Idag är jag trött. Såååååå trött. Det tog nästan 1 timme för mig att ta mig ur sängen efter att larmet hade trudeluttat. Det känns i kroppen att jag har tränat 5 dagar i rad varav 1 tillfälle var en ny variant. De beställda Bungy-pump-stavarna fanns att hämta redan i fredax och jag låg i sängen och velade om jag skulle orka ta mig tur och retur Salem. Alternativet var att vänta till i morgon och be Pär skjutsa mig dit med allt vad det innebär, så jag tog apostlahästarna i långsamt tempo (2 x 25 minuter). Jag beställde en träningsbok oxå med diverse övningar och olika upplägg för om man vill förbränna, träna styrka eller bättra på kondisen. Fortsättning följer!

Ibland undrar jag om man verkligen kan tala mer öppet om psykiska sjukdomar nu, år 2013 jämfört med 1965, när jag föddes? Det finns fler kommunikationsmöjligheter nu t.ex bloggar och nylleboken, men fördomarna och moraliserandet är ta mig tusan de samma trots motsvarande källor till fakta och kunskap. Jag har skrivit det tidigare, men skriver det igen: i Sverige dör fler människor till följd av självmord än i trafiken, men psyk-vården får inte ens en smula av de summor som ges till trafiken vilket säger en hel del om inställningen till psykiska sjukdomar. Karin Bojs skriver om hur gärna vi blundar för detta. En undersökning i medicintidskriften "The Lancet" har kommit fram till att den "samlade sjukdomsbördan i världen från mentalsjukdom och missbruk är tyngre än den globala bördan från hiv/aids, tuberkulos, diabetes och trafikolyckor". Läs det kursiverade en gång till och sug på det. Psykiska sjukdomar slår hårdast mot kvinnor och det kan oxå förklara varför de inte har högre status för kvinnor får ofta sämre vård än män utom möjligen när det gäller förlossningar.

PS. Den månatliga vägningen visade ingen förändring över huvud taget, inte ett hektos skillnad och det är ju en bedrift i sig.