2 ursnygga videor med George Michael. Snygga och påkostade som de kunde vara i slutet av 1980-talet. I den ena videon finns det röda färgklickar och i den andra finns det illande blå färgklickar. Läckert, läckert!

"Father figure"

"Faith"

Det regnar idag. Det började försiktigt vid lunch, så försiktigt att regndropparna såg ut som riktigt små snöflingor. Efter det tilltog det och det fortsätter och fortsätter och jag tycker att det är så skönt! En növändig paus från torkan (jag såg ett i förtid gulnat löv singla till marken) och från det ihärdiga och påträngande solljuset. Det är så skumt att lampor behövs. Det är bara 18 grader och klibbet från igår är borta.

Det blev ingen styrketräning förra veckan och jag saknade den, men idag blev det av. Det gick bra och jag fick till och med en endorfinkick som gav mig extra skjuts. Nästa gång är det dax att öka på antalet repetitioner. Jag undvek sit-upsen den här gången oxå pga nacken och det är väl inget jag sörjer direkt, men jag börjar undra hur länge stelheten ska sitta i.

När jag letade efter böcker som Helge Skoog har läst in, så hittade jag "Ers majestäts olycklige Kurt". Titeln gjorde mig nyfiken och när jag fick klart för mig att den är baserad på verkliga händelser, en skandal på 1950-talet med början 20 år tidigare, så köpte jag den. Vilken historia! Han läser så bra och det är ett underbart språk.

Innan jag själv fick barn, så utgjorde de ett obegripligt släkte. Innan Elin köpte Selma, så begrep jag inte på kaniner. Förr året kom Sylvan och jag inte överens, men i år går det betydligt bättre för nu vet jag ju hur de där långöronen fungerar. Hon är en riktig gulleplutt och är så skruttig jämfört med Selmis, men Sylvan är ovanligt liten för sin ras med för korta ben, för kort kropp och för korta öron för att hon ska kunna ställas ut, men vem tusan bryr sig om så'nt??

Den där stackars dockan som jag skrev om härom dagen, den så jag idag och den har bara en enda arm kvar på sin mjukstoppade tygkropp och ett öga kvar i huvudet  och så ligger den ute i regnet.

Det regnade igår kväll och temperaturen sjönk med flera grader - det gick att andas igen! Det har bara droppat lite idag, men luftfuktigheten är hög. Temperaturen har sakta men säkert segat sig upp till 24 grader och luften är helt och då menar jag verkligen helt stillastående. Inte en pust som sätter luften i rörelse och det märks inte att jag har vidöppet i alla rum.

Jag promenerade 25 plus 30 minuter för att hämta paket och passa på att stödhandla på Konsum. Det var tungt och jag kände mig, än en gång, som att jag är i usel form  och så var det klibbigt, så äckligt klibbigt att hela jag var täckt av en fuktig hinna när jag kom hem och den planerade duschen var direkt nödvändig.

Dunkande spänningsvärk i huv'et och nacken.

Jag har börjat läsa en riktigt bra bok, "Fortfarande Alice" som handlar om alzheimer. Vilken hemsk sjukdom det är! I början, när de första symptomen dyker upp, så måste det vara skrämmande och jag antar att ju mer van man är av att ha total kontroll desto obehagligare blir det. Det sägs att den som insjuknar egentligen inte mår dåligt, att det är värre för de anhöriga, men det är väl i ett senare skede.

Jag lyssnar på en bok som inte alls håller samma kvalitét som den jag läser och det är oavsett att den inte är i samma genre, "Tredje graden". Det är författarens första bok vilket märks tydligt på att hon inte har en egen stil eller ett eget språk. Det finns alltför många välkanda knep för att driva handlingen framåt. Redan innan halva boken, så trodde jag mig ha listat ut vem skurken är och det gjorde mig besviken, men nu närmar jag mig slutet och jag är inte längre så säker. Mattias Linderoth är inte någon bra uppläsare.

Elin och Robin är på väg hem och beräknas anlända före klockan 20. Jag kommer att få avlastning och jag kommer att utnyttja den. Moahahahaaaa!

Jag hängde tvätt på balkongen och bevittnade följande som gjorde mig obehagligt berörd.

En flicka (10 år?), en lika gammal pojke och så en till flicka (7 år) och de har en docka, den sorten som har mjuk, stoppad kropp med huvud, armar och ben av plast.

