Vid ett tillfälle, tidigt i morse, så vände jag mig i sängen (attackvändning, Elins ord) och kände hur något sträckte till i nacken. AJ! Resten av dagen har jag haft grymt ont och har svårt att vrida huvudet och jag försöker verkligen att inte stelna till och förvandla det hela till spänningsvärk, men det är lättare att undvika att röra mig än att göra det. Vi handlade på Coop i Södertälje och det blev en mindre plåga pga nacken.

Vår del av världen blir allt mer snedvriden och sjuk och ett av påhitten som visserligen inte är något nytt är ju ät-tävlingar. Att kunna trycka i sig 69 korvar på 10 minuter är väl för h-vete inget att skryta med! Det är ett hån mot de som inte ens har mat för dagen och behöver jag ens nämna hur motsägelsefullt det blir med den mat- och viktfixering som råder?

Idag läste jag ut en bra bok, en sann berättelse om hur det är att sitta inspärrad på Bangkok Hilton, "Den senila skalbaggens tröst" Jens Månvinge. Författaren, berättelsens jag, frågar sig hur man kan ha dödsstraff i ett buddhistiskt land. Jag är kluven till döden som straff, men jag tycker att om man hamnar i fängelse, så ska betoningen ligga på straff och inte på vård. Förmodligen finns det inget land som har ett perfekt rätssväsende med straffsatser helt i proportion till straffet, men svenska fångar har i alla fall kvar sitt människorvärde. Fy, tusan vilka förhållanden som råder i boken! Att sitta fastkedjad i en isoleringscell i absolut mörker i 2 månader med mat (ofta med maggotmaskar i) endast 1 gång om dagen och påfyllning av vatten 1 gång i veckan. Att gå med fotkedjor i 2 års tid som gör att höft- och knäleder förstörs. Att bo tillsammans med 74 andra fångar i en enda cell. Jag skulle hellre ta dödsstraffet än att leva under så'na förhållanden för även om man, som J Månvinge, kommer ut därifrån, så bär man med sig det hela livet och som så ofta när jag läser den här sortens böcker, så vill jag veta hur han klarar av livet i Sverige efteråt. Pär har "Diplomatdottern" någonstans bland böckerna på övervåningen och jag ska nog läsa den, så jag får en inblick i den kvinnliga delen av Bangkok Hilton.

 

Sussi

6 juli 2013 20:12

när man läser din blogg så stannar man upp och reflektera. Jag har aldrig tänkt på innan att barn gapar och skriker idag men de stämmer. Vart försvann de gulliga barnskrattet?
Samma detta vansinnig hetsätningen. Tävla i vem som äter mest och snabbast. De är ju ren plåga för kroppen. I Boden fanns de en grill med en jättemål fick man i sig hela så fick man pengarna tillbaka.

Ewa

6 juli 2013 21:20

Vad är det för vits med att servera så stora portioner att kunden helst inte ska få i sig den?

 

Gröngöling

7 juli 2013 22:15

Kul att du har läst den boken! Jag läste en intervju med författaren och blev väldigt fascinerad. Vilken själsstyrka ändå, att stå ut i den miljön.

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

8 juli 2013 00:07

Själsstyrka är ordet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...