Vid ett tillfälle, tidigt i morse, så vände jag mig i sängen (attackvändning, Elins ord) och kände hur något sträckte till i nacken. AJ! Resten av dagen har jag haft grymt ont och har svårt att vrida huvudet och jag försöker verkligen att inte stelna till och förvandla det hela till spänningsvärk, men det är lättare att undvika att röra mig än att göra det. Vi handlade på Coop i Södertälje och det blev en mindre plåga pga nacken.

Vår del av världen blir allt mer snedvriden och sjuk och ett av påhitten som visserligen inte är något nytt är ju ät-tävlingar. Att kunna trycka i sig 69 korvar på 10 minuter är väl för h-vete inget att skryta med! Det är ett hån mot de som inte ens har mat för dagen och behöver jag ens nämna hur motsägelsefullt det blir med den mat- och viktfixering som råder?

Idag läste jag ut en bra bok, en sann berättelse om hur det är att sitta inspärrad på Bangkok Hilton, "Den senila skalbaggens tröst" Jens Månvinge. Författaren, berättelsens jag, frågar sig hur man kan ha dödsstraff i ett buddhistiskt land. Jag är kluven till döden som straff, men jag tycker att om man hamnar i fängelse, så ska betoningen ligga på straff och inte på vård. Förmodligen finns det inget land som har ett perfekt rätssväsende med straffsatser helt i proportion till straffet, men svenska fångar har i alla fall kvar sitt människorvärde. Fy, tusan vilka förhållanden som råder i boken! Att sitta fastkedjad i en isoleringscell i absolut mörker i 2 månader med mat (ofta med maggotmaskar i) endast 1 gång om dagen och påfyllning av vatten 1 gång i veckan. Att gå med fotkedjor i 2 års tid som gör att höft- och knäleder förstörs. Att bo tillsammans med 74 andra fångar i en enda cell. Jag skulle hellre ta dödsstraffet än att leva under så'na förhållanden för även om man, som J Månvinge, kommer ut därifrån, så bär man med sig det hela livet och som så ofta när jag läser den här sortens böcker, så vill jag veta hur han klarar av livet i Sverige efteråt. Pär har "Diplomatdottern" någonstans bland böckerna på övervåningen och jag ska nog läsa den, så jag får en inblick i den kvinnliga delen av Bangkok Hilton.