De kastar dockan rakt in bland träden om och om igen, ju högre desto bättre och den studsar mot stammar och grenar och när den landar på marken, så skriker en av dem: "Där bröts armen av!!" eller "En bruten handled!!" eller "Där krossades nog skallen!!".

Efter en av flygfärderna, så har dockan fått ena ögat intryckt av en kotte och det gör succé.

Det sista jag ser är när pojken dänger dockan hårt i asfalten.

Bara en lek, eller?

Jag kan vara överkänslig och det var ju bara en docka.

Det var inget djur de plågade.

Men ändå.

Var fick den sjuka idén ifrån??

Marsvinens frukostlarm var satt på klockan 5 och vår lilla hyresgäst fick sin lilla morot då oxå.

Jag lade mig igen och sov till 9 då jag var på toaletten och även startade dagens första tvättmaskin.

Jag lade mig igen, men hade svårt att somna och precis när jag började fundera på om jag inte skulle stiga upp, så åkte korpgluggarna ihop.

Klockan var 10 i 11 när jag vaknade igen och det dröjde ytterligare 1 halv timme innan jag steg upp och då hade jag aningens dåligt samvete med tanke på alla djur som jag har ansvar för.

Jag tittade in hos Selma: inget hö och nästan inget vatten.

Tyst, men ack så effektivt, fördömande.

Hos Sylvan var läget det samma, inget hö och nästan inget vatten.

"Du menar att de betalar för att jag ska få bo här?"

Hos marsvinen var höet oxå slut, men det fanns gott om vatten och eftersom klockan nästan var lunch, så sa de vad de tyckte och de kör inte med tyst fördömande......

Selma fick hö och nytt vatten.

Marsvinen fick nöja sig med hö i väntan på maten.

Hos Sylvan var jag tvungen att byta ut det ofräscha spånet innan hon fick hö och nytt vatten.

Lugnet infann sig.

Sedan fick jag tumla första maskinen och starta den andra.

Söndag innebär att orkidéerna ska vattnas. Det har varit väldigt varmt i veckan, så de fick en rejäl rotblöta.

Söndag innebär stortvätt och tvättmaskinen går nonstop till sent ikväll.

Söndag innebär burstädning och eftersom ordinarie städare mullar runt i fjällen och reserven är i Umeå, så fick jag göra det.

Jag har haft lite för mycket idag i förhållande till temperaturen och för att det ska kännas bra, men rutiner ger mig fokus och stabilitet och trygghet och jag behöver de för att fungera.

Det är klart att jag skulle kunna tvätta en annan dag eller så kanske burstädningen kunde skjutas upp, men om jag ruckar på något så ruckar det i sin tur på något annat vilket får mig i obalans.

Det är rutiner på gott och ont.

Något som jag kan rucka på utan att det rubbar balansen är disken. Den tar jag i morgon.

Just nu är det Sylvan som får sträcka på benen här i köket och i hallen. Selma sitter dubbelt instängd i både sin bur och i Elins rum, men hon får komma ut ikväll i stället och då ska jag passa på att fräscha upp hennes bur och så se till att alla djur får hö och vatten för natten. Sedan plockar jag fram grönsaker till morgondagens frukost och sätter larmet på 5 och så börjar jag om. Till viss del.

Jag har städat idag och jag kom igång tidigt och blev därför klar tidigt och och jag hade bra tempo. När jag kom in i köket vid halv 10, så var det redan 25 grader och jag fruktade en städning badande i svett, men det blev inte mycket värre än vanligt. Jag tog det långsamt och med små rörelser och drack flera glas vatten. Nacken protesterade lite, men det berodde mycket på tyngden av CD-spelaren som låg i fickan på förklädet. Nu är det rent å fint och kommer att hålla sig så eftersom jag är solokvist hemma.

Inatt drömde jag att jag hittade 4 marsvinsungar bland våra vanliga marsvin. Hur hade de kommit dit? Vilket marsvin var mamma? Jag fick aldrig veta det. En av ungarna så konstig ut, liksom tufsig, med tovig och rödaktig päls. När jag tittade närmare, så var pälsen fläckvis borta och kryllade av ohyra. Det var så äckligt! Projekt sanering inleddes, men eftersom det var min dröm, så fick jag aldrig veta hur det slutade. Däremot visade det sig att den ohyrekryllande pälsen gick att skala av och där under doldes ett vanligt spädbarn i gammaldags blöja och fortfarande inte större en ett nyfött marsvin. Ännu en av marsvinsungarna var en dold spädis. Varför drömmer jag sånt??! Det är ju sjukt!

