jag faktiskt sätter mig över ångest, jobbiga tankar och ren motvilja, men jag kan ju omöjligt mäjla honom vid varje enskilt tillfälle i syfte om att han ska uppmuntra mig. Han märker när det låser sig och framför allt när det påverkar honom t.ex om vi har planerat något som jag, när det väl gäller, inte orkar med. (Det är vid dessa tillfällen som jag INTE ska få dåligt samvete enligt EK. Att jag själv blir besviken är en sak, men jag ska INTE ha dåligt samvete!) Att "sätta sig över" saker är något som Pär och jag får arbeta med var och en för sig plus att försöka bli bättre på inte bli så jäkla sura på varandra de gånger det inte blir som vi tänkt oss.

Jag hade en träff med både doktor EK och med LG. Mycket prat. Många fundringar. Svårt att formulera mig. Jag ska sova på saken, så återkommer jag i morgon.

Elin sms:ade mig vid 8-tiden, på väg hem från Råååbin om det var ett "jävla skitväder" som bara dög till att sitta inomhus och dricka te. Den förhandsinformationen om dagens väderlek gjorde att jag kunde stänga av larmet och sova vidare eftersom vädret tydligen inte dög till stavgång heller om jag skulle tro Elin.

Förra veckan var fisig vad gäller träning mycket beroende på trötthet och en protesterande kropp, men idag körde jag gummibandet igen för fjärde gången och nu har jag kommit underfund med alla övningar utom en och den är egentligen inte knepig, så det handlar nog bara om klena armar. Kroppen har känts mörbultad resten av dagen och jag har ont i både rygg, knän och häl.

De Arga Fåglarna (Angry Birds) har mig i sitt grepp nu och det har börjat ta tid från andra aktiviteter som datorspel och läsning. Datorspelen är helt enkelt inte lika kuliga som att skjuta iväg fåglar med en slangbella, men jag gillar inte att läsandet har kommit av sig och att det kom av sig mitt i en tjock bok, "Tillbaka till henne" som är riktigt bra, men som jag nu känner att jag har hållit på för länge med. Än så länge kan jag hålla fågelbegäret i schack, så pass att jag klarar av det jag måste göra innan jag börjar spela, men hur länge dröjer det innan hemmet förfaller, marsvinen protesterar och min kroppsodör står som ett giftgrönt moln omkring som det gör runt Sim-arna när de är unkna?

PS. Jäklar vad regnet öser ned!!

Selma tog sig upp på övervåningen igen härom kvällen, över barrikader, skor och prylar och jag fick jaga henne 1,5 varv innan jag trängde in henne under Pärs skrivbord och sedan bar henne hela vägen ned och rakt in i buren. Vi tog ett lock från en av de lådor som vi har under sängen och ställde tvärs över trappan, ca 50 cm högt. Där fick hon! Igår kväll tog hon sig över det oxå. Jag sms-ade Elin som sa att jag skulle stänga in henne och låta henne sitta där. "Don't do the crime if you can't do the time" som hon så fyndigt uttryckte det. Pär kallade Selma för trapptämjare för ett tag sedan och det är fyndigt det med. Hon har vissa utseendemässiga likheter med Åsnan oxå: fjunig uppe på huvudet och låååånga öron (Åsnan apropå uttrycket trapptämjare).