Jag hängde tvätt på balkongen och bevittnade följande som gjorde mig obehagligt berörd.

En flicka (10 år?), en lika gammal pojke och så en till flicka (7 år) och de har en docka, den sorten som har mjuk, stoppad kropp med huvud, armar och ben av plast.

De kastar dockan rakt in bland träden om och om igen, ju högre desto bättre och den studsar mot stammar och grenar och när den landar på marken, så skriker en av dem: "Där bröts armen av!!" eller "En bruten handled!!" eller "Där krossades nog skallen!!".

Efter en av flygfärderna, så har dockan fått ena ögat intryckt av en kotte och det gör succé.

Det sista jag ser är när pojken dänger dockan hårt i asfalten.

Bara en lek, eller?

Jag kan vara överkänslig och det var ju bara en docka.

Det var inget djur de plågade.

Men ändå.

Var fick den sjuka idén ifrån??

Marsvinens frukostlarm var satt på klockan 5 och vår lilla hyresgäst fick sin lilla morot då oxå.

Jag lade mig igen och sov till 9 då jag var på toaletten och även startade dagens första tvättmaskin.

Jag lade mig igen, men hade svårt att somna och precis när jag började fundera på om jag inte skulle stiga upp, så åkte korpgluggarna ihop.

Klockan var 10 i 11 när jag vaknade igen och det dröjde ytterligare 1 halv timme innan jag steg upp och då hade jag aningens dåligt samvete med tanke på alla djur som jag har ansvar för.

Jag tittade in hos Selma: inget hö och nästan inget vatten.

Tyst, men ack så effektivt, fördömande.

Hos Sylvan var läget det samma, inget hö och nästan inget vatten.

"Du menar att de betalar för att jag ska få bo här?"

Hos marsvinen var höet oxå slut, men det fanns gott om vatten och eftersom klockan nästan var lunch, så sa de vad de tyckte och de kör inte med tyst fördömande......

Selma fick hö och nytt vatten.

Marsvinen fick nöja sig med hö i väntan på maten.

Hos Sylvan var jag tvungen att byta ut det ofräscha spånet innan hon fick hö och nytt vatten.

Lugnet infann sig.

Sedan fick jag tumla första maskinen och starta den andra.

Söndag innebär att orkidéerna ska vattnas. Det har varit väldigt varmt i veckan, så de fick en rejäl rotblöta.

Söndag innebär stortvätt och tvättmaskinen går nonstop till sent ikväll.

Söndag innebär burstädning och eftersom ordinarie städare mullar runt i fjällen och reserven är i Umeå, så fick jag göra det.

Jag har haft lite för mycket idag i förhållande till temperaturen och för att det ska kännas bra, men rutiner ger mig fokus och stabilitet och trygghet och jag behöver de för att fungera.

Det är klart att jag skulle kunna tvätta en annan dag eller så kanske burstädningen kunde skjutas upp, men om jag ruckar på något så ruckar det i sin tur på något annat vilket får mig i obalans.

Det är rutiner på gott och ont.

Något som jag kan rucka på utan att det rubbar balansen är disken. Den tar jag i morgon.

Just nu är det Sylvan som får sträcka på benen här i köket och i hallen. Selma sitter dubbelt instängd i både sin bur och i Elins rum, men hon får komma ut ikväll i stället och då ska jag passa på att fräscha upp hennes bur och så se till att alla djur får hö och vatten för natten. Sedan plockar jag fram grönsaker till morgondagens frukost och sätter larmet på 5 och så börjar jag om. Till viss del.