Åskan har mullrat i utkanten, vid horisonten, men den kom aldrig hit hur enträget jag än bad.

När det bestämdes att Sylvan skulle bo här under Grövelsjöveckan, så var det lixom meningen att Elin skulle ha huvudansvaret, men eftersom hon är kär som en klockarkatt och av den anledningen har svårt att planera utöver det som gäller henne själv (  ), så krockade Sylvans ankomst med Elins Umeå-tripp. I förmiddax kom ett sms från klockarkatten om att de förmodligen kommer hem på måndag i stället för i morgon. Jag svarade att jag gick med på det, men under protest för vad kan jag göra med henne hundra mil härifrån? Så förutom att jag gick med på att ta hand om Selmis, så fick jag plötsligt ansvaret för Sylvan och så har jag ju de 5 marsvinsdamerna oxå. Elin och jag hade enats om att dela på betalningen för Sylvan och i ett svagt ögonblick funderade jag på om jag skulle låta henne få hela summan, men inte längre. Det svaga ögonblicket vaporiserades när jag fick hennes sms och jag är såååååå förtjänt av pengarna!!

.....varför en värmande dryck faktiskt värmer hela kroppen medan en svalkande dryck inte svalkar hela kroppen så vida jag inte häller den utanpå och det kan ju bli småkladdigt beroende på vad den svalkande drycken består av?

Vet ni när jag steg upp i morse? Kvart över 5. Om inte det är i ottan, så....... Jag hade tid för en andra stötvågsbehandling halv 8. Det gjorde riktigt ont den här gången, men jag vet att det fungerar, så det är värt det och smärtan är ju övergående. Igår eftermiddag upptäckte jag nämligen att det inte gjorde det minsta ont i foten när jag klev upp ur soffan efter att ha suttit där någon timme och det har alltid gjort ont när jag har suttit en stund. Jag kände ingenting av hälsporren resten av gårdagen - fantastiskt! Tofflorna fick vila. Idag är hälen lite öm efter behandlingen, men det är ingenting i jämförelse med för några veckor sedan. Sjukgymnasten J var bara vikarie, så om jag ska få fler stötvågor, så blir det hos en av de fasta och jag kommer att få vänta några veckor, men då får jag möjlighet att känna efter om jag verkligen behöver fler behandlingar för det är inte säkert.

Det var behagliga 16 grader när jag begav mig i ottan och morgondimman låg tjock på vissa ställen. Tåget var långt ifrån fullt och inne i stan var det mest yrkestrafik och någon enstaka slav på väg till arbetet. Möbler för uteservering ställdes ut. Jag behövde aldrig överlista Hötorgets alla uppgångar för jag promenerade från centralen och det tog bara en kvart. Hehe. När jag gick tillbaka 35 minuter senare, så var det betydligt fler människor i rörelse och den ena fiket efter det andra öppnade. Tåget var ännu tommare. Solen hade skingrat morgondimmorna och när jag kom hem strax efter 9, så var det 22 grader. Nu är det 27 och eftersom jag blev genomsvettig av att plocka in disken, så är det alldeles för varmt.  Jag lade mig platt på sängen i bara underkläderna medan jag väntade på att svalna och på att få sova ett par timmar till och hade mobillarmet på 12.

Grövelsjö-veckan står på schemat för vissa i familjen (Pär) och han åkte strax för mig i morse. Han ska en sväng till Trysil i Norge innan han åker till Grövlis. De övriga i Vårat Gäng (minus Elin, men plus kusinens pojkvän) åker i morgon och precis som förra året, så tar vi emot deras kanin, Sylvan och svägerskan med son levererade den tillfälliga inhysingen nu på eftermiddagen. Selma stampade i burgolvet i protest trots att Sylvan bor i sin egen bur i hallen. De 2 kommer att få träffas, men det sociala experimentet genomför jag inte förrän Elin är tillbaka från Umeå. 5 marsvin, 2 kaniner åsså jag - sämre kan man ha